Jag blir så förbannad...

Vi har klarat oss hela jäkla vintern, när alla andra har varit sjuka i influensan och vinterkräksjuka.  Någon liten snuva med hosta har vi haft, men inget mer i hela familjen.  Men NU, när det nästan är april lyckas jag få nån himla magsjuka!!!!
I onsdags när vi släppte av Oliver på dagis sa de att fyra lärare hade insjuknat i magsjuka den dagen.  Jaha, tänkte jag... vad himla smidigt att de blev sjuka precis innan långhelgen... och släppte sedan av Oliver.  Nu önskar jag att jag inte var så synisk utan kanske behållt honom hemma den där dagen.  I torsdags morse var det uppenbart att Ollie hade snappat upp några elaka magbaciller från dagis.  Han mådde skruttigt och kräktes hela dagen, men började friskna till på kvällen och har sedan varit okej.  Själv började jag också må lite dåligt på torsdagen, men var nöjd att se att det inte var någon långvarig grej.  Nu är jag inne på tredje dagen och mår bara värre!!!  Fy fasen vad onödigt med magsjuka!  Finns det inget man kan liksom bränna ut det med?  Jag läste om äppelcidervinäger - men bara tanken på att kunna få i mig det gör mig illamående...

Vädret ute är helt fantastiskt och jag sitter och tittar på alla bilder på vänner i fjällen, i skogen, på sjön... ja, bara utomhus...
Danny tog barnen för att åka längdskidor och ha en liten mys-picnick och här sitter jag och bara tycker synd om mig själv...

Losing another family member...

We've had another rough few weeks in our household with a lot of thoughts and questions about life and death... about tough decisions and who should be able to make them... about being responsible or overstepping boundaries...

My Mom's dog, Mitzy has had some health issues lately and two weeks ago I brought her to the veterinarian to have her looked at.  Turns out she had a bunch of different things going on with her and trying to treat one wouldn't help since her health would deteriorate by the other conditions.  The vet recommended that we'd have her put down asap.  Even though we didn't want her to suffer, it's been a really hard decision.  Our problem has been that from time to time she would look totally happy and healthy - especially around the kids.  She has LOVED those kids so much!  Seeing her slowly feeling worse and Danny and I taking turns being up with her at night when she would bark for us to come let her outside, we finally had to make that choise that we feel responsible pet owners need to make...

So, this morning, after dropping the kids off at school, we went to the vet to have Mitzy put down.  The past few weeks I've probably been the more reasonable one of Danny and I - knowing rationally that this is the right decision - but this morning I was a mess!!!  Everything went okay, though.  The vet put a small fur on the floor for her to lay on and we were right there on the floor cradeling her...  sweet, sweet dog...  She has had a great 11 year life and she was soooo loved!

~KÄRLEK! ~

Tillbaka in i gymmets värld!

För ett par veckor sedan, när jag hade som mest problem med magkatarren, så bestämde jag mig för att skippa det där med att starta ett eget företag just nu.  Jag har ju gått och tänkt att jag ska vara egen företagare som PT, så att jag kan ha mer frihet.  Men egentligen inser jag såhär i efterhand att det skapade bara mer stress i onödan.  Jag har varit borta ifrån Östersund i 18 år och har inte det där nätverket som kan vara en fördel att ha när man startar eget.  Och mycket av det jag tror på i träningsform kan jag ju erbjuda ändå, genom ett gym.

Det är ett speciellt gym i stan som jag gått och sneglat på - och som jag faktiskt hade kontakt med i höstas - för att jag gillar deras tänk.  Idag hade jag ett möte med en av ägarna och jag gick därifrån riktigt peppad!  Jag har så många ideer för det gymmet - vissa som jag redan delade med mig av och vissa som jag fick bita mig i tungan för att inte rabbla ur mig...  Jag vet inte om det är mitt amerikanska tänk, men man kan ju inte ge bort alla sina bra ideer hur som helst.  Helst om man inte ens är anställd.   Det verkade i alla fall lovande att kunna få in en fot där och börja instruera lite smått.  Jag ska börja med att gå på några klasser själv och känna mig för - det ska bli skoj!

Kram!

A celebration of northern Sweden

Today we've had a typical amazing winter / spring day that one only can experience in Jämtland, Sweden!  The sun was shining, the temperature just at freezing and we have spent the day skating on the ice of lake Storsjön.  There were hundreds of people skating, cross country skiing, kite surfing or just playing around in the snow.  There were dog sleds and horse sleds and snowmobiles and people with big grins on their faces.  People truly enjoying the outdoors and everything that the city of Östersund has to offer.

Starting off next to the parking lot on the ice. In the back is the island of Frösön with the local downhill ski slope. 

 The ice tracks were perfectly groomed from yesterday's marathon and 1/2 marathon on skates.

 A typical family on cross country skis with the baby being pulled in a sled, usually snuggled up in a sheep skin or reindeer fur for optimal heat.

After a great day in the snow, the evening couldn't have ended better with the dog's evening walk accompanied by Northern Lights in the sky!!!

Since I wasn't able to take a picture myself, I borrowed one from our newspaper from some Northern Lights back in September.  Next time I'll be more prepared...

Today was a celebration of a few of the best things northern Sweden has to offer - and I am grateful I get to experience them!!!

Yoga för själen och skolk från terapi...

Ja det här med Beach Body 2013 har gått ungefär lika bra som mina patetiska försök att ta tag i min inre stress...  Och det är ju inte så konstigt egentligen, då de ju går hand i hand.  Träningen har blivit lidande av att jag har haft magkatarrkänslor - och magen blir inte bättre av att man inte rör på sig! 

I början av förra veckan kändes det som om jag äntligen var på bättringsvägen.  Jag hade öppnat upp många kanaler och gråtit ut och allting kändes lättare på något sätt.  Vi åkte ut till stugan för att bo i några dagar och bara slappna av och njuta av naturen och barnens sportlov.  Medan vi eldade upp i huset för att tina upp en frusen vattenledning så kröp Danny under huset för att kolla att allt var okej och upptäckte då att det droppade från golvet ovanför honom...  En vattenledning hade frusit sönder!!!  Jaha... då var det rörmokare-, snickare- och försäkrings- samtal som skulle göras och med det mera stress...  Egentligen hatar jag att skriva om detta - för jag låter som nån jäkla fjolla som inte klarar av ett dyft!  Jag som är proffs på att prestera under stressiga situationer!  ;)  Jaja, i alla fall blev magen bara värre och värre i slutet av veckan och i morse ringde jag faktiskt till doktorn, som jag lovade min Mormor igår.  Doktorn ringer tillbaka med en telefonkonsultation i morgon...

Då jag ju redan har ställt min egen diagnos och vet att allt detta är stress som kommit efter min Mammas bortgång. Samt efter att ha pratat med en sjuksyster som sa att de mer än troligt bara kommer att ge mig tabletter för syrebalansen i magen så insåg jag en gång för alla att jag måste ta tag i detta själv!  Så idag började jag med YOGA!  :)  Jag följde ett entimmas program Power yoga på Youtube och det var så skönt!  Jag har faktiskt mått så mycket bättre hela dagen.  Det här tror jag kommer att vara något för mig ett tag framöver.

 

 

Idag var också första dagen för en sorgegrupp som jag blivit inbjuden till.  Det är en grupp för anhöriga som har förlorat en närstående och får komma och prata med en kurator och en sjukhuspräst...  Jag gick inte...  Kan liksom inte tänka mig själv där än...  "Baby steps"... Kanske nästa vecka...

Hair worries of Britney Spears proportions!

After Skyping with our American family last night and sensing some concern not only with my emotions, but I think my hair color too - I can promise you that there was something wrong with the lighting and NO I will not do a Britney Spears!!! 

 

I can somewhat understand the concern after my previous blog posts... Here I am emotionally unstable... deciding to color my hair dark...  One never knows what can happen next!  ;)  But last night while Skyping even Danny's hair looked super dark.  Hahaha - my poor nephew thought I was wearing a wig! So, to all of you and mostly my nephew Landon - This is what I look like in daylight!

I guess I could have styled it a little too - but you get the idea...  :)

Mammas födelsedag...

Idag är min Mammas födelsedag...  Hon skulle ha fyllt 68 år.

Det har gått 4 månader sedan Mamma gick bort och det känns som om jag har precis börjat sörja...  Jag känner hur min kropp säger ifrån - mest genom ont i magen och känslor av magkatarr.  Mest blir jag irriterad över hur mina tankar och känslor kan ge mig fysiska krämpor och att jag inte kan styra över det på något sätt!!!  Jag försöker vara mer medveten om att inte hålla inne med mina känslor och de senaste dagarna har jag svårt att sluta gråta...  Jag saknar henne så otroligt mycket!  Jag pratade med min Mormor som också haft en tung dag idag.  Det är så orättvist att hon vid 92 års ålder ska behöva gå igenom det här - och inte hjälper det väl med att jag ringer och gråter.

Självklart har jag förstått att mycket skulle "komma efter".  Mammas väninna sa till mig igår att egentligen ska jag vara glad över att jag varit så stark när jag mest behövde det.  Det är som en skyddsmekanism som slår på och nu får jag tillåta mig själv att bearbeta sorgen pö om pö.

Vissa av er kanske kommer ihåg hur min Mamma gick en munspelskurs i maj förra året - om inte kan ni läsa om det genom att TRYCKA HÄR.  Det viktigaste för Mamma var att lära sig att spela "Ja må du leva" så hon kunde ringa folk som fyllde år och spela för dem.  Min Mammas faster, Annmari spelar munspel för alla hon känner på deras födelsedagar och det här var väl något som Mamma beundrade.  Jag har en video av Mamma från i somras då hon inte mådde så bra, men ändå låg och tragglade sitt lilla munspel.  Då Mamma alltid var så vital och levande hade hon säkert föredragit att inte ha en film av sig liggandes i en säng, men videon som jag väljer att visa gör mig bara så glad.  För även under en skruttig dag då hon låg till sängs lyckades hon hitta något positivt!  Hon såg alltid framåt och slutade aldrig att ha roligt!



Åååååå vad jag älskar henne!!!