onsdag 31 oktober 2012

Mamma är nersövd / Mom is sedated

Post in English will follow...

Min 5:e natt hos Mamma har varit lite mer fridfull.  Efter ett par riktigt tuffa nätter bestämde Mamma sig för att hon inte ville ligga och må dåligt, utan att hon ville bli sövd.  Hon har sagt att hon tycker om när hon går in i någon sorts dvala där hon fortfarande kan höra våra röster runtom henne.  Mormor åkte hem igår morse efter två dagar med oss.  Hon är så fantastiskt stark och hon uttryckte att hon tyckte att det var skönt att få vara här - det känns skönt för oss också...  Efter Mormor hade åkt kom tre av Mammas väninnor hit.  Vi hade en skön stund tillsammans där Mamma mest låg och lyssnade med ett leende på läpparna, men också lade in en och annan kommentar.  Precis när vi höll på att avrunda vår stund så kom en doktor och två sköterskor hem till huset för att konsultera och ge Mamma de mediciner hon ville ha.  Danny och barnen kom också hit så att Mamma kunde prata med dem innan medicinerna började ta verkan.  Det var jobbigt och känslosamt för oss alla och det var min Mamma som tröstade oss allihopa... Min älskade starka Mamma... Hon är så fantastisk in i det sista.  Hon uppmanade oss att bara tänka på de lyckliga stunderna... Att hon inte är rädd utan bara är så ofantligt stolt!
Doktorn gav sedan de nödvändiga medicinerna för att hon ska få må bra.  De utvärderade kontinuerligt för att se vilken nivå hon mådde bäst på.  Hon sover mest, men reagerar och svarar ibland på tilltal.  Jag hoppas och tror att hon mår bra och vi gör allt för att hon ska få känna sig trygg och älskad.

Mamma och Mormor...
My 5th night with my Mother has been a bit more peaceful.  After two rough nights she decided that she didn't want to lay there and feel bad, but instead preferred to be sedated and sleep.  She has expressed how she likes it when she's been able to put herself in an alternate state and just hear our voices around her.  My Grandmother left yesterday morning after two days with us.  She is so amazingly strong and told us how much it meant for her to be here - that makes us feel good too...  After my Grandma left three of my Mother's friends came by.  We had a really good time together and my Mother mostly layed there with a smile on her face but also added to the conversation a bit.  Right when we were finishing up a doctor and two nurses came to her home for a consultation and to administer the drugs that she had asked for.  Danny and the kids also came here so that my Mom could talk to them before the drugs started taking effect.  It was tough and very emotional for us and my Mother was the one who comforted us all...  My beloved, strong Mother... She is so amazing until the end.  She encouraged us to only think of the good times... That she is not afraid but only so incredibly proud!
The doctor started giving the necessary medicins for her to feel good.  They kept checking her to see at what level she felt the best.  She is mostly sleeping but reacts to our voices and sometimes even answers back.  I hope and believe that she is feeling good and we are doing everything to make her feel safe and loved.



4 kommentarer:

  1. Hej Erika,
    Åh, din blog slår nära i mina minnen.

    Jag minns detta så väl med min mamma som fick Gliblastoma (hjärn cancer) och det är tufft på en nivå som går djupare än ord kan någonsin beskriva.

    Visheten i din mamma är ofantlig.
    Minns det som är bra, och roligt, och det i sig är lättare sagt än gjort! Jag tror, denna stund som du upplever kanske, på något sätt, också är en del av närhet, som i sig är så bra, it's the surroundings to that closeness that suck, men så mycket av ens mamma, den där känslan kan ingen ersätta. Mamma är bäst.

    Jag mår med dig.

    Försök att komma ihåg att även om det känns som om ingen kan relatera, så finns det dem av oss som kan, som minns för evigt, känslan, lukten, the touch, och den desperata tanken att stoppa tiden, rewind.

    Mång goda tankar skickar jag dig och dina.
    Lena Blixt-Schmid

    SvaraRadera
  2. Många kramar skickar jag till er alla.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på er ofta!
    Kramar till er alla från mig!

    Susanne

    SvaraRadera
  4. Å fina ni vad ni går igenom!
    Jag kan inte ens tänka mig vilken panik och smärta man ska känna när ens närmaste, ens älskade mamma, sakta glider ifrån en.
    Men som Monica själv så klokt säger, tänk på allt fint ni haft och allt som du och din familj kommer ha i framtiden.
    I sådana här situationer är det ovärderligt att ha sina barn som man kan ösa sin kärlek över, gråta tillsammans med och bara vara med.
    När min farmor gick bort var min näst äldsta son bara 2-3 år gammal. När han såg hur ledsen jag var så kom han fram till mig på golvet där jag satt och grät. Så sa han: Mamma du kan få ett plåtter!
    Ja, tänk om man bara kan sätta på ett plåster så blir allt bra.
    Jag önskar att jag kunde sätta på ett åt er nu!

    Många kramar från Tina Hoversjö

    SvaraRadera