Jag blir nästan brydd på mig själv... jag trodde jag var så mycket spontanare än så här!!!
Var uppe och pluggade i morse mellan 5 och 7. Utfodrade barn, hund och katt och fick sedan iväg barn 1 och 2 till skolan. Stack iväg till gymmet med nr. 3 och kom sedan hem och drack en kopp tea medan jag Skypade Mamma. Jag är precis där jag ska vara på mitt personliga schema - och det känns jätteskönt!
Jamen det är väl bra, tänker ni - att hon är där hon planerat att vara?? Jo, visst är det så, men jag ser mig inte som sån... Jag tycker att jag är väldigt flexibel och tar dagen som den kommer. Jag fashineras av människor som sticker iväg och gör galna, annorlunda saker. Ta min kusin, till exempel - som tillsammans med sin fru och två barn köper ett kafe' i Indien och flyttar från lilla Östersund till Mysore för att studera yoga och uppleva något annat. Hur coolt är inte det?! Det skulle väl jag också kunna göra, tänker jag... Eller familjen från Kanada (tror jag) som började resa runt jorden när deras dotter var 5. Deras tripp var planerad till 1-2 år, men de reser fortfarande 5 år senare... Inga problem - tror jag...
I mina tankar skulle jag kunna sälja allt och bara resa runt i en husbil - för sån är jag! Oberäknerlig... fashinerande... impulsiv... ;) I mina tankar ja...
Näe, nu måste jag sluta... dags att hämta upp Porter från skolan, skynda mig att få ner Oliver i sängs i en timma innan det är dags att hämta Skyler. Köket ska städas och golven dammsugas... Back to reality, Erika!!!
Kram!
Jag kanner mig ocksa spontan ibland, men for det mesta alskar jag mitt vardagsliv :) Jag tror alla har det dar inom sig mer eller mindre. I alla fall alla svenska kompisar som har flyttat fran Sverige och hit av olika anledningar. Daremot skulle jag nog aldrig aka varlden runt i flera ar med sma barn med mig. Det ar sant jag planerar att gora med John nar barnen ar vuxna och har ett eget liv. Kram pa dig Erika, alskar att lasa din blogg!
SvaraRadera