När mina svärföräldrar åkte igår så kommer åter igen tankarna om vad det är värt för oss att bo så långt ifrån familjen...
De senaste åren har Danny och jag konstant frågat oss denna fråga och även aktivt sökt efter något som skulle passa oss bättre. Danny har två bröder som båda är gifta och har två barn. Den äldre bor bara några kvarter från föräldrarna och den yngre ca 2 timmar därifrån. Familjen är tight och när vi träffas och umgås är det verkligen hjärtligt - både för oss vuxna och för barnen... Vi förstår att alla har sina egna liv och att det kanske inte blir att man umgås så mycket med varandra även om man bor närmare varann, men det kan ju inte bli längre mellan gångerna än vad det är nu...
När Danny blev erbjuden sitt jobb som han har varit på i 4 månader nu så kändes det väldigt skönt att äntligen ha en plan. Att veta att vi kommer att vara här i några år till och att vi ekonomiskt inte behöver oroa oss. Vi visste att det skulle bli långa dagar, men vi kunde inte riktigt förespå hur det skulle påverka familjen... Han sticker normalt till jobbet innan barnen har vaknat och kommer hem när de är i sängs. Den som har haft det tuffast med alla förändringar är Skyler. Hon har ju samtidigt börjat första klass med en lärare som sätter höga förväntningar på sina elever. Hon är en väldigt bra lärare, med diciplin i klassrummet, men för en flicka som Skyler som naturligt sätter höga krav på sig själv har vi nästan fått tona ner det här hemma - allt behöver inte vara så perfekt... Danny får dåligt samvete när Skyler visar tendenser av separationsångest och säger att hon ALDRIG får umgås med oss föräldrar - han önskar att han kunde vara där för henne mer.
På helgerna när vi är hemma blir det också svårt. Barnen vill ha Dannys uppmärksamhet. Jag vill ha Dannys uppmärksamhet. Han vill självklart umgås med oss, men behöver också lite egentid med surfing eller cykling eller bara att få vara...
Så den ständiga frågan är - vad är det värt??? Dannys föräldrar har varit här i 10 dagar och för honom känns det inte som om han fick träffa dem alls... Så kan man ju inte ha det! Danny jobbar ju så här hårt för familjen - men om han inte kan vara delaktig och känner att han missar saker i barnens liv så finns det ju inga pengar i världen som kan ersätta det...
Ovissheten för framtiden bara växer...
Kram!
Nu blir jag nyfiken:
SvaraRadera1. Var bor Dannys föräldrar?
2. Vad jobbar Danny med?
Jag förstår att ni funderar mycket kring detta. Det är ju tufft att inte ha någon släkting i närheten. Det underlättar ju en hel del och är en otrolig tillgång för barnen. Jag förstår att ni grubblar på detta, även om ni verkar ha en väldigt bra tillvaro där ni är nu. Lycka till med framtiden!
Dannys föräldrar bor i Virginia - vilket skulle vara ca 5 timmar med ett direktflyg (problemet är att det finns inga direktflyg dit...)
SvaraRaderaDanny är VD på ett bemanningsföretag som hyr ut arbetskraft (typ Poolia i Sverige).
Man tänker inte på att USA är ett så stort land... Förstår att ni inte åker dit så ofta. Ha en skön helg!
SvaraRadera