I början av förra veckan kändes det som om jag äntligen var på bättringsvägen. Jag hade öppnat upp många kanaler och gråtit ut och allting kändes lättare på något sätt. Vi åkte ut till stugan för att bo i några dagar och bara slappna av och njuta av naturen och barnens sportlov. Medan vi eldade upp i huset för att tina upp en frusen vattenledning så kröp Danny under huset för att kolla att allt var okej och upptäckte då att det droppade från golvet ovanför honom... En vattenledning hade frusit sönder!!! Jaha... då var det rörmokare-, snickare- och försäkrings- samtal som skulle göras och med det mera stress... Egentligen hatar jag att skriva om detta - för jag låter som nån jäkla fjolla som inte klarar av ett dyft! Jag som är proffs på att prestera under stressiga situationer! ;) Jaja, i alla fall blev magen bara värre och värre i slutet av veckan och i morse ringde jag faktiskt till doktorn, som jag lovade min Mormor igår. Doktorn ringer tillbaka med en telefonkonsultation i morgon...
Då jag ju redan har ställt min egen diagnos och vet att allt detta är stress som kommit efter min Mammas bortgång. Samt efter att ha pratat med en sjuksyster som sa att de mer än troligt bara kommer att ge mig tabletter för syrebalansen i magen så insåg jag en gång för alla att jag måste ta tag i detta själv! Så idag började jag med YOGA! :) Jag följde ett entimmas program Power yoga på Youtube och det var så skönt! Jag har faktiskt mått så mycket bättre hela dagen. Det här tror jag kommer att vara något för mig ett tag framöver.
Magkatarr är inget roligt alls :( och ja man får bara tabletter.
SvaraRaderaNär du känner dig redo då kommer du gå till den gruppen.
Kram
Yoga är ju jättebra för att stressa ned, så fortsätt med det:)
SvaraRaderaNär det gäller din sorg, ska du ju igenom alla stadium. Det går inte att hoppa över något. Låt det ta den tid det tar.
Jag tror dock att du skulle må bra av att prata med andra i den där gruppen, eller gå till någon själv.
Sorgstadierna går ändå inte att hoppa över, men det är ändå skönt att prata med någon utomstående:)
Kram Susanne