Träning, motivation och kritiskt tänkande...

Satt och läste lite motiverande ord från Bob och Jillian från Biggest Loser.  Även om jag tycker om att träna så känns det ibland svårt att motivera sig.  Det sägs ju att hälften av jobbet är att ta sig iväg...  Därför tänker jag dela med mig av några av tipsen jag precis läste:

Lura dig själv till att träna.  Tänk att du bara ska träna i 15 minuter - när du sedan kommer igång och får mer energi kan det kännas lättare att fortsätta lite längre...

Skriv upp träningen i almanackan. (detta har jag faktiskt gjort ;) ) Tänk er att träningen är obligatorisk och en del av veckoschemat.  Mitt tillägg är att också skriva ner vad du har tränat.  Det är en bra motivation när man kan se det svart på vitt.

Ändra dina matvanor lite i taget.  Om man gör för stora förändringar så brukar det sällan hålla i längden. Börja med att lägga till ett nyttigt alternativ i maten varje vecka - samtidigt som du plockar bort ett onyttigt alternativ.

Påminn dig själv om följande: Träning handlar inte om att få in en workout på en onsdag - det handlar om att drastiskt förlänga ditt liv.

(Detta är en av mina favoriter)  Gör det enkelt för dig.  Du behöver inte dyra redskap för att komma i form.  Det går lika bra att använda sin kropp som motstånd när man gör push-ups, squats och utfall.

Ät något var fjärde timma.  Om man väntar för länge, tills man blir för hungrig är det lätt att överäta eller att välja något onyttigt för att det är snabbare.

Var inte generad över hur du ser ut.  Många ororar sig för vad andra tycker och tänker, men de flesta bryr sig faktiskt inte om hur du ser ut...  De är för upptagna med att tänka på sina egna kroppar...  Mitt tillägg är att om du tror att någon bryr sig - vad spelar det för roll?  Du gör ju något hälsosamt för dig och din kropp!

- Vilket påminner mig om när några vänner var här och hälsade på oss ifrån Sverige.  När vi var på stranden så anmärkte en av våra vänner på en stor kvinna som sprang förbi, att om han såg ut sådär skulle han aldrig springa på stranden (tyvärr en rätt så vanlig reaktion för oss svenskar...) på vilket jag påpekade att hon gör det ju i alla fall... även om hon var stor och tjock och det kanske var jättejobbigt för henne så var hon ute och tränade - vilket var mycket bättre än någon av oss andra...  Min vän påminner mig ofta om det där när vi träffas och säger att det fick honom att tänka till hur vi lätt vi kritiserar andra.

Tro mig - jag brukade inte alls tänka på det sättet heller... det är Danny som fått mig att inse hur kritiskt jag brukade tänka.  Inte genom att säga det rakt ut, men genom hur han behandlar andra...

Kram!