torsdag 27 januari 2011

En tröstande Mormor är vad jag behöver...

Sitter och tycker lite synd om mig själv...
I natt har jag varit uppe halva natten med så otroligt ont i magen och nu på morgonen börjar jag känna en välbekant migrän trycka på bakom ögonhålorna...

Jag och min finaste Mormor när vi firade
hennes 90-årsdag! :)
Det är såna här gånger jag brukar ringa min Mormor - ja, jag ringer henne annars också förståss - men just när jag inte mår bra så är det alltid så tröstande att höra hennes röst.  Såhär har jag gjort sedan jag var liten.  Nu är jag 38 och Mormor är 90 och ändå hjälper det så mycket...  Hon tar sig liksom tid at lyssna på mig.  Inte för att min Mamma inte tyckte synd om mig när jag var sjuk, men hon är ju ändå min Mamma - jag märker själv hur jag är med mina barn... "Äh, kom igen - ställ dig i duschen så känns förkylningen bättre..."  Eller när vi är i parken och de skrapar knäna... "sätt lite spott på skrapsåret så kyls det ner av luften..."

När jag pratar med Mormor så säger hon alltid "om du var här nu så skulle du få dig en kopp te och en kaka" (eller vad det nu är hon bjuder på) och då kan jag bara drömma mig bort till hennes lilla kök i Ytterhogdal där hon och Moffen sitter och myser vid bordet med vaxduken och pinnstolarna och blommkrukorna i fönstret och de fina olika gardinerna som är uppe beroende på årstid...

Näe, nu måste jag gå och ringa Mormor känner jag...
Kram!

2 kommentarer:

  1. Goa fina Runa och Härje, som jag träffar alldeles för sällan! Ska till Ytterhogdal om någon vecka, då måste jag ta mig tid och träffa dem:)

    SvaraRadera
  2. Va lycklig du ar som fortfarande har din mormor i livet! Min mormor var min basta kompis nar jag var liten... Vi bodde grannar med mormor och morfar sa jag var dar varje dag och lekte. Egentligen ar det ju lite hemskt att det inte fanns nagra jamnariga barn att leka med men nar jag var liten sa var det helt OK. Tyvarr gick hon bort for nastan 15 ar sen...

    SvaraRadera