Det är intressant vad som blir ens vardag. Jag har bott i Kalifornien i 14 år och här är det mesta anpassat för om det skulle bli en jordbävning. Det finns sällan uttag för taklampor i husen. Om man vill ha en taklampa så brukar elektrikern få dra det speciellt. "Receding lights" är vanliga - dvs. lampor som sitter inne i taket. Varmvattenberedare bör vara fastskruvade i golvet och skåp och bokhyllor etc. bör vara förankrade till väggen. Man hänger aldrig hyllor eller tyngre tavlor ovanför sängarna och blomkrukor på pedistaler är nog ingen höjdare här...Det roliga är att man blir så van att tänka så, utan att direkt tänka på det. När jag i somras skulle hjälpa min mamma att ställa i ordning för en auktion på hennes sommarkafe' så var det svårt för mig att bara stapla saker ovanpå varandra - helst om de var tyngre eller av glas - tänk om jorden skulle skaka till? Självklart vet jag ju att risken är näst intill noll, men det blir bara på rutin...
Här har vi ju också emergency plans för nödsituationer på barnens skolor. Alla barn måste ha ett emergency kit med vatten och mat så att de ska kunna vara okej på skolan i 3 dagar. Vi har alla fyllt i formulär där man har skrivit upp 4-6 vuxna som är tillåtna att hämta upp våra barn i en nödsituation, så att de inte bara blir upphämtade av vem som helst. Jag vet inte hur det är i Sverige nu, men jag kommer aldrig ihåg att min mamma fyllde i några såna papper...
Jag vet ju inte hur man skulle reagera om det blev en riktigt stor katastrof - jag har bara varit med om 6-7 jordbävningar där man har skakats om riktigt - men det känns ändå skönt att vara lite förberedd...
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar