Annat än månen i tankarna...

Har gått och väntat på den massiva supermånen som skulle komma ikväll.  Vi tog med oss barnen för att visa dem den största månen på 18 år!!!  Vi var alla spända på vad vi skulle se när vi kom runt hörnet på grannens hus...

TAAA-DAAA!!!

Va?  Allvarligt?!?  Jag vill inte verka otacksam men jag hade nog förväntat mig lite mer av denna förutspådda synvilla...  Vi skulle kanske ha hållit till ute i öknen eller något för att riktigt uppskatta det...

Detta påminner mig om när jag gick i college och hade som uppgift att mäta månen och rita ned dess stadier i en bok under två veckors tid.  Jag och Danny hade precis börjat att umgås och han följde med mig upp på parkeringshusets tak varje kväll för mina mätningar.  Under flera dagar kunde jag inte ens hitta en måne utan gjorde en sökning på internet istället så att jag kunde göra färdigt min bok...
Det visade sig att det var något med låga moln på natten och att resten av klassen inte heller hade sett månen på 5 dagar eller så.  Deras böcker representerade precis vad de hade sett... dvs. INGENTING - medan min bok var fylld med fina månar i olika stadier!  Uppenbarligen hade jag något annat än månen i tankarna... :D