Ja, först och främst är ju bloggen lite av en dagbok för mig och det skulle kännas oäkta att sitta och skriva nästan dagligen utan att prata om en av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv. Men det handlar ju inte bara om mig. Självklart har jag frågat Mamma om det är okej att jag skriver om henne. Det sista jag skulle vilja är att hon känner sig utelämnad.
Jag tror säkert att det är folk som tycker 'att vara sjuk och ha cancer är väl inget man delar med sig av till allmänheten?' Min åsikt och upplevelse är att när man öppnar upp sig till andra så är det naturligt att de öppnar upp sig tillbaks. Både med tankar och stöd (vilket jag har sagt förrut, är otroligt stärkande!) men också med information, tips och erfarenheter. Jag har fått reda på mer information om cancer och celler och kroppens PH-värden och mat och viktig näring de senaste veckorna än jag någonsin har i mitt 38-åriga liv - saker som jag aldrig skulle ha fått ta del av om jag inte yttrat mig först. Och jag önskar och hoppas att även bara den minsta av information ska kunna göra någon skillnad för oss eller någon annan som läser det...
Kram!
Det är så starkt och fint att du vill dela med dig om detta, men som du säger, att dela med sig är också att få hjälp att dela det jobbiga.
SvaraRaderaJag håller med dig om att bloggen är en dagbok och det känns mer äkta att berätta även om jobbiga saker. Bloggen får ett annat djup och ärlighet, känns mer trovärdig!
Sedan tycker jag att det är viktigt att låta alla de som bloggar få välja vilken nivå man vill öppna sig på. Ibland förstår jag inte hur man kan kommentera inlägg negativt med påhopp eller liknande. Vill man inte läsa är det väl bara att stänga ner det fönstret?
Fortsätt skriva precis det som DU känner är rätt. De som tycker det är fel får läsa Maria Montazami eller något annat!
Kram Karin
Är precis som dej. Jag skriver oxå min blogg som en dagbok o tror att det är viktigt att dela MED OSS OM SÅNT HÄR!
SvaraRaderahOPPAS ATT ER FLYTT HAR GÅTT BRA!!
Massor av styrkekramar till dig/er! <3
Kram K