Säg inte det här till min Man....

... men jag tror jag börjar få dålig syn på höger öga!!!  JAG?!?  Som alltid har haft värsta höksynen och alltid varit lite extra stolt (...kanske t.o.m. lite stöddig...) över min fantastiska syn.  Det kan hända att jag kanske också påpekat att jag önskar att barnen får syngenerna från mig...

När jag insåg härom dagen att det var suddigt när jag försökte läsa med höger öga så sa Mamma att "Jaa, det är sådär det börjar!  Helt plötsligt bara..."  Nu har ju jag svårt att tro att det verkligen kan vara sant, för det är ju helt omöjligt att jag är som alla andra...  Ögat kanske bara är lite trött och förslappat och behöver tränas upp litegrann.  Så nu ska jag börja träna ögonmusklerna också!

Mvh. Erika Nordenström
Personlig Tränare och Ögonspecialist  ;)

Hotell-lyx!

Här ligger jag och latar mig...

Min resa hemåt har påbörjats med flyg till Stockholm och övernattning på Hotell Arlandia.  I morgon bitti åker jag vidare till USA.  Jag ser såååå fram emot att få se min familj igen!!!  En hel månad utan dem är inte lätt, men det har gått bra.  Det är nu på slutet som det känts extra mycket, men det är väl för att jag vågat tillåta mig själv att känna efter när det bara är någon dag kvar.  Det har varit lika för barnen.  Tidigare när vi har skypat så har det inte varit några problem, men de två sista gångerna har de verkligen uttryckt sig hur mycket de saknar mig.  Och Porter sa att han ska ha första kramen på fredag!  Vi får väl se vem som springer snabbast... ;)

Det känns riktigt lyxigt att få bo på hotell en natt efter en månad i stugan.  Till veckan ska snickaren börja jobba på ett riktigt badrum, men hittills har det varit ganska sporadiskt med duschningen då man måste vicka ett tvättställe åt sidan för att ens få plats...  Några gånger har jag passat på att duscha hemma hos Maud och Anders i stan.  Det är som när jag var liten och älskade att bada badkar.  Vi hade inget badkar hemma, men när vi kom hem till någon som hade det så frågade jag alltid om jag fick bada.  Här på hotellet har jag både dusch och badkar, så jag lär väl se ut som ett russin innan jag är klar...

Mamma mådde mycket bättre idag, efter några dagar av trötthet och mycket sömn.  Det underlättar ju att hon mår bättre när jag ska åka.  Nu är det bara några veckor kvar av barnens skola och sedan kommer jag och barnen tillbaka till Sverige i slutet av juni.  Det känns fantastiskt skönt!!!

Näe, nu ska jag gå och lyxa till det med ett bubbelbad!
Kram!

Träning i snålblåst...

Idag har jag varit ute och sprungit.  Det regnade lite lätt, det var kallt och blåste ibland så att man inte kunde andas.  Det var väldigt lite av den springturen som var kul...

Jag saknade mina löparrundor längs boardwalken i Huntington Beach och efter att ha tittat igenom bilder från den tiden så måste jag ju säga att det var lite lättare att skriva motiverande träningsinlägg när vädret var toppen och kroppen lite brunare...

Bara palmer gör en glad - eller hur? :)

Det är inte så konstigt att Los Angeles (LA) kallas för "lala-land".  Det är liksom inte så mycket att bekymra sig över där. :)

MEN även om det kändes motigt så gjorde jag det i alla fall!  Och jag inser ju nu att det nästan är ännu viktigare att peppa till träning när det är dåligt väder!  Försök att inte tänka så mycket utan bara gör det.  Ta på träningskläderna så fort ni vaknar eller byt om direkt efter jobbet för att mentalt ställa in er på att träna.  Det behöver inte vara personbästa varje gång - det viktiga är att komma ut och röra på kroppen!

Kram!

Substitut-Mammor

Idag är det Morsdag i USA och barnen har skickat kort på datorn och Skypat med mig för att önska mig "Happy Mother's Day".

I veckan har de yngre barnen haft speciella dagar på skolorna för att hedra sina mammor och jag vill bara uttrycka mig hur fantastiskt tacksam jag är till den underbara familj jag har som har ställt upp och varit där för mina barn då jag själv inte kunnat medverka.

I onsdags var Porters Farmor med och gjorde "Milkshakes with Mom" i hans klass.  Och jag och Mamma fick också vara med på ett hörn då vi lyckades logga in och Skypa i klassrummet!  Snacka om att han har en lärare som går det där extra lilla steget!

Jag älskar den här bilden som en mamma i klassen tog då vi Skypade!
Den är så kärleksfull...

I torsdags var det dags för Olivers morsdagsfirande och då hoppade Faster Nikki in i mitt ställe och gjorde  min frånvaro mindre uppenbar för Ollie.  - Underbart!

Kram!

Min första utmaning avklarad! :)

Härom dagen sa jag ju att jag ska utmana mig själv lite oftare att prova på nya saker.  Jag hade en väldigt speciell sak i åtanke när jag skrev och idag fick jag min önskan uppfylld!  Jag fick köra grävmaskin!!!  :D Hahaha - jag har gått här och tittat på när det har grävts och lyfts träd och byggts en hel väg upp till vårt hus och jag tycker det är så himla faschinerande att man kan kontrollera en sån där stor mäktig maskin med bara ett par joy-sticks.  Jag insåg att jag måste ju bara få prova... när kommer man någonsin att få chansen att göra det igen?!?

Efter instruktion av Björn om hur man hanterar skopan fick jag lyfta bort en jordhög där vår vändplan ska vara.  Det var så himla kul!!!  Och får jag säga det själv så tyckte jag nog att jag var riktigt duktig... även om Björn fick komma dit och jämna till lite efteråt...  ;)  Ni ska tro att jag kommer att berätta för mina barn att den här vägen har Mamma varit med och byggt!!!

När jag tackade Björn för att han lät mig prova sa han att han bara tyckte det var roligt att någon hans egen ålder var intresserad - för normalt brukar de vara så här hög... ( och måttade med handen i lårhöjd!)  Haha - lite barnasinne är väl bara bra att ha, eller är det inte så?

Kram!

Bilder till barnen - och ni också förståss...

Jag har lovat barnen att skicka lite bilder.  Och nu när vi äntligen har okej internetanslutning ( - tack Net 1) så kan jag ju till slut dela med mig av lite av mina bilder...

Huset på höjden...

Min nya fritidssysselsättning...

En underbar dag med Mormor och Moffen

Sjön Näkten efter isen hade brutit

Grannens katt, Cosmo som kom och hälsade på

Pop-Mormor på väg till behandling

Spenderade några härliga timmar med min Pappa och hans fru
när de var i Östersund på visit

Hackås kyrka med snötäckta fjäll i bakgrunden - vackert!

Barnen hade kunnat suttit i timmar och tittat på avverkningen! ... det kunde jag ockå, förresten... ;)

... Och jag avslutar med min fantastiska Skype med Porter och hans skolklass då de firade en tidig Morsdag med lekar och Milkshakes.  Tacksam för min svärmor som var med "in person" och så glad att jag också fick vara med på ett hörn!!!

Vad har vi egentligen att förlora?

Okej, så det var det här jag ville skriva om igår kväll, men inte fick till det...

Jag kan ju inte sticka under stol med att det har varit jobbigt och frustrerande när Mamma har varit dålig.  Självklart blir man orolig när blod- och levervärderna inte har gått ner men det går ju inte att gräma ner sig över det, för då blir man ju tokig.  Visst har jag stunder då jag blir förbannad eller behöver gråta ut, men tack och lov har jag ärvt en positiv insikt till livet och känner att man måste kunna ha kul och fortsätta leva fullt ut!

Den här helgen som var så upplevde både jag och Mamma på olika håll något nytt som tvingade oss att tänja på ramarna...

Som ni kanske har läst tidigare så hade ju Mamma anmält sig till en munspelskurs (!)  Nu var det inte nog med folk anmälda så att kursen blev inställd, men Mammas barndomskamrat som är vän med instruktören anordnade istället en 2 timmars privatlektion med denne riksspelmannen, John Erik Hammarberg (!!!)  Hahaha - helt fantastiskt!  Mamma meddelade den stackars spelmannen, som själv inte använder några noter, att hon inte har ett musikaliskt öra och inte kan spela på gehör, utan att han måste lära henne att spela rent tekniskt.  De satt och spelade och klurade i ett par timmar och till slut hade Mamma skrivit ner "Blinka lilla stjärna" och "Ja, må han leva" med nummer, tecken och om det skulle blåsas in eller ut.  När hon satt där och tragglade så funderade jag på om jag själv skulle ha gjort detsamma (troligtvis inte) och insåg vad mycket man går miste om bara för att det ligger utanför ens normala gränser.  Vad har vi egentligen att förlora?
Mamma hade jättekul och övar nu flitigt på sitt munspelande.

Jag, å andra sidan gick en kurs i något som heter Quantum Touch.  Det är en healingform som baseras på att allt och alla består av energi och kan därför påverkas av varandras energi.  Jag tyckte att allt detta lät väldigt intressant, men var samtidigt skeptisk till hur mycket man verkligen kan påverka varandra genom intuition, tanke och kroppskontakt.  -Det visade sig, väldigt mycket!  Efter första dagen var jag helt slut.  Mina muskler i nacken och ryggen kändes som om jag hade fått en riktig djupmassage, vilket var helt ofattbart då de andra deltagarna bara hade lagt sina händer på mig och förflyttat energi mellan oss.  Det var många oförklarliga, stärkande upplevelser och jag är motiverad att fortsätta praktisera och fördjupa mig i detta.  Om ni tycker att jag har flummat till fullständigt så behöver ni inte vara alltför oroliga.  Om man genom tankar eller kroppskontakt försöker att få en annan människa att må bättre - vare sig det funkar eller inte - vad har vi egentligen att förlora?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att utmana mig själv lite mer och jag uppmanar er att göra detsamma!  Att kanske en gång i veckan eller månaden uppleva något nytt.  Jag vet redan vad min nästa grej ska vara, men det berättar jag inte ännu för jag måste fråga någon om hjälp först... ;)

Kram!