Vi blev utbuade!!!

...Eller nästan i alla fall.  I morse stod det en påse utanför vår dörr med ett spöke som buade och 3 små Halloweenpåsar till barnen.  Inuti låg ett brev som uppmanade till att kopiera informationen och göra två nya påsar som skulle ställas ut i smyg hos någon granne inom 24 timmar.  Jättegulligt tycker jag och jag har starka misstankar om vem som har ställt dit påsen, men är det något som jag är dålig på så är det kedjebrev!  Jag har nog i stort sett brutit varje kedjebrev som skickats till mig i mitt liv!

Japp... jag erkänner - det var jag!  Vilket sorts kedjebrev du än skickade till mig så var det jag som var den brutna länken!  Till en början försökte jag i alla fall.  Jag lyckades kopiera 10 brev eller införskaffa luktsuddgummin eller vad det nu var...  men fick dem aldrig ivägskickade...  Men när kedjebreven hade avanserat till vänskapsbröd eller chansen att få 30 par sockar om man stod överst på listan så hade jag gett upp helt!

Men eftersom det är Halloween ikväll så skulle jag gissa på att detta påsbytande bör vara färdigt.  Det vore ju konstigt om jag gick och ställde ut Halloweenpåsar efter själva dagen... eller hur?  Någonstans måste ju detta sluta!  Ja, så tänker i alla fall jag se det - och med rent samvete låta barnen njuta av gottat som min svägerska Nikki mer än troligt smög hit i natt... ;)

Kram!

Mjukstart på Halloweenfirandet

I eftermiddag mjukstartade vi lite med Halloweenfirandet.  Det var kyrkan där Ollies preschool är som hade en "Trunk or Treat" där vissa voluntärer hade dekorerat sina fordon och delade ut godis till barnen.  Dannys storebror, Bill med familj var några av dem som ställde upp, så vi ville såklart vara med och representera.  Barnen lyckades även hitta utklädningskläder hemma hos Uncle Bill och Aunt Nikki när vi var där på lunch, så jag och Danny klarade oss undan väldigt lätt... :)  Vi hade fått låna en clownkostym till Ollie, men han ändrade sig sedan och ville ha sin gamla hederliga polisuniform igen - vi får se om vi lyckas övertyga honom att byta till något annat i morgon...

Mina små monster!

Skyler på "Hay ride" med sina vänner

Barnen (och föräldrar) fick sitta på halmbalar och kördes runt
några kvarter...  Supercoolt tyckte barnen...

Pojkarna åker med Danny och Uncle Bill

Skyler hjälper till att ge ut godis

... sedan gick de på sin egen "trunk or treat"

Nu har barnen suttit med sina högar av godis på köksgolvet och tittat och räknat och bytt med varandra - även om de i stort sett alla hade samma godis...

Kram!

Å, nej - jag trodde väl aldrig jag skulle fastna för...

... en serie som Bonde söker Fru!!!

Hahaha - jag som har gjort narr av min Mamma för att hon följde den serien förra året och här sitter jag nu och letar fram serien på tv4-play!!!

Ibland är det så pinsamt och nervöst så man blir alldeles galen, men efter att ha följt dessa bönder i 5 veckor tillsammans med Mamma och Maud så måste jag ju bara se vad som händer med dem...  Det är tur det finns internet! :)

Kram!

Ahhh, jag mår så himla bra!

Jag kom fram välbehållen till Virginia i tisdagskväll.  Resan gick bra, men jag kommer aldrig göra nattåget med 2 byten innan ett transatlantiskt flyg igen...  Spelar ingen roll hur snål jag är - det är inte värt det!

Det var helt underbart att se min familj igen och jag är fortfarande inkapslad i mitt rosa moln där jag inte kan förstå att jag någonsin kan bli arg på mina fina änglar!!!  Får se hur länge det håller... ;)  Resten av veckan har gått bra, fast jag har varit lite jet-laggad.  Jag har blivit hälsad välkommen tillbaka med kramar av barnens lärare och rektor (!) och likaså av andra föräldrar på skolan.  Det är verkligen så många som har varit engagerade i barnens liv och har tillsammans med dem räknat ner dagarna tills jag skulle komma tillbaka!  Det känns bra att folk så snabbt har tagit in oss i gemenskapen här och tryggar vårt val av att flytta hit.

I torsdags fick vi vara med då Porter fick en utmärkelse som oktobers "terrific kid" i sin klass.  (En utmärkelse som Skyler fick i sin klass i september.)  Och även om jag är superstolt så kan jag inte hjälpa att tro att det har lite att göra med att vi är nyinflyttade här...  Men, nej - jag ska vara stolt, för jag vet att de beter sig väldigt väl på skolan och respekterar lärare och klasskamrater. :)

Oliver hade Halloweenparty på preschool i torsdags och bestämde sig för att klä ut sig till polis.  De hade lekt och fick gå runt och säga "Trick or Treat" och kom hem med en påse fylld med godis.  Han var supernöjd, men fick såklart spara godiset till idag, då vi är väldigt svenska och bara äter lördagsgodis i vår familj...

Igår eftermiddag började jag läsa Ronja Rövardotter för barnen.  Vi låg här på golvet i lekrummet och läste.  Porter somnade, Oliver sprang omkring och lekte och Skyler ville hellre spela min gamla blockflöjt som jag hade med mig till henne.  Klockan var 17:30 och jag somnade också - och vaknade inte förrän 06:15 i morse!  Äntligen känner jag mig totalt utvilad!

I torsdags var det 27-28 grader här, igår var det runt 13 grader och idag runt 6-7 grader och regn!  Vi har varit ute och lekt...  den enda galna familjen som sprang omkring i våra regnkläder i parken - underbart tycker vi och laddar för en riktigt höstlik Halloween!!!

Kram!

Håller på och packar för fullt...

Det har varit galet mycket den här veckan - men det får jag ta senare.  Nu håller jag på och packar för tågfärd ner till Arlanda i natt och sedan flyg till USA i morgon.  Jag kom hit med två handbagage och åker härifrån med en 22 kilos väska full av - jag vet inte riktigt vad...  Drog precis sönder dragkedjan till ena handbagaget, så nu ska vi åka ut till Mammas hus och hitta en annan väska.

Nu lämnar jag allt här.  Mamma mår riktigt bra idag - vilket självklart känns extra skönt då jag ska åka.  Vi har bokat en biljett till henne för att komma och hälsa på över jul och nyår.  Om allt går vägen så kommer hon till oss i början av december.  Det blir något positivt för henne att se fram emot - och för mig också såklart.

Nu sticker jag och låter alla änglar och lyckosaker på nattygsbordet ta över...

Kram!

Jag - en lillasyster...

Idag har vi varit och rensat på Mammas gård igen.  Både Mamma och jag har undvikit en låda med skolböcker som var min systers, men idag tog vi tag i den.  Det är 32 år sedan min syster Andrea dog och det är fortfarande så himla känsloladdat att gå igenom hennes saker.  Matte och skrivböckerna gick bra att rensa bort, men det var när jag kom till små böcker och teckningar som hon gjort som det brast för mig.  I en bok berättar hon om sig själv och på nästa sida har hon ritat mig - sin lillasyster.  

Det kändes bara så himla stort för mig att jag faktiskt har varit någons lillasyster och att det var viktigt för henne att skriva om mig i sin bok.  Det kanske låter löjligt, men det betyder så mycket för mig!

Kram!

Förändra världen med Facebook!

Såg tidigare idag denna bild på Facebook.

Jag trodde det var ett skämt först, men det visade sig vara en sjukt smal docka kallad Defa Lucy som tydligen såldes på Barnens Hus!  Först och främst är det ju helt vansinnigt att någon tycker att det är okej att designa en sådan docka - att inte någon någonstans i processen har tänkt till och sagt ifrån!  Självklart var det mycket arga kommentarer på Facebook.  Men det var också skrämmande att läsa att vissa inte tyckte att det spelade sån stor roll hur dockan ser ut och att barnen nog inte påverkas speciellt av leksaker och deras förvrängda skönhetsideal.  Man får ju bara hoppas att dessa inte är föräldrar...

Det mest fantastiska med detta är att efter alla vilda diskussioner på Facebook så valde Barnens Hus att ta bort dockan från hyllan!  Tanken att kunna förändra världen blev genast lite lättare med Facebook! :)

Kram!

Saknar, saknar, saknar...

... mina barn!!!  Ju närmare vi kommer till att jag ska åka hem till USA, ju mer saknar jag mina skruttungar.  Det är som om jag inte tillåtit mig själv att tänka så tidigare - då hade jag väl blivit tokig!  Om någon sagt till mig, under andra omständigheter, att jag skulle vara borta från barnen i 6 veckor skulle jag aldrig trott att jag kunde klara det.  Tack och lov har det gått betydligt  bättre än förväntat.  Jag har uppenbarligen haft mycket annat att tänka på och barnen är så himla trygga i sin omgivning.  Danny har varit fantastisk och jag är så tacksam över mina svärföräldrar och resten av min ingifta familj.  Det är en otroligt skön känsla att inte ha den minsta oro över barnen!

I det här stadiet känner jag mig nästan lite utanför!  Jag funderade i morse på hur vårt veckoschema kommer att se ut och jag var inte helt säker på Olivers dagistider!  Porter har fotbollsträningar och Skyler har dansklasser som jag inte har varit med på och faktiskt inte heller vet när de är!  Inte för att det är speciellt svårt att komma in i det, men just nu känns det lite konstigt.  Skyler har bestämt sig för att vara Pippi Långstrump för Halloween och hon och Danny har räknat ut vilka kläder hon ska ha på sig.  Jag vill ju också komma med förslag... om någon vet hur Pippi ser ut så är det väl jag?!? ;)  Nämen allvarligt, det är en känslig situation där jag inte vill komma in och försöka styra upp saker som de har fixat på sitt sätt medan jag varit borta.

En sak som är säker är att jag ska i alla fall ta igen allt gosande, pussande, snusande, kramande som jag har missat på dessa veckor - och det är det ingen som kan stoppa mig ifrån!

Kram!

Ut ur dimman och in i klarhet!

Åååååh, nu är det så nära till snö!!!  Det är iskallt men tyvärr alldeles stjärnklart och inte tillstymmelsen till minsta nederbörd...  I morse fick vi skrapa rutorna på bilen och sakta köra igenom dimmiga stadsgator.  Men sedan klarnade det upp och blev en fantastiskt vacker höstdag!

nyskrapad ruta

En bro mot... ingenstans...

En plats för Storsjöodjursspaning och vacker vy över Östersund

I morgon ska vi ut och fortsätta tömma Mammas gård.  Jag börjar få lite panik då jag bara har 1.5 vecka kvar innan jag åker tillbaks till USA.  Måndag och tisdag kommer ju gå bort för cellgiftsbehandlingar och sedan vet vi aldrig hur hon mår efter det.  Vi har hjälp att bära saker, men det är gamla lådor som ska gås igenom - gamla skolböcker, uppsatser, teckningar... sånt som är så lätt att fastna i och bara sitta och titta...  Det är ändå skönt att få rensa undan - det liksom öppnar upp både hjärtat och hjärnan.

Kram!

Var inte nervösa!

Det är flera av er som följer bloggen - speciellt nu efter Mamma har blivit sjuk - som blir nervösa när jag inte har skrivit på någon dag.  Till er vill jag bara säga att allt är bra.  Mamma mår bra, förrutom de där jäkla kramperna som vi försöker räkna ut var de kommer ifrån och hur hon kan underlätta dem.  I morse kom hon på att det känns bättre om hon håller handen som stöd mot dränet, så nu har vi knutit en lång scarf runt bröstkorgen.  Hon var nöjd och hoppas på att det kan bli modernt att gå omkring som en geisha! ;)  "...turning Japanese, I think I'm turning Japanese, I really think so..."

Vi är nu hemma efter några dagar hos Mormor och Moffen igen.  Mormor har mått lite dåligt och vi ville åka och titta till henne och vara med när hon gick till doktorn.  Det har ju varit mycket stress för henne också och vi hoppas på att en ökning av hennes kärlkrampsmediciner ska hjälpa.  På måndag fyller Mormor 91 år och hon har gått och oroat sig lite över om hon inte mår bra på sin födelsedag och hur det ska gå om det kommer folk och hälsar på henne.  Så nu har jag lovat att ta en 2-timmars bussresa till henne på måndag och vara med dem över dagen och sedan tillbaks igen på kvällen.  Jag kunde riktigt se hur hon slappnade av när vi kom överrens om detta - och då känns det ju så himla värt det!

I morse när jag var ute och gick med Mitzy, var det frost i gräset och t.o.m. en vattenpöl som hade frusit till is i gatan!  Nu går jag och hoppas på att jag ska få vara med om det första snötäcket som lägger sig - bara i en dag i alla fall! :)

Kram!

Pensionärspoäng!!!

Jag vet att man kan samla vuxenpoäng, men idag har jag banne mig samlat på mig pensionärspoäng tror jag!  ;D  Jag och Mamma kokade i en termos med kaffe och tog med oss ett par kardemummabullar och åkte iväg i bilen utan ett förutbestämt mål.  Mycket svenskare än så kan det nog inte bli!  Jag kommer ihåg första gången Danny var i Sverige.  Han kunde inte riktigt fatta hur folk bara stannade bilen vid vägen för att gå ut och plocka blommor, bär eller bara för att fika.  Och då spelade det ingen roll om det var sol eller regn. ;)

Idag körde vi till Singsjön och drack vårt kaffe på bryggan hos några gamla vänner till Mamma.  Tyvärr lever de inte längre, men Mamma trodde inte att deras söner skulle ha något emot vår lilla picknick.  Det var för övrigt där som George Clooney spelade in filmen "The American".  Ja, det var mitt "jag mötte Lassie" inlägg för dagen! Hahaha.

Mer personligen så hade vi en underbar brunch vid den här stugan, dagen efter jag och Danny hade vårt svenska bröllop år 2000.

Pensionärspoäng eller inte - så hade vi ett par jättehärliga timmar denna fina höstdag!

Kram!

Skrrrlabbbllläääääää!!! Ut ur kroppen!

Nej, vad dåligt det går med skrivandet!  Den här veckan har känts som "måndag hela veckan" - eller Groundhog day, som vi säger på engelska... Och om jag blir uttråkad så känner sig ju Mamma sju gånger värre - det är väldigt frustrerande för henne att känna att hon inte klarar av saker.  Igår spenderade vi största delen av dagen på sjukhuset igen...  Mamma har haft kramper i sidan efter den senaste cellgiftsbehandlingen och igår morse hade de blivit intensivare.  Hon blev undersökt och fick tre nya mediciner.  Doktorerna ordinerar och jag skriver ner hur de ska användas... Morgon, Dag och Kväll...

Det är svårt ibland att förstå att det är okej att ta så mycket piller, men doktorn förklarade att Mamma måste må bra för att kunna klara av att fighta sjukdomen.  I det här fallet är det bättre att ta mediciner för att inte ha ont så att hon i sin tur kan vara ute och röra på sig för att stärka kroppen inför nästa cellgiftsbehandling.  Det är runt dränet och levern som hon har ont - och de funderade igår om det kan vara ett läckage på dränet.  Jag hoppas verkligen inte det, för det känns som om vi står och stampar på samma ställe med galldränagen som redan har opererats på tre gånger...

FÖRLÅT - jag måste bara få skriva av mig... Nu är det färdigklagat!  Skrrrlabbbllläääääää!!!  Ut ur kroppen!

Det är en jättevacker höstdag och nu måste vi passa på att ut och njuta av den!
Kram!

Smoothie Overload?!

Onsdagsmorgon och det är dags för dagens smoothie.  Detta är en av sakerna som jag känner att jag kan göra för Mamma - och stackars Mamma börjar nog snart få Smoothie-overload! Haha.  Men det är ett sånt himla enkelt sätt att få i sig viktiga vitaminer och mineraler.  Nu har vi börjat övergå till att göra dem lite syrligare, då Mamma blev less på banan/kanel/bär-kombinationen som är lite sötare.  Igår såg blandningen ut såhär:
Broccoli
Mango
Guldkiwi
Saft av 1 citron
Turkisk Yoghurt
Frysta Hallon
Pro-Viva Hallon/Granatäpple
1tsk Spirulina

Idag blir det nog med blåbär och Svartvinbärs Pro-Viva! :)

Mamma har nu haft sin andra cellgiftsbehandling, måndag och tisdag.  Hon var vid sånt gott mod när vi åkte in i måndags.  När vi åkte längs en praktfullt höstfärgad gata i Östersund sa hon att hon kunde inte ana att hon någonsin skulle må så bra som hon gjorde då - hon kunde inte komma ihåg hur det kändes att må så bra!  Det var så skönt att få höra henne säga det och jag var därför tvungen att åka tillbaks och föreviga den känslan på bild...

Bilder kan ju framkalla så många olika känslor för olika personer - men för mig kommer den här bilden alltid att fylla mig med hopp och glädje!

Andra behandlingen och Mammas reaktion till den har gått väldigt bra hittills.  Hon ligger och sover lite nu, men har i övrigt kännt sig mycket piggare än förra gången.  Hoppas, hoppas, hoppas att det ska hålla i sig.

Kram!

Underbar helg!!!

Skriver en snabbis och delar med mig av bilder från min härliga helg hos Momma och Moffen i Ytterhogdal.  Min Mamma håller på att tömma sitt hus som har sålts och ska vara inflyttningsfärdigt den 1:a december.  Igår packade vi därför en släpvagn full av möbler och saker som ska förvaras hemma hos min Mormor och Moffen.  Det är alltid så underbart att få komma och hälsa på dem - då man stiger in i deras hus och känner som om tiden har stått stilla.  Inte för att de inte uppdaterar sitt hus (för det gör dom), men för att allt är så himla bekant och bekvämt och tryggt.

 Såhär sov jag och Mitzy igår kväll, på golvet på kontoret.  Jag har folk i min närhet som aldrig skulle kompromissa en god natts sömn och hellre skulle ta in på något logi.  Men det är sånt här som bara fyller min själ.  Att få ligga där och lyssna på Moffens läsbok och Mommas kvällsritual... ;)

 Idag stack vi iväg ut i trollskogen för att plocka svamp!  Det var så vackert och mossigt och fridfullt.

 Vi hade lite svårt att hitta svampen, som hade precis samma färg som höstlöven på marken, till en början - men när man väl fick upp ögonen för dem så hittade vi massor med Trattkantareller!

 Maud fick lite coaching av Ingrids vana svampögon...

 Mamma njöt för fullt ute i skogen!

Önskar att jag hade plockat i en korg... det hade passat in i omgivningen lite bätte... :)

Väl hemma hos Momma och Moffen så stod kaffe och hembakt på bordet.

 Min älskade Mormor, Runa (91 om ett par veckor!)

 Min kära Moffen, Herje (93!)

 Nu håller vi på att torka all svamp i Maud och Anders tvättstuga... :)

Allt som allt en helt perfekt helg!  Imorgon är det dags för Mammas andra omgång av cellgifter, så håll tummarna att det går bättre än förra gången.  Mamma känner sig laddad och redo!

Kram!