Saknar, saknar, saknar...

... mina barn!!!  Ju närmare vi kommer till att jag ska åka hem till USA, ju mer saknar jag mina skruttungar.  Det är som om jag inte tillåtit mig själv att tänka så tidigare - då hade jag väl blivit tokig!  Om någon sagt till mig, under andra omständigheter, att jag skulle vara borta från barnen i 6 veckor skulle jag aldrig trott att jag kunde klara det.  Tack och lov har det gått betydligt  bättre än förväntat.  Jag har uppenbarligen haft mycket annat att tänka på och barnen är så himla trygga i sin omgivning.  Danny har varit fantastisk och jag är så tacksam över mina svärföräldrar och resten av min ingifta familj.  Det är en otroligt skön känsla att inte ha den minsta oro över barnen!

I det här stadiet känner jag mig nästan lite utanför!  Jag funderade i morse på hur vårt veckoschema kommer att se ut och jag var inte helt säker på Olivers dagistider!  Porter har fotbollsträningar och Skyler har dansklasser som jag inte har varit med på och faktiskt inte heller vet när de är!  Inte för att det är speciellt svårt att komma in i det, men just nu känns det lite konstigt.  Skyler har bestämt sig för att vara Pippi Långstrump för Halloween och hon och Danny har räknat ut vilka kläder hon ska ha på sig.  Jag vill ju också komma med förslag... om någon vet hur Pippi ser ut så är det väl jag?!? ;)  Nämen allvarligt, det är en känslig situation där jag inte vill komma in och försöka styra upp saker som de har fixat på sitt sätt medan jag varit borta.

En sak som är säker är att jag ska i alla fall ta igen allt gosande, pussande, snusande, kramande som jag har missat på dessa veckor - och det är det ingen som kan stoppa mig ifrån!

Kram!