... nervöst, oroligt och stressigt för mig...

Har precis pratat med Mamma som ska bo första natten i sin nya stuga!  Underbart, fantastiskt och frigörande för henne... nervöst, oroligt och stressigt för mig...

Jag vill helst att hon ska ha människor runt sig hela tiden.  Jag vet, stackars människa - det går ju inte!  Men det är vad jag önskar.  Självklart säger jag ju inte detta till Mamma (även om hon kommer att läsa det om några dagar, då hon får datorn inkopplad...) för hon måste få klara sig själv och hennes fina, underbara vänner som alltid ställer upp kan ju inte vara där dygnet runt.  Det är härligt att höra hur hon njuter när hon påtar på i stugan.  Men bara att sätta ihop ett bord innebär att hon måste bära in en bit i taget från bilen, då hon inte kan ta hela lådan på samma gång.  Min resa hem kan inte komma fort nog...

Cellgiftsbehandlingarna som hon skulle haft den här veckan blev inställda pga för höga bilirubinvärden.  Doktorn säger att hon inte kan påverka det på något sätt, men ändå sitter man ju här och söker febrilt efter bilirubinsänkande behandlingar på nätet!  Det är väl det man gör som anhörig... man söker och söker efter svar och behandlingar för att känna att man påverka på något sätt...

Nej, nu får jag tvinga migsjälv att släppa allt och förlita mig på att allt går som det ska.

Kram!