Saknar, saknar, saknar...

... mina barn!!!  Ju närmare vi kommer till att jag ska åka hem till USA, ju mer saknar jag mina skruttungar.  Det är som om jag inte tillåtit mig själv att tänka så tidigare - då hade jag väl blivit tokig!  Om någon sagt till mig, under andra omständigheter, att jag skulle vara borta från barnen i 6 veckor skulle jag aldrig trott att jag kunde klara det.  Tack och lov har det gått betydligt  bättre än förväntat.  Jag har uppenbarligen haft mycket annat att tänka på och barnen är så himla trygga i sin omgivning.  Danny har varit fantastisk och jag är så tacksam över mina svärföräldrar och resten av min ingifta familj.  Det är en otroligt skön känsla att inte ha den minsta oro över barnen!

I det här stadiet känner jag mig nästan lite utanför!  Jag funderade i morse på hur vårt veckoschema kommer att se ut och jag var inte helt säker på Olivers dagistider!  Porter har fotbollsträningar och Skyler har dansklasser som jag inte har varit med på och faktiskt inte heller vet när de är!  Inte för att det är speciellt svårt att komma in i det, men just nu känns det lite konstigt.  Skyler har bestämt sig för att vara Pippi Långstrump för Halloween och hon och Danny har räknat ut vilka kläder hon ska ha på sig.  Jag vill ju också komma med förslag... om någon vet hur Pippi ser ut så är det väl jag?!? ;)  Nämen allvarligt, det är en känslig situation där jag inte vill komma in och försöka styra upp saker som de har fixat på sitt sätt medan jag varit borta.

En sak som är säker är att jag ska i alla fall ta igen allt gosande, pussande, snusande, kramande som jag har missat på dessa veckor - och det är det ingen som kan stoppa mig ifrån!

Kram!

Ut ur dimman och in i klarhet!

Åååååh, nu är det så nära till snö!!!  Det är iskallt men tyvärr alldeles stjärnklart och inte tillstymmelsen till minsta nederbörd...  I morse fick vi skrapa rutorna på bilen och sakta köra igenom dimmiga stadsgator.  Men sedan klarnade det upp och blev en fantastiskt vacker höstdag!

nyskrapad ruta

En bro mot... ingenstans...

En plats för Storsjöodjursspaning och vacker vy över Östersund

I morgon ska vi ut och fortsätta tömma Mammas gård.  Jag börjar få lite panik då jag bara har 1.5 vecka kvar innan jag åker tillbaks till USA.  Måndag och tisdag kommer ju gå bort för cellgiftsbehandlingar och sedan vet vi aldrig hur hon mår efter det.  Vi har hjälp att bära saker, men det är gamla lådor som ska gås igenom - gamla skolböcker, uppsatser, teckningar... sånt som är så lätt att fastna i och bara sitta och titta...  Det är ändå skönt att få rensa undan - det liksom öppnar upp både hjärtat och hjärnan.

Kram!

Var inte nervösa!

Det är flera av er som följer bloggen - speciellt nu efter Mamma har blivit sjuk - som blir nervösa när jag inte har skrivit på någon dag.  Till er vill jag bara säga att allt är bra.  Mamma mår bra, förrutom de där jäkla kramperna som vi försöker räkna ut var de kommer ifrån och hur hon kan underlätta dem.  I morse kom hon på att det känns bättre om hon håller handen som stöd mot dränet, så nu har vi knutit en lång scarf runt bröstkorgen.  Hon var nöjd och hoppas på att det kan bli modernt att gå omkring som en geisha! ;)  "...turning Japanese, I think I'm turning Japanese, I really think so..."

Vi är nu hemma efter några dagar hos Mormor och Moffen igen.  Mormor har mått lite dåligt och vi ville åka och titta till henne och vara med när hon gick till doktorn.  Det har ju varit mycket stress för henne också och vi hoppas på att en ökning av hennes kärlkrampsmediciner ska hjälpa.  På måndag fyller Mormor 91 år och hon har gått och oroat sig lite över om hon inte mår bra på sin födelsedag och hur det ska gå om det kommer folk och hälsar på henne.  Så nu har jag lovat att ta en 2-timmars bussresa till henne på måndag och vara med dem över dagen och sedan tillbaks igen på kvällen.  Jag kunde riktigt se hur hon slappnade av när vi kom överrens om detta - och då känns det ju så himla värt det!

I morse när jag var ute och gick med Mitzy, var det frost i gräset och t.o.m. en vattenpöl som hade frusit till is i gatan!  Nu går jag och hoppas på att jag ska få vara med om det första snötäcket som lägger sig - bara i en dag i alla fall! :)

Kram!

Pensionärspoäng!!!

Jag vet att man kan samla vuxenpoäng, men idag har jag banne mig samlat på mig pensionärspoäng tror jag!  ;D  Jag och Mamma kokade i en termos med kaffe och tog med oss ett par kardemummabullar och åkte iväg i bilen utan ett förutbestämt mål.  Mycket svenskare än så kan det nog inte bli!  Jag kommer ihåg första gången Danny var i Sverige.  Han kunde inte riktigt fatta hur folk bara stannade bilen vid vägen för att gå ut och plocka blommor, bär eller bara för att fika.  Och då spelade det ingen roll om det var sol eller regn. ;)

Idag körde vi till Singsjön och drack vårt kaffe på bryggan hos några gamla vänner till Mamma.  Tyvärr lever de inte längre, men Mamma trodde inte att deras söner skulle ha något emot vår lilla picknick.  Det var för övrigt där som George Clooney spelade in filmen "The American".  Ja, det var mitt "jag mötte Lassie" inlägg för dagen! Hahaha.

Mer personligen så hade vi en underbar brunch vid den här stugan, dagen efter jag och Danny hade vårt svenska bröllop år 2000.

Pensionärspoäng eller inte - så hade vi ett par jättehärliga timmar denna fina höstdag!

Kram!

Skrrrlabbbllläääääää!!! Ut ur kroppen!

Nej, vad dåligt det går med skrivandet!  Den här veckan har känts som "måndag hela veckan" - eller Groundhog day, som vi säger på engelska... Och om jag blir uttråkad så känner sig ju Mamma sju gånger värre - det är väldigt frustrerande för henne att känna att hon inte klarar av saker.  Igår spenderade vi största delen av dagen på sjukhuset igen...  Mamma har haft kramper i sidan efter den senaste cellgiftsbehandlingen och igår morse hade de blivit intensivare.  Hon blev undersökt och fick tre nya mediciner.  Doktorerna ordinerar och jag skriver ner hur de ska användas... Morgon, Dag och Kväll...

Det är svårt ibland att förstå att det är okej att ta så mycket piller, men doktorn förklarade att Mamma måste må bra för att kunna klara av att fighta sjukdomen.  I det här fallet är det bättre att ta mediciner för att inte ha ont så att hon i sin tur kan vara ute och röra på sig för att stärka kroppen inför nästa cellgiftsbehandling.  Det är runt dränet och levern som hon har ont - och de funderade igår om det kan vara ett läckage på dränet.  Jag hoppas verkligen inte det, för det känns som om vi står och stampar på samma ställe med galldränagen som redan har opererats på tre gånger...

FÖRLÅT - jag måste bara få skriva av mig... Nu är det färdigklagat!  Skrrrlabbbllläääääää!!!  Ut ur kroppen!

Det är en jättevacker höstdag och nu måste vi passa på att ut och njuta av den!
Kram!

Smoothie Overload?!

Onsdagsmorgon och det är dags för dagens smoothie.  Detta är en av sakerna som jag känner att jag kan göra för Mamma - och stackars Mamma börjar nog snart få Smoothie-overload! Haha.  Men det är ett sånt himla enkelt sätt att få i sig viktiga vitaminer och mineraler.  Nu har vi börjat övergå till att göra dem lite syrligare, då Mamma blev less på banan/kanel/bär-kombinationen som är lite sötare.  Igår såg blandningen ut såhär:
Broccoli
Mango
Guldkiwi
Saft av 1 citron
Turkisk Yoghurt
Frysta Hallon
Pro-Viva Hallon/Granatäpple
1tsk Spirulina

Idag blir det nog med blåbär och Svartvinbärs Pro-Viva! :)

Mamma har nu haft sin andra cellgiftsbehandling, måndag och tisdag.  Hon var vid sånt gott mod när vi åkte in i måndags.  När vi åkte längs en praktfullt höstfärgad gata i Östersund sa hon att hon kunde inte ana att hon någonsin skulle må så bra som hon gjorde då - hon kunde inte komma ihåg hur det kändes att må så bra!  Det var så skönt att få höra henne säga det och jag var därför tvungen att åka tillbaks och föreviga den känslan på bild...

Bilder kan ju framkalla så många olika känslor för olika personer - men för mig kommer den här bilden alltid att fylla mig med hopp och glädje!

Andra behandlingen och Mammas reaktion till den har gått väldigt bra hittills.  Hon ligger och sover lite nu, men har i övrigt kännt sig mycket piggare än förra gången.  Hoppas, hoppas, hoppas att det ska hålla i sig.

Kram!

Underbar helg!!!

Skriver en snabbis och delar med mig av bilder från min härliga helg hos Momma och Moffen i Ytterhogdal.  Min Mamma håller på att tömma sitt hus som har sålts och ska vara inflyttningsfärdigt den 1:a december.  Igår packade vi därför en släpvagn full av möbler och saker som ska förvaras hemma hos min Mormor och Moffen.  Det är alltid så underbart att få komma och hälsa på dem - då man stiger in i deras hus och känner som om tiden har stått stilla.  Inte för att de inte uppdaterar sitt hus (för det gör dom), men för att allt är så himla bekant och bekvämt och tryggt.

 Såhär sov jag och Mitzy igår kväll, på golvet på kontoret.  Jag har folk i min närhet som aldrig skulle kompromissa en god natts sömn och hellre skulle ta in på något logi.  Men det är sånt här som bara fyller min själ.  Att få ligga där och lyssna på Moffens läsbok och Mommas kvällsritual... ;)

 Idag stack vi iväg ut i trollskogen för att plocka svamp!  Det var så vackert och mossigt och fridfullt.

 Vi hade lite svårt att hitta svampen, som hade precis samma färg som höstlöven på marken, till en början - men när man väl fick upp ögonen för dem så hittade vi massor med Trattkantareller!

 Maud fick lite coaching av Ingrids vana svampögon...

 Mamma njöt för fullt ute i skogen!

Önskar att jag hade plockat i en korg... det hade passat in i omgivningen lite bätte... :)

Väl hemma hos Momma och Moffen så stod kaffe och hembakt på bordet.

 Min älskade Mormor, Runa (91 om ett par veckor!)

 Min kära Moffen, Herje (93!)

 Nu håller vi på att torka all svamp i Maud och Anders tvättstuga... :)

Allt som allt en helt perfekt helg!  Imorgon är det dags för Mammas andra omgång av cellgifter, så håll tummarna att det går bättre än förra gången.  Mamma känner sig laddad och redo!

Kram!