Att komma i form...

Ligger i sängen och kan inte sova...  Jag är irriterad på mig själv för att jag inte tränade som jag hade planerat idag!  Det är ju sånt här jag är proffs på - att motivera andra!  Nu lät jag en massa saker komma emellan istället... helt onödiga saker!

I morgon kommer jag iofs ta igen det med två pass efter varandra.  Vi har vårt Power Works pass utomhus i parken 17-18 och sedan mitt Sh'bam pass på gymmet kl. 18:30.  Två helt olika pass och båda så himla roliga!

Jag tränar inte lika intensivt som jag gjorde i somras och jag känner att jag saknar den där känslan, när man känner sig riktigt i form!  Man måste påminna sig själv ibland om hur himla bra det känns när man mår bra.  Det är som när man har varit sjuk i några dagar och sedan vaknar en morgon och inser att man är frisk - alla problem är ju som bortblåsta, bara man får känna sig stark och frisk!  ... sånt där som man sedan väldigt snabbt tar för givet igen...

Power Works sommaren 2013

För nu tittar jag på lite peppande bilder och försöker få tillbaka känslan!  Formen? - den ska jag också se till att få tillbaka snarast!  ;)

Gluten å kolhydrater... hur var det nu???

Ojoj - den där middagsplaneringen blev visst helt spolierad de sista dagarna!  Igår hade Skyler en gymnastiktävling och jag var med som tränare.  Middagen blev den för Skyler traditionsenliga gympatävlingsmaten - hemmagjord pastasallad - som fördelaktigt ätes ur en återanvänd glassförpackning!  :)  Som svenskar så vet vi ju att man kan ha näst intill allt i sin pastasallad, men för de amerikanare som kanske läser det här och förknippar pastasallad med pastaskruvar indränkta i  italiensk dressing så kommer gårdagens version här...

Ekologisk fullkornspasta
Älgkorvschorizo
Avokado
Blå vindruvor
Fetaost
Minimajs
Gurka
Paprika
Dressing gjord på grekyogurt och citronpesto.

Dagens middag blev nog snäppet värre!  ... eller bättre - beroende på vem du frågar...

Då vi åker till stugan har vi nästan inget val.  Då är standardmiddagen första kvällen ALLTID snabbmat från Hackås Drive In.  De har inte bara den bästa kebabrullen, men ägaren är så genuint trevlig att det är en sån business som man bara vill stötta!  Både jag och Danny har nog lite extra empati för människor som har invandrat till ett land och skapat sig ett liv och ger tillbaka till sin omgivning.  Fantastiska, kreativa, uthålliga människor - det är inte alltid så lätt som vi tror i Sverige...  Och då har VI haft fördelen att jag och barnen är svenska medborgare och pratar flytande svenska!
Kom ihåg det om ni kör på 45:an förbi Hackås och känner lite sug i magen!  ;)

För min del har jag ett par middagar som jag kan föra över till nästa veckas middagsplanering istället!  :)

Stugmys!

Så var vi äntligen tillbaka till min favoritplats på jorden - vår underbara lilla stuga. Det är alldeles för länge sedan vi var här, men allt är precis som vanligt.  

Jag älskar att komma hit!  Det är så påtagligt hur lugnet sprider sig över hela familjen.  Till och med djuren slappnar av på ett annat sätt.   Barnen leker och samarbetar med varandra. Danny njuter av sin färskbryggda kopp kaffe, som är det första han greppar när han kommer hit. Jag vet att min mamma ser ner på honom och ler - så mycket narr som han gjorde av henne och denna högljudda, megastora kaffemaskin!  Elden i öppna spisen som jag har jobbat på börjar äntligen sprida sin värme i resten av stugan. Jag mår så bra - det är som om jag är omringad av trygghet och kärlek. Mamma är så närvarande - här i hennes "plats på jorden".

Dramatiska hussysslor!

Här har kläderna legat i flera dagar och väntat på att bli vikta. Så jag satte mig framför tvn och tittade på min första os-tävling. JÄKLAR vad spännande det blev!!!  15 km herrar - silver och brons till Sverige!

...Å vips så var kläderna vikta också!  :o

Jag skulle ALDRIG låtit mitt första barn...

"Min mamma tänker inte hämta mig idag!" var det första Oliver sa till sin dagisfröken i morse.  Han har bjudit hem sig själv till sin kompis Viktor och är hur nöjd som helst att få åka någon annans bil hem från dagis.  Han har lekt hemma hos Viktor en gång förrut - då också bjöd han hem sig själv...  Han började med att fråga Pappan vad de skulle äta för middag och fortsatte att säga att då kunde ju han komma med hem och leka och äta middag med dom!  Han är inte direkt blyg min lilleman!

Idag fick han packa med sig slalomskidorna då de kanske kommer åka till backen efter dagis.  Fantastiskt tyckte både Danny och jag och reflekterade senare över att det där skulle jag ALDRIG låtit mitt första barn göra!!!  Vid 5 års ålder hade Skyler knappt haft nån barnvakt.  Och bara tanken på att skicka hem henne till någon vars föräldrar vi bara har träffat i förbifarten är ju helt... "unheard of!"  Födelseordningen spelar ju garanterat stor roll, som nummer 3 har Ollie fått hänga på och göra mer saker som de andra två redan har banat väg för, men samtidigt har vi blivit mycket mer avslappnade vad det gäller barnen här i Sverige.  Vi tillåter dem att göra betydligt mer saker här än i USA.  Vi var i fjällen för ett par veckor sedan och barnen stack iväg och åkte helt på egen hand.  Vi höll oss ju allihop i samma område och kunde se dem swischa förbi lite då och då.  Skyler och hennes kompis blev trötta och drog iväg till restaurangen lite före oss och ännu en gång pratade jag och Danny om att det där skulle vi aldrig ha tillåtit i USA!

Självklart förstår jag att barnen blir äldre och vi blir mer relaxad, men det är bara en annan övervägande oro där...
Jag läste en diskussion på Facebook för nån vecka sedan, där frågan ställdes om man frågar om det finns vapen i huset (och om de är inlåsta) dit barnen vill gå och leka?  Det skulle ju aldrig falla en in här, även fast det finns hur mycket jägare som helst där vi bor!  Problemet är väl anledningen varför man har ett vapen hemma...
Här är tråden - intressant läsning tycker jag... (tryck på kommentarer)

Post by Stay at Home Rock Star.

Matplanering för hela veckan!

Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare i mitt 41-åriga liv...  Jag planerade hela veckans middagar med shoppinglista å allt!  Säkert en självklarhet för många föräldrar för att få veckan att gå ihop - men inte för mig... I'm living on the edge!  Det är inte så konstigt att jag alltid blir så stressad över att få till en näringsrik middag varje dag, när jag snurrar omkring i sista minuten och gör lite hopkok av vad som finns hemma.  Jag måste säga att det känns riktigt bra att middagen redan är fixad - mentalt!

Igår åt vi supergoda lammfärsbiffar med sallad och tzatziki.  Hade hoppats på rester till lunch idag, men det var för uppskattat och allt försvann igår.

Mums!

Idag blir det fisk panerad i mandelmjöl och chiafrön, stekt i kokosolja och serverat med råris.  :)

Jag har intresserat mig mycket den senaste tiden för kolhydrater och gluten och hur de sägs påverka inflammationer i kroppen.  Vi äter på intet sätt någon LCHF-diet, men jag försöker att göra medvetna val för familjen och minska intaget av gluten och kolhydrater.  Just nu är det så mycket diskussioner som jag följer att jag nästan får dåligt samvete om jag ger barnen en skiva rostat bröd på helgen (fullkorn! ;) ) - och så vill jag ju inte ha det!  För de som väljer strikta dieter - good for you - men jag tror ändå på allt med måtta.  Vi väljer lokalproducerat när det finns möjlighet - och skulle vilja bli mycket bättre på det!  Annars är det ekologiskt som gäller i största möjliga mån.  Det är fantastiskt att se hur mycket lättare det börjar bli att kunna köpa direkt från bonden - i alla fall här i Jämtland!  Nu gäller det bara att sprida budskapet så att alla som har möjlighet ska utnyttja den servicen!

Här är jag - mitt i livet...

Mer och mer har jag insett på senaste tiden att jag faktiskt saknar mitt bloggande!  Vilket är lite komiskt, då jag alltid varit världens värsta dagboksskrivare.  Jag började alltid jättebra i ett par dagar och sedan gick det någon vecka och resten av mina dagboksinlägg blev liksom återberättelser om vad som har hänt de senaste veckorna och hur jag lovade att NU skulle jag vara bättre på att skriva och sen är det bara tomma sidor i resten av dagboken...  Jag gjorde det här några gånger - började på nya dagböcker, så att det inte skulle synas att jag försökt förrut...  Några veckor... tomma sidor...

Jag övervägde faktiskt att starta en helt ny blogg.  Nu då vi faktiskt bor i Sverige och titeln "Mitt liv som utlandssvensk" inte riktigt passade.  Istället valde jag att byta namn på bloggen, men behålla allt som är skrivet.  Det här är ju mitt liv.  Bloggen har hjälpt mig igenom så mycket - både glädje och sorg att det skulle kännas konstigt för mig att börja på en ny blogg utan någon bakgrund.  Det nya namnet kommer från mycket...  här är jag - mitt i livet...  jag finns, jag överlever mitt i allt kaos...  en hyllning till livet och hur all sorts energi sitter ihop...  jag finns och behöver få min röst hörd ibland...

... Och således är jag nu tillbaka i bloggvärlden!  Fast jag tänker inte lova visst många inlägg per vecka. Det blir vad det blir och jag hoppas att ni hänger med!  :)