Känslor för en snopp...

Min finaste Porter kom precis till mig, gosade upp sig jättenära och sa "jag tycker om dig mamma".  Värmen sprider sig i hjärtat, jag kramar honom hårt och ska precis förklara hur mycket jag älskar honom när han säger: "Och jag tycker om min SNOPP!"

Inser att jag får väl känna mig lycklig att jag får vara på samma nivå som snoppen i en 4 årings liv...

Å nej, inte jag också?

Känner mig rätt så ohipp idag...

Skyler och Porter har Halloweenpartys på skolan idag och när jag släpper av Skyler i morse i mina checka shorts och coola tröja med dödskallar på säger hon "Mamma, när du kommer till mitt party idag så kommer du ha lite finare kläder på dig va?"  Okej, jag fattar vinken...

Åker sedan för att lämna blod för tester hos doktorn, där sköterskan försäkrar sig om att jag har fastat.  Ja, säger jag "and I'm sooo hungry" säger jag och skrattar lite.  Hon ler ett litet snett uttråkat leende åt mig och jag tyckte bara hon var otrevlig tills jag hör båda gubbarna brevid mig (som också lämnar blod) "yea I'm fasting and I'm soooo starving..." "Oh, me too I am Hung-rey" "Man, the hardest thing is not having my coffee in the morning" osv. osv. osv.  Då inser jag att dessa stackars sköterskor får höra detta varje morgon...  och det värsta är att jag är en av dem!!!  Jag som trodde jag var så mycket hippare än så!

Hoppas bara min coolhetsfaktor förbättras under dagen...

Kram!

Porters lunchväska

Jag fascineras av att, när jag packar barnens skollunch på morgonen, hur min dotter Skyler vill ha olika luncher varje dag, medan min son Porter vill att lunchen ska vara precis lika varje gång; bröd, kalkon, ost och senap.  Vaaaarje gåååång...  Det sägs att de flesta män gillar rutiner och inte tycker om för stora förändringar, men allvarligt - kan det verkligen starta i sån tidig ålder???  Jag försöker överraska honom med lite extra saker i lunchväskan; kiwi, russin och nötter, blåbär - ja, det är ju inga stora grejor, men för en 4 åring är det fortfarande "baby-steps" som gäller...  Försöker bara underlätta för kommande flickvänner eller eventuell fru i framtiden... :)

*Kram*

"I saw the sign..."

Tog barnen till en Pumpkin Patch idag efter skolan för att få ett litet avbrott i vardagen.   På söndag är det Halloween här och vi har inte ens karvat några pumpor eller bestämt oss för vad vi ska klä ut oss till...

Min vän, Ronny, sa till mig häromdagen att när man börjar satsa på något helhjärtat så möter man helt plötsligt folk som kan hjälpa en.  Eller så ser man lite "signs" här och var som styr en åt rätt håll...  Ja, idag på Pumpkin Patchen så sa mannen som hjälpte till med ponnyridningen så här:  "om alla de här barnen är dina och du är i sån bra form så tycker jag du ska skriva en bok - om du ändå kunde övertala hälften av alla kvinnor att ta hand om sig själva efter de fått barn..."  WOW!  Jag sa bara att tro det eller ej, men jag håller faktiskt på...

Jag tror inte att en "sign" skulle vara mer uppenbar om den blinkade framför mig med strålkastare! :)

Kram och god natt!

Kanske inte direkt någon "lyxhustru" längre...

Sitter och funderar vad jag ska skriva om i mitt första blogginlägg... har ätit upp alla salta fiskar från IKEA under tiden.  Att städning av badrummen stod på schemat känns inte direkt så glammigt :s - men nu är det gjort, så nu kan jag pricka av det!  Livet som en hemmamamma - visst är det underbart!  Kommer ihåg tiden innan barn när mina vänner i Sverige kallade mig för lyxhustru för att jag "bara kunde vara hemma" och "gå på lite auditions här och där".  (Jag jobbade som sportmodell på den tiden.)  Men nu var det länge sen jag hörde såna kommentarer när jag kommer flygandes med tre ungar i släptåg!  Kan ändå aldrig tänka mig mitt liv på något annat sätt än med mina tre underverk!  Jag älskar dem aldeles extra just nu eftersom de alla är på respektive skolor... :)  Dottern går i första klass och pojkarna följde med min väninna till Svenska Skolan.  Vi turas om att ta barnen varannan vecka så att vi kan få lite tid för oss själva också.  Det är såna smarta lösningar man får ha ibland när inga släktingar finns i närheten.
Näe, kanske jag inte är någon "lyxhustru" längre, men för mig känns det i alla fall lyxigt att kunna vara hemma och lägga en trygg grund för barnen innan de ska ut i denna tokiga värld.