En befriande vårpromenad!

Tre dagar kvar av barnens påsklov och jag är så redo för dem att gå tillbaka till skolan!  Idag höll jag på att bli alldeles tokig på deras brottandes, gnällandes och allmänt bråkande.  Är det inte den ena så är det den andra och mest av allt så blir jag så trött på att höra min egen röst då jag tillrättavisar dem...

Till slut var det bara att ta på sig kläderna och gå ut och gå.  Tre timmar senare när vi kom hem igen så insåg jag hur riktigt välbehövligt det var!  Tänk att ute i skogen var barnen så uppmuntrande och hjälpsamma med varandra att man nästan kunde tro att det tycker om varann... kan det vara möjligt?
Här får ni följa med på lite av vad vi upplevde idag...

Ett träd vi gick förbi som hade klungor av hundratals
larver.  En av favoriterna hos pojkarna.  Jag antar att det
blir mycket fjärilar i år...

Vår lilla skogsväg med lianer som man kan hänga i.

Barnen turades om att gunga varandra.  Efter gungandet hittade vi en
liten död skogsmus som vi hade begravning för.  Jag frågade om det var någon
som ville säga något?  Jag! sa Porter och fortsatte... "what was it that killed you,
little mouse?"

Vidare på promenaden sniffade Zoe upp en orm!  Jag är inte så van att se
ormar ute i det fria.  Men den låg stilla medan vi gick förbi och visar sig
inte vara någon farlig orm när vi har kollat på internet efteråt.

Vattenlek down by the river side...

Mina underbara ÄNGLAR!!!
(sagt med lätt ironi i rösten...)

:)... och tänk att jag älskar dem så!!!

På tillbakavägen blev det mer lek med larver.

Kram!