...du vill väl ha en sån som Danny... (Hur jag hamnade i USA)

Jag har ju faktiskt bett att ni ska ställa frågor till mig - och sedan har jag ignorerat mina fina tjejer som verkligen har frågat mig, i ett par dagar nu... sorry!  Karin och Jeanette undrade hur jag hamnade i USA och hur ofta jag åker hem till Sverige.

När jag var yngre drömde jag alltid om att åka till USA på ett High school år, men jag ville inte avbryta mina studier i Sverige utan pluggade färdigt på Ekonomiska linjen på Wargentinsskolan i Östersund.  Efter ett par år av Au-pair-jobb i London och andra jobb hemma så bestämde jag mig till slut att åka på ett utbytesår för att fundera ut vad jag ville göra med resten av mitt liv...  Detta var på hösten '94.  I min ansökan till förmedlingen bad jag om att få bli placerad i Florida eller Kalifornien - men blev istället skickad till Buffalo, NY!!!  Båda vintrarna jag var där var det -40 grader!!!  Och inget finns det att göra med all snö som faller - alla bara sitter inne och dricker öl och spelar kort...  Och ja, ni läste rätt - ändå valde jag att stanna där TVÅ vintrar...  Jag hade träffat en kille och blev kvar ett år till...

När jag blev less på allt som hade med Buffalo att göra (inklusive killen) så bestämde jag mig för att äntligen dra mot varmare breddgrader och studera färdigt på min Bachelor's degree i teater som jag hade påbörjat.  Jag blev antagen till California State University, Fullerton och började studierna där hösten '96.  Samtidigt som jag drömde om Kalifornien så sökte min dåvarande kille sig också hit ner.  Han blev antagen till en annan skola, men bestämde sig sedan för att byta till min skola så att vi kunde gå tillsammans... ; /  Jag delade en lägenhet med 5 andra tjejer och två våningar under oss bodde det 6 killar som vi umgicks med mycket - en av dem var Danny...  Ska sanningen fram så kunde jag inte med Danny första gången jag träffade honom!  Det var nästan som en kemisk reaktion - jag tyckte han var så arrogant att jag var tvungen att gå därifrån!  Detta ändrades såklart och vi blev bra kompisar.  När jag väl gjorde slut med min pojkvän så sa han "... du vill väl inte ha en sån som mig - du vill väl ha en sån som Danny!"  Hah, tänkte jag - vad fasen pratar han om?  Han måste ha sett något som jag inte hade någon aning om vid det laget - Danny och jag hade nog personkemi ändå! :)

Såhär kluvet kan det kännas ibland... :)

Jag har nu alltså bott i USA i snart 17 år, förrutom några månader 2003 när vi bestämde oss för att flytta till Sverige - via Åland... (det får bli ett annat inlägg...).  Jag saknar självklart Sverige.  Jag tror att de flesta som bor utomland har en liten dröm om att kunna flytta tillbaks någon gång.  Vi hade som sagt chansen att prova det 2003 - men just då var det inte för oss.  Nu börjar de tankarna att återkomma igen...  Vi åker normalt till Sverige en gång per år - det var lite oftare när Skyler var liten.  Nu till sommaren vet jag inte säkert om vi kommer att komma iväg, då vi inte riktigt själva vet var vi kommer att ta vägen (eller göra) till hösten.  Just nu är det en dag i taget som gäller och på tisdag kommer Mamma och hälsar på i 3 veckor så nu får jag glädjas över det! :)

Kram!