En lycklig arbetslös familj...

Ojojoj, vad trögt det har gått med bloggningen i helgen...  men vi har haft roligt i alla fall!  Jag vet att Mamma blir nervös om hon inte ser ett inlägg varje morgon när hon loggar på datorn... allt är bra med oss, Mamma! ;)

Både igår och idag har vi umgåtts med familjer som vi verkligen öppnar upp oss till.  Ja, för mig kanske inte det är så konstigt - jag är en rätt så öppen människa som det är (kanske lite för mycket ibland...) men för Danny är det en stor grej!  Så vi har pratat och funderat och planerat och drömt och undrat och jämfört och ratat och.... ändå ser vår framtid lika oplanerad ut som den gjorde innan helgen... : /

Vissa av er har kanske insett att Danny har kommit hem tidigare från jobbet den senaste tiden.  Vi har gått från att knappt se honom alls under veckorna till att ha honom hemma vid 16-tiden på dagarna... och sedan i torsdags är han hemma på heltid...  Detta är något vi har planerat för i några månader, men som jag inte har kunnat dela med mig av eftersom... jaa... som sagt JAG är en öppen människa som har delat med mig av våra planer till mina nära och kära.  Danny å andra sidan är en sån som vill ha allt planerat och i ordning innan han vill säga något till någon.

Vi bestämde oss alltså för några månader att det liv vi levde inte funkade för vår oss.  Danny jobbade så hårt och långa timmar för vår familj, men han kunde inte vara delaktig i det vardagliga familjelivet - och det finns ingenting för oss som är värt det.  Vi har sökt (- och gör det fortfarande) efter livskvalité - och för oss handlar det om vår familj, trygghet, levnadskostnad och även natur, resor och upplevelser.  Nu handlar det "bara" om att på riktigt hitta vad vi söker, men mer än troligt kommer vi inom en snar framtid att söka oss bort från Kalifornien.

Det är så himla mycket som snurrar i mitt huvud just nu, helst när allt vi bara pratat om börjar bli verklighet... men de här första dagarna får vi väl bara passa på att njuta av att vara en lycklig arbetslös familj! ;)  Håll tummarna att det håller i sig...
Kram!