... och så blir det lite mer uppdatering, då Mamma precis Skypade mig. Imorse ringde de från röntgen och ville att hon skulle komma in omgående. Röntgenläkaren, som känner Mamma vid det här laget, lät henne titta på bildskärmen och förklarade vad hon såg. Han sa att det kanske finns en möjlighet att försöka öppna upp flödet mer från gallblåsan, men att det måste såklart diskuteras med kirurger och Mammas läkare. Så nu får vi hålla alla tummar på att det går!!!
Berättade också för Mamma att jag läst om en Healingkurs som erbjuds i Östersund när jag är hemma. Min kusin förespråkar healing väldigt - och jag tänkte att det kunde vara intressant. "Jamen, vad bra" säger Mamma - "då kan vi samåka, för den helgen ska jag vara på munspelskurs!" Hahahahahaaaa - jag skrattar så jag gråter!!! VA? Munspelskurs?!? Min Mamma slutar aldrig att förvåna mig!!! ;)
Kram!
onsdag 11 april 2012
Kossor på väggen!!!
Det blev ingen cellgiftsbehandling den här veckan heller... Bilirubinet hade fortsatt att stiga. Doktorerna kan inte räkna ut varför och Mamma fick kortison i hopp om att det ska ta hand om möjligtvis svullna, irriterade organ om jag har förstått det rätt. NIO dagar kvar tills jag är där - Åååå vad jag längtar!!!
Stugan inreds och pysslas med hela dagarna och det här är det enda jag har sett av hennes sovrum - kossor på vårutsläpp längs en vägg!!! Haha - ska man bli rädd? Hon är ju på lite trotsigt fightarhumör nu för tiden! ;) Näerå, jag är inte det minsta nervös - jag gillar hennes stil!
![]() |
| Marimekko kossorna |
Kram!
söndag 8 april 2012
Glad Påsk!
Glad Påsk till er alla!
Hittills har vi firat med knäckebrödsmörgåsar med ägg och kaviar - hurra! :)
Nu är det dags att hoppa i duschen och göra sig fin inför äggsökandet och påskmiddag! Barnen vill klä ut sig till påskkärringar, vi får väl se om det uppskattas att vi introducerar våra svenska, häx-traditioner på denna återuppståndelsens dag... :)
torsdag 5 april 2012
... nervöst, oroligt och stressigt för mig...
Har precis pratat med Mamma som ska bo första natten i sin nya stuga! Underbart, fantastiskt och frigörande för henne... nervöst, oroligt och stressigt för mig...
Jag vill helst att hon ska ha människor runt sig hela tiden. Jag vet, stackars människa - det går ju inte! Men det är vad jag önskar. Självklart säger jag ju inte detta till Mamma (även om hon kommer att läsa det om några dagar, då hon får datorn inkopplad...) för hon måste få klara sig själv och hennes fina, underbara vänner som alltid ställer upp kan ju inte vara där dygnet runt. Det är härligt att höra hur hon njuter när hon påtar på i stugan. Men bara att sätta ihop ett bord innebär att hon måste bära in en bit i taget från bilen, då hon inte kan ta hela lådan på samma gång. Min resa hem kan inte komma fort nog...
Cellgiftsbehandlingarna som hon skulle haft den här veckan blev inställda pga för höga bilirubinvärden. Doktorn säger att hon inte kan påverka det på något sätt, men ändå sitter man ju här och söker febrilt efter bilirubinsänkande behandlingar på nätet! Det är väl det man gör som anhörig... man söker och söker efter svar och behandlingar för att känna att man påverka på något sätt...
Nej, nu får jag tvinga migsjälv att släppa allt och förlita mig på att allt går som det ska.
Kram!
Jag vill helst att hon ska ha människor runt sig hela tiden. Jag vet, stackars människa - det går ju inte! Men det är vad jag önskar. Självklart säger jag ju inte detta till Mamma (även om hon kommer att läsa det om några dagar, då hon får datorn inkopplad...) för hon måste få klara sig själv och hennes fina, underbara vänner som alltid ställer upp kan ju inte vara där dygnet runt. Det är härligt att höra hur hon njuter när hon påtar på i stugan. Men bara att sätta ihop ett bord innebär att hon måste bära in en bit i taget från bilen, då hon inte kan ta hela lådan på samma gång. Min resa hem kan inte komma fort nog...
Cellgiftsbehandlingarna som hon skulle haft den här veckan blev inställda pga för höga bilirubinvärden. Doktorn säger att hon inte kan påverka det på något sätt, men ändå sitter man ju här och söker febrilt efter bilirubinsänkande behandlingar på nätet! Det är väl det man gör som anhörig... man söker och söker efter svar och behandlingar för att känna att man påverka på något sätt...
Nej, nu får jag tvinga migsjälv att släppa allt och förlita mig på att allt går som det ska.
Kram!
tisdag 3 april 2012
Vi har stulit en bil!!!
Maken är hemma och allt är som vanligt igen! :) Planet var en timma försenat från New York, där han mellanlandade och han smög sig in i huset vid 1-tiden i natt.
Jag och Dannys pappa åkte och ställde bilen på parkeringen igår eftermiddag så att vi inte skulle behöva krångla med barnen för att plocka upp honom. Jag blev så full i skratt för jag kom ihåg en händelse för ca 10 år sedan då Danny och jag stal en bil från just det där parkeringsgaraget!!!
Vi flög in från Kalifornien för att gå på en highschool återträff och hade blivit lovade att få låna en kompis bil över helgen. Han skulle parkera sin Chevrolet Tahoe i parkeringsgaraget och lägga nycklarna innanför bensinluckan så kunde vi bara hämta upp den. Vi gick runt, runt och kunde inte hitta bilen - men till slut hittade vi hans Chevrolet Tahoe precis utanför parkeringshuset. Nycklarna låg precis som han sagt, innanför bensinluckan... Vi tyckte det var lite konstigt att han hade lämnat sina golfklubbor i bilen och blev ännu mer fundersamma när det visade sig att han hade åkt upp och parkerat bilen dagen innan istället för samma dag, men ja, ja - han svarade inte i telefonen, så vi åkte vidare de 30 minutrarna hem till Dannys föräldrar. När vi kom fram fick vi till slut tag på vår kompis och undrade varför han hade parkerat utanför garaget. Han sa att bilen stod visst inne i garaget, men på andra våningen! Vi sa att vi har ju hämtat upp en blå Chevy Tahoe som han sa. Blå? Näe, min Tahoe är röd!
*******PANIK*******
Vi hoppade i bilen och körde tillbaks mot flygplatsen. Jag tror aldrig vi har sett så många polisbilar ute på vägarna! Tänk om den som äger bilen har anmält den stulen och här kör vi omkring!!!
Vi tog oss till flygplatsen utan några problem och ställde tillbaks bilen där den stod. Eftersom bilen nu hade en ny parkeringsbiljett så gick vi in på flygplatsen och anmälde vår stöld till flygplatspolisen. De bara skrattade, men vi fick fylla i en rapport om vad som hade hänt. Jag kunde inte låta bli, utan bad poliserna att få en kopia av rapporten - och det gav de mig gladeligen! Den som ägde bilen visade sig vara en kompis till Dannys storebror och han lärde sig nog att aldrig lämna nycklarna vid bilen igen. Det var inte så originellt som han trodde... ; /
Jag och Dannys pappa åkte och ställde bilen på parkeringen igår eftermiddag så att vi inte skulle behöva krångla med barnen för att plocka upp honom. Jag blev så full i skratt för jag kom ihåg en händelse för ca 10 år sedan då Danny och jag stal en bil från just det där parkeringsgaraget!!!
Vi flög in från Kalifornien för att gå på en highschool återträff och hade blivit lovade att få låna en kompis bil över helgen. Han skulle parkera sin Chevrolet Tahoe i parkeringsgaraget och lägga nycklarna innanför bensinluckan så kunde vi bara hämta upp den. Vi gick runt, runt och kunde inte hitta bilen - men till slut hittade vi hans Chevrolet Tahoe precis utanför parkeringshuset. Nycklarna låg precis som han sagt, innanför bensinluckan... Vi tyckte det var lite konstigt att han hade lämnat sina golfklubbor i bilen och blev ännu mer fundersamma när det visade sig att han hade åkt upp och parkerat bilen dagen innan istället för samma dag, men ja, ja - han svarade inte i telefonen, så vi åkte vidare de 30 minutrarna hem till Dannys föräldrar. När vi kom fram fick vi till slut tag på vår kompis och undrade varför han hade parkerat utanför garaget. Han sa att bilen stod visst inne i garaget, men på andra våningen! Vi sa att vi har ju hämtat upp en blå Chevy Tahoe som han sa. Blå? Näe, min Tahoe är röd!
*******PANIK*******
Vi hoppade i bilen och körde tillbaks mot flygplatsen. Jag tror aldrig vi har sett så många polisbilar ute på vägarna! Tänk om den som äger bilen har anmält den stulen och här kör vi omkring!!!
Vi tog oss till flygplatsen utan några problem och ställde tillbaks bilen där den stod. Eftersom bilen nu hade en ny parkeringsbiljett så gick vi in på flygplatsen och anmälde vår stöld till flygplatspolisen. De bara skrattade, men vi fick fylla i en rapport om vad som hade hänt. Jag kunde inte låta bli, utan bad poliserna att få en kopia av rapporten - och det gav de mig gladeligen! Den som ägde bilen visade sig vara en kompis till Dannys storebror och han lärde sig nog att aldrig lämna nycklarna vid bilen igen. Det var inte så originellt som han trodde... ; /
Hipp hipp hurra för Moffen ida'!!!
Idag var det min fina Moffens födelsedag. 94 år fyllde han! Jag pratade med honom en sväng i morse men vill ändå passa på att fira honom såhär lite offentligt på bloggen och dela med mig av när jag var hos honom och Mormor i höstas.
När Moffen har någon som hälsar på, så vill han gärna komma ut och åka bil. Han är rätt så bunden till huset då han använder rullator och är i stort sett blind. I höstas åkte Moffen och jag ut och körde i de Härjedalska skogarna för att plocka vitmossa till adventsljusstakar och för att bara se oss omkring. Det var ju egentligen inget extraordinärt att se, men var ändå en otrolig upplevelse och ett minne som jag kommer att bära med mig hela livet. För där sitter Moffen bredvid mig och guidar mig i ett par timmar fram och tillbaka på små skogsvägar utan att kunna se någonting!!! Han har ju jobbat i de där skogarna i hela sitt liv och känner till dem som insidan av sin handske - kan man säga så? - jamen, ni vet vad jag menar... :) "Ja, här uppe på krönet brukar det finnas fin vitmossa... och tar du vänster vid storstenen... och här brukar det ligga en vedtrave..." Ja, så höll vi på och jag tror inte jag skulle ha hittat ut ur de där skogarna om han inte visste precis var vi var. Vilken underbar dag! :)
Kram på dig Moffen och hipp hipp hurraaa på din födelsedag!
När Moffen har någon som hälsar på, så vill han gärna komma ut och åka bil. Han är rätt så bunden till huset då han använder rullator och är i stort sett blind. I höstas åkte Moffen och jag ut och körde i de Härjedalska skogarna för att plocka vitmossa till adventsljusstakar och för att bara se oss omkring. Det var ju egentligen inget extraordinärt att se, men var ändå en otrolig upplevelse och ett minne som jag kommer att bära med mig hela livet. För där sitter Moffen bredvid mig och guidar mig i ett par timmar fram och tillbaka på små skogsvägar utan att kunna se någonting!!! Han har ju jobbat i de där skogarna i hela sitt liv och känner till dem som insidan av sin handske - kan man säga så? - jamen, ni vet vad jag menar... :) "Ja, här uppe på krönet brukar det finnas fin vitmossa... och tar du vänster vid storstenen... och här brukar det ligga en vedtrave..." Ja, så höll vi på och jag tror inte jag skulle ha hittat ut ur de där skogarna om han inte visste precis var vi var. Vilken underbar dag! :)
| Jag tjyvtog det här kortet medan vi körde... :) |
| Härliga Härjedalen! |
söndag 1 april 2012
She's my cherry pie...
Sitter i soffan med en god kopp Earl Grey och njuter av tystnaden... Barnen är i kyrkan med Farbror Bill och Faster Nikki och jag får bara vara för mig själv. Ahhhhh.... :)
Igår kväll var jag, Nikki, Bill och två andra vänner iväg och såg 80-talsbandet Warrant. Eller 80-tal... de har ju aldrig slutat spela sedan dess, men det var då de var som kändast. För mig är det nog bara två låtar som jag känner igen sedan jag var ung; "Heaven isn't too far away"
och "Cherry Pie"
Haha - jag har inte sett de här videoklippen förrut. Det är lite roligt att se när man vet att bandmedlemmarna (de som finns kvar av originalbandet) nu är i 40-årsåldern med fru och barn hemma... En av våra närmaste vänner i Kalifornien är kusin med gitarristen, så när jag har träffat honom - och från bilder på Facebook - så är han hemmapappan med grillen för mig. Man glömmer bort att de var så himla stora.
Tack och lov så låter de fortfarande jättebra! Det var ett par band som spelade före som också var bra, men man märker verkligen skillnad när Warrant kommer på scenen, som är så samspelta och tighta - Det var kul att vara där! :)
Kram!
Igår kväll var jag, Nikki, Bill och två andra vänner iväg och såg 80-talsbandet Warrant. Eller 80-tal... de har ju aldrig slutat spela sedan dess, men det var då de var som kändast. För mig är det nog bara två låtar som jag känner igen sedan jag var ung; "Heaven isn't too far away"
och "Cherry Pie"
Haha - jag har inte sett de här videoklippen förrut. Det är lite roligt att se när man vet att bandmedlemmarna (de som finns kvar av originalbandet) nu är i 40-årsåldern med fru och barn hemma... En av våra närmaste vänner i Kalifornien är kusin med gitarristen, så när jag har träffat honom - och från bilder på Facebook - så är han hemmapappan med grillen för mig. Man glömmer bort att de var så himla stora.
Tack och lov så låter de fortfarande jättebra! Det var ett par band som spelade före som också var bra, men man märker verkligen skillnad när Warrant kommer på scenen, som är så samspelta och tighta - Det var kul att vara där! :)
Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


