Motiverad av löparbyxan?

Idag har jag äntligen sprungit!  Det kändes som om det var alldeles för länge sen sedan sist.  Efter frukost och dusch så klädde jag på mig mina träningskläder.  Jag gör det ibland för att motivera mig själv - om jag har löparbyxorna på mig så kan jag ju lika gärna springa...

Ja ja, jag vet - det finns inga palmer på Frösön...
Jag hade glömt kameran och fick använda en Kalifornienbild istället... ; /

Jag åkte in till Mamma på sjukhuset först för att se om hon fick komma ut.  Hon väntade på doktorn och provresultat, så då passade jag på att ta Mitzy-hunden med mig ut i skogen på Frösön.  Jag åkte upp till Gustavsbergsbacken och förundrades över hur vi brukade dra på våra längdskidor uppför de branta backarna för att ens komma upp till skidspåret för skolgympan!  Det var så härligt att springa där på skogsstigarna igen!  Vi sprang runt berget och uppför skidbacken Ladängen, förbi utsiktstornet och tillbaks nerför Gustavsbergsbacken.  Det blev nog inte mycket mer än 3 km - men brant var det i alla fall!!! :)

Inte direkt så här kallt idag - men såhär vackert kan det vara
från Gustavsbergsbacken med Storsjön och Östersund i bakgrunden!

När jag kom tillbaks till sjukhuset fick jag veta att Mamma skulle bli utskriven och att hon inte behövde någon mer antibiotika - så skönt att höra!  Nu har vi en vecka på oss att stärka hennes kropp med promenader och näringsrik mat inför nästa omgång cellgifter på måndag och tisdag nästa vecka.  Idag när vi kom hem gick vi en tur i skogen - Mamma med sina stavar - då hon säger att om ett par dagar så springer vi nog här istället.  Om inte något annat motiverar mig så gör i alla fall Mamma det - hon ger aldrig upp!

Nu är det dax att fixa henne en kvälls-smoothie...
Kram!