Jag sitter och småler för mig själv när jag tänker tillbaks på igår kväll. Jag tog med mig Oliver från gymnastiken medan Danny väntade med Porter på att Skyler skulle avsluta hennes klass. Nästan direkt då vi åker därifrån så börjar bensinlampan att lysa. Jag vet ju att man klarar sig en bit, men har ändå lite småpanik då jag efter 20 minuter på en motorväg lyckas ta mig till bensinmacken... Då klockan närmar sig 20:00 och barnen (och maken) är vrålhungriga så stannar vi till på Arby's för att köpa med oss mat. Oliver börjar klaga över ont i magen (vilket är vad de andra två hade innan magsjukan började) och ju ondare han fick, ju mer försökte jag planera för "operation kräkning". Jag försökte distrahera honom så mycket som möjligt, men tänkte att om han börjar visa symptom så snor jag den tomma plastkoppen från farbrorn bredvid. Vi tog oss ut därifrån och sedan blev det ilfart hem, då jag inte ville att han skulle kräkas i våran nydetaljerade, blänkande bil... Det tog inte mer än 2 minuter hemma innan hans kräkningar började och jag drog en lättnandes suck över att vi i alla fall var hemma...
Men nu tänker jag... ÄR DET HÄR DEN ENDA SPÄNNINGEN JAG HAR I MITT LIV? Haha - att köra bilen på näst-intill-tom-tank eller glida runt i en gnistrande ren bil med ett magsjukt barn... Snacka om living on the edge!!! ;D
Ha ha, du ar en supermamma du som planerar hur och var dina barn ska krakas...:) Mitt liv ar ungefar lika spannande... t ex att hitta ett hus dar man aldrig har varit forut och ska hamta en lekkamrat till Nathan och man har glomt sin mobil hemma... Fast jag vill inte ha en massa onodig drama i mitt liv. Det ar valdigt trottsamt. Kram pa dig Erika!
SvaraRaderaUsch stackars liten :-(
SvaraRaderaTur att ni hann hem.
Det där hände mig en gång.. jag blev magsjuk på stadsbussen i stan. Visste inte vad jag skulle göra och paniken vällde upp. Dessutom satt ett äldre par mitt emot mig.
Jag fick kräka i handväskan :-/
Kan berätta att den slängdes sedan... fy tusan!
Kram
Det låter faktiskt som att många i världen skulle vara sjukt avundsjuka på det livet. En familj, barn och gåvan att ha frihet så pass att man har ett arbete, en bostad, en bil - lyx osv. Så.... för tusan, det är living on the edge nu. När kidsen är stora kommer du att sätta igång med en ny aktivitet, resa och se världen, starta någon förening, börja med ett stort projekt om tex barns hälsa och mat i skola ( troligvist är du iofs ute ur den karusellen då ) ... oroa dig inte - med din energi och livsglädje så kommer du leva on the edge tills du dör. Det är ju on the edge nu. =) KRAM och krya på sig lilleman.
SvaraRadera