Jag är en invandrare som alla andra...

"In the End, we will remember not the words of our enemies - but the silence of our friends" (Martin Luther King)

Det är något jag tror fullt och fast på!

Vi firar MLK-day här idag och barnen är lediga från skolan.  I Skylers klass har man pratat om att alla ska behandlas lika oberoende av hur man ser ut.  De har valt att prata om ögonfärger och hårfärg istället för hudfärg - men Skyler har haft mycket frågor om hur det är möjligt att folk förrut inte hade samma rättigheter...

Jag och Skyler har diskuterat detta och att det fortfarande finns folk som inte behandlar andra lika eller med respekt och att det viktiga är att man som åskådare säger ifrån.  I hennes fall vill jag ju inte att hon ska komma till skada, utan vi har sagt att om någon blir sårad på skolan så är det okej att man säger till en lärare.  Jag vet att många gånger kanske jag borde hålla tyst - men jag har så himla svårt för det.  Danny blir lite sur på mig ibland, för han säger att om den personen jag säger till ger mig attityd, då måste han kliva in och ta hand om saken...  I och försig förstår jag vad han menar - tyvärr är det andra tider nu och man måste passa sig för vem man säger något till.  Jag läste i Expressen idag att det var någon som blev skjuten i Sverige för att han sa till några ungdomar att inte röka i trappuppgången - och det är ju helt galet!

Var inte orolig, jag har faktiskt lärt mig att inte lägga mig i allting.  Men i detta stora land som kallas "melting pot" på grund av alla olika nationaliteter som har skapat det, så är det förvånande mycket diskussion angående immigration och vilka som är okej eller inte - speciellt efter 11-september-dåden.  Om någon i min närhet uttrycker främlingsfientliga kommentarer så kan jag inte låta bli att påminna dem att jag är en invandrare lika mycket som alla andra.  Många säger att bor du i USA så ska du prata engelska - men när folk hör mig prata med barnen är det aldrig några elaka kommentarer.  Men vad är det för skillnad på att jag vill lära mina barn svenska eller om en mexikansk kvinna vill lära sina barn spanska?  Dessa saker känns ännu viktigare sedan jag blivit en Mamma - om  jag ska uppfostra barn som accepterar andra så kan ju inte jag låtsas som ingenting om människor runt omkring mig beter sig oförskämt...

Detta är de gånger det är bra att jag har lärt mina barn ett annat språk - för då ler jag fint till dem och säger i en vardaglig röst att "sådär vill jag aldrig att ni ska prata eller bete er för då skulle ni vara i så mycket trubbel - förstår ni?..." ;)

Kram!