... och jag ÄLSKAR det!!! :)
Idag ska jag åka och hälsa på Mormor och Moffen i deras nya hem på ålderdomshemmet. De flyttade in för ungefär 2 veckor sedan och jag har inte lyckats tagit mig iväg än. Självklart har det varit mycket funderingar om att lämna huset som de bott i i så många år. Moffen har ju i stort sett bott på samma ställe i hela sitt 96 åriga liv!!! Tack å lov har det visat sig att flytten till ålderdomshemmet har varit helt fantastiskt. De har mycket större möjligheter att komma ut, de får hjälp från personalen hur snabbt som helst och det händer saker hela tiden. :)
Det enda problemet för mig är att det är aldrig någon som svarar telefonen när jag ringer! Haha - de är upptagna med så mycket! Fredagen för två veckor sen höll jag på att ringa hela dagen och fick inte tag på Mormor. När jag väl pratade med henne på lördagen så berättade hon att de hade firat nån som fyllde år... sedan hade hon gått på en massa promenader på gångvägarna runtomkring... och på kvällen hade de haft fredagsmys (!) med lammfärsbiffar och vin!!!
När jag nu tänkte hälsa på henne i fredags som var, bad hon mig fint att kanske jag inte skulle komma och hälsa på just den dagen - för de skulle ha BINGO just då och hon hade sett så fram emot det! Jag trodde aldrig att jag skulle bli glad av att Mormor sa åt mig att inte hälsa på! Men visst är det fantastiskt? Precis såhär ska ett ålderdomshem vara tycker jag och jag ser så fram emot att åka dit idag!
Jag lägger med ett litet kort på Momma som jag tycker är så härligt! När vi hälsade på dem sist, så satt hon såhär uppslängd på soffan, mer som en tonåring än en snart 94-åring. Jag försökte smyga mig på och ta kort, men hon skyndade att räta upp sig och sa att du kan väl inte ta kort på mig med fötterna på soffan! Hon gick med på att pose:a för mig igen, då det var det som var så skönt...
Åh så roligt att höra lite positivt om svensk äldrevård, man hör ju mest bara hur illa det har blivit och när man inte har någon familj som är gammal så vet man ju inte riktigt vad man ska tro.
SvaraRaderaDet måste vara helt underbart att inte "kunna hälsa på" under sådana förhållanden :)
Ja, Anita - det är ju en trygghet för alla oss anhöriga. :)
Radera