De kom en kvinna från "socialen" igår och hämtade presenterna till familjen som vi donerat till till jul. Jag hade hoppats på att vi skulle få träffa dem, så att barnen kunde se vem vi verkligen hjälpte, men jag ville heller inte pusha det på dem, ifall familjen valde att vara anonyma - det finns ju många känsliga situationer... Och nu blev det ju bra i alla fall eftersom Oliver var magsjuk...
Jag fick i alla fall veta att pappan var en före detta Football-spelare - vilket förklarade storleken på honom... Han hade många olika problem, men hade bl.a. blivit skjuten i magen och av skadorna blivit diabetiker (?) han är även alkoholist, hemlös och bor i ett "shelter". Han står sin son, som är 6, väldigt nära... Ja, man får ju bara önska att allt går väl för dem - och att sonen kan få en någolunda trygg uppväxt...
Julklapparna vi gav var mestadels kläder -inklusive sockar, kalsonger och pyjamaser. Pojken fick också leksaksbilar som kan byta färg i varmt och kallt vatten, ett spel och en elgitarr av papp, men som man kan spela på riktigt - det var nån ny hit av årets julklappar... Min favorit är ändå boken vi köpte till honom, som man kan spela in sina egna röster när man läser den. Jag och barnen spelade in boken till honom och skickade med familjekortet, så att han kan veta var presenterna kommer ifrån. :)
Jag ser mer och mer folk som donerar till familjer och behövande (kanske för att jag äntligen har fått upp ögonen för det själv). Här i USA finns det ju många organisationer som underlättar det för oss som vill ge, men jag tror säkert att det finns många ställen i Sverige som också skulle ta emot donationer. Pyjamaser är den stora grejen som jag har hakat upp mig på - vad skulle inte en egen liten pyjamas göra för ett flyktingbarn eller barn som söker sig till Stadsmissionen eller kommer med sina mammor till kvinnojouren eller andra hjälporganisationer... Ibland behövs det bara så lite...
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar