Heeelllooooo Swedeeeen!!!!

Jag är framme i Östersund och är sååååå glad att jag är här!!!!

Resan i förrgår och igår gick riktigt bra!  Dannys föräldrar fick ta Oliver och åkte och hämtade upp de andra barnen från skolan då Danny körde mig till flygplatsen.  Jag har en liten hatkärlek till flygplatser.  Det är så mycket känslor som pågår där... folk som tar avsked och folk som återser varandra.  Om jag någonsin skulle jobba som skådespelerska skulle jag åka till en flygplats för inspiration - för att inte tala om all "people watching" som man kan göra där!  :) 

Det tog fyra flygplan för att ta mig hit.  Från Richmond, VA till New York (älskar att flyga in till NY och se Manhattan och lilla ön med Frihetsgudinnan!), NY till Oslo, Oslo till Stockholm och Stockholm till Östersund.  På Arlanda mötte två av Mammas kusiner upp och bjöd på lunch - så mysigt!

Jag åkte från ett 30 gradigt Virginia, i sandaler och linne och kom till ett blåsigt, grått och småregnigt 10 gradigt Östersund - jag undrar hur många gånger man har klivit av planet på denna flygplats och blåsten tar tag i en när man stiger ut på trappan... ja, det känns verkligen att jag är hemma!

 Här hämtade vi Ollie från sin första dag i skolan - rödrosig av värmen... Nedan kan ni se hur folk gick klädda i Östersund en dag senare... You can see I didn't need my short shorts, honey!!!   ; /

Mamma hade varit på sin första cellgiftsbehandling och låg hemma på soffan hos våra kära vänner, där vi bor just nu, så att vi kan vara närmare sjukhuset.  Det var så underbart att få se henne igen - lilla tussen som låg under en filt.  Att krama Mamma gör mig komplett.  Det är nästan som om andetag och hjärtslag synkroniseras...  Älskade, älskade, älskade lilla Mamma.  Idag har vi varit iväg på en andra behandling.  Den var lite kortare idag 1.5 timma jämfört med 3 timmar igår.  Mamma låg i sjukhussängen inlindad i sin nya "fightar-filt" som jag hade med mig till henne och jag satt längst upp ovanför hennes huvud och gav henne en ansiktsmassage.  Nu gör de uppehåll i två veckor innan nästa två-dagars behandling.  De första dagarna har gått bra, men gör henne såklart illamående och trött - sådant som är förväntat.

Vilandes under "fightar-filten" med henne och barnbarnen på

Medan Mamma låg och vilade på eftermiddagen fick jag skjuts till mataffären.  Jag hade med mig en ryggsäck att stoppa maten i och promenerade de 15 minuterna tillbaks.  Något som är så självklart för oss svenskar, men som är nästan aldrig händer i USA.  Jag köpte fisk och spenat och lite smågodis förståss!  Sedan lagade jag fisk i ugnen på en bädd av spenat med dill, lite citron, skivade tomater, fiskbuljong och grädde.  Det blev riktigt gott och faktiskt enkelt att tillaga - med lite coaching från Mamma på soffan...

Kram!