Today I've spent the day at a seminar for women who are thinking of starting their own business. Payed for by government money to encourage more small businesses we got to spend 7 hours with a great instructor, a guest speaker who actually turned out to have her own Personal Training business (score for me!) and a great lunch at a nearby restaurant in the city. Did I mention it was all FREE?!! This country amazes me and I'm born and raised here! Maybe it's good to spend some time away to really appreciate everything that Sweden has to offer...
I really enjoyed my day. It was great to meet other women in similar situations as well as doing some networking and sending ideas back and forth.
I started off strong when we were listing things we dream of and want to accomplish. We were then supposed to categorize them in terms of work-related or personal and finally number the top three in order of importance. When the list was done we went around the table, saying out loud our top three priorities. No problem... or so I thought... When they got to me I found myself reading off my number one priority "spending time with my Mom". It just hit me like a rock and I bursted out crying! I told Danny I was glad it was a women's seminar, but he told me I might have gotten even more empathy from a room full of men! Oh well, I guess I left an impression...
Porter and Oliver and I stopped by the hospital while Skyler was at gymnastics tonight. My Mom had another shaking chill episode this morning and has been feeling pretty tired today. They started a blood transfusion while we were there and when I spoke to her later tonight she sounded a lot stronger. They did her x-rays yesterday but she has so far not heard any results. I will try to make it in in time for the morning rounds with the doctor after I drop the kids off at school.
Time to sleep...
Hej Erika och tack för igår!
SvaraRaderaMåste börja med att be om ursäkt för att jag slängde mig om halsen på dig och kramades det första jag gjorde...jag menar jag känner ju inte dig...egentligen. Men på nåt vis så känns det så. Och jag är så starkt berörd av din situation med din mamma. Skrev på min blogg (hoppas det är ok, inga namn)om ditt prio ett och jag hoppas verkligen att det slår in!
Det är så fruktansvärt med denna sjukdom som man ibland inte kan styra. Det är så beundransvärt att se dig så stark och Monica. Även om jag förstår att det inte alltid är så. Men det är ju bara att ta vara på all tid ni kan få. Så är det ju egentligen för oss alla bara det att man kör på i 180 när allt är bra och då missar man kanske det som är viktigast, att ta vara på tiden vi har med varandra.
Jag tyckte också att dagen igår var bra även om jag för många år sedan var på en likadan. Man blir så inspirerad och full av energi av att träffa andra som har drömmar och mål som på nåt konstigt vis är åt samma håll som ens egna...framåt:)
Hoppas du hittar det du vill göra men ta vara på din tid med din mamma nu i första hand.
Varma hälsningar Tina
Tack Tina - jag uppskattar dina värmande ord! -och jag kände mig också jättetjenis med dig för jag har läst din blogg!! Hahaha! :)
Radera