Känner äntligen att jag kan gå vidare efter min katts död. Både Danny och jag har gått och grubblat på det för att vi kände att det inte stod rätt till. Inte för att vara alltför beskrivande, men vi hittade henne med huvudet helt separerat från kroppen och det var liksom inget blod runt omkring. Hon var en tuff katt som regerade vårat kvarter och det känns bara som om hon skulle ha fightats med en tvättbjörn lite mer. För ungefär ett år sedan så hittades flera katter på lika sätt och då börjar man ju att tänka att det är någon sjuk människa som går omkring och gör sånt här. KC skulle ju ha gått upp till vem som helst... Vi bestämde oss för att polisanmäla händelsen, så att det finns på papper om något annat skulle hända - och två poliser kom till oss igår kväll. Danny pratade med dem utomhus, så att inte barnen skulle höra. ...Istället stod de i fönstret och gjorde grimaser! Tack och lov var det unga, coola poliser som gjorde grimaser tillbaks... ;)Poliserna informerade Danny att detta var en klassisk attack av en prärievarg. De har sett fler och fler prärievargar i vårat område och sa att de är större än våran schäfer (!)
Det känns givetvis skönt att veta att det var ett vilddjur som fick tag på KC (om man jämför med andra alternativ) men också lite galet att det springer omkring prärievargar här mitt i samhället. Tänk om det hade varit ett barn ute... det hände ju ändå vid 7-tiden på morgonen...
Nu försöker vi bara minnas alla fina stunder vi har haft och försöker gå vidare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar