Det har varit en jäktig vecka med mycket på gång och jag har inte tagit mig iväg för att träna alls sedan jag kom hem. Det är inte så att jag får panik över att inte träna, men jag känner det i kroppen när jag har tagit en liten paus. Jag får ont i vekryggen och energinivån tryter...
Jag tänkte just härom dagen på hur svårt det är för oss människor att göra saker i förebyggande syfte. Man tänker inte på vad man äter förrän badsäsongen närmar sig och det är några kilon som man vill bli av med... Man börjar inte träna förrän man får någon krämpa eller känner sig överviktig... Man tar sig inte tid för sig själv förrän man känner sig urless och utbränd... Och väntar man så länge så blir det ju så mycket jobbigare!
Jag brukar informera mina klienter (och ni har säkert hört det förrut) att det handlar om att göra val för livet. Börjar man ett träningsprogram så ska man snabbt se till att anpassa det till sitt veckoschema. Vare sig det är att gå på gymmet eller ta en promenad efter middagen så ska det vara lika självklart som att gå på jobbet eller ta barnen till skolan. Genom att göra val för livet måste man också inse att det finns inga genvägar! Dieter funkar inte i längden eftersom de inte ger kroppen nog med näring. Jag läste härom dagen att de som byter ut ett mål mat mot en näringsdryck eller dyligt i slutändan äter 40% mer kalorier då kroppen inte får en mättnadskänsla. Packa med nötter, frukt eller något annat nyttigt mellanmål i väskan så att du inte tillåter blodsockernivån att sjunka vilket ofta leder till att man äter för fort och för mycket.
Nu är Danny hemma... KULL - nu är det min tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar