R.I.P K.C.- Finaste katten i världen!

Har en skruttig, ledsam, ledsen dag...
Låg på soffan i morse och gosade med våran älsklingskatt tillsammans med Porter - och en timma senare så  kommer en av grannarna förbi och berättar att hon ligger död på en annan grannes tomt...






Av allt att döma så tror vi att hon blev dödad av en tvättbjörn.  Tydligen kan de bli väldigt agressiva när de är i närheten av mat och en av grannarna ställer alltid ut mat till katterna - vilket också har attraherat tvättbjörnar.  Jag kommer nog aldrig få bort den där synen från näthinnan...

Tack och lov såg inte barnen något och Dannys superman-mode kickade snabbt in och han tog hand om lilla plutt K.C. och tog hennes kropp till en veterinär.





Tänk att man kan bli så himla ledsen över ett djur...  men hon var verkligen världens coolaste katt.  Hon var en sån där katt som folk som inte tycker om katter tyckte om... - hon var mer som en hund.  Jag tog hand om henne för åtta år sedan när hon var en herrelös katt på ett hotell utanför San Fransisco.  Jag bodde på hotellet i två veckor för en dansshow som jag gjorde och K.C. kom och skrapade på min dörr varje kväll för att bli matad.





Jag ringde Danny för att fråga honom om vi kunde behålla henne, på vilket han svarade NEJ, vi ska inte ha en katt i vårat hus...  Jag är så glad att jag inte lyssnade på honom...  Hon har alltid behandlat oss som att hon vet att vi räddade henne från ett liv i misär.






När jag och Danny 2003 bestämde oss för att flytta till Sverige, via Åland, bilade vi först med denna katt och två hundar i elva dagar från Kalifornien till Virginia.  Vi bodde i Virginia i 6 veckor med Dannys familj och första dagen hon gick ut så trodde jag att hon sprang bort från oss.  Men mitt i natten hade hon räknat ut vilket rum vi sov i och stod och skrapade på fönstret till vårat rum...










På Åland stortrivdes hon!  Hon fick springa omkring i skogen som hon ville och gick på långa promenader med oss -som en tredje hund...  På morgonarna hade hon fångat näbbmöss i skogen och lagt upp dem på rad åt oss för att visa sin uppskattning... eller för att äckla oss - vad vet jag??? ;)

I Sverige fick hon bo på en bondgård med grisar och kossor och alla möjliga andra djur.  Haha, vilket liv - hon har nog rest mer än de flesta andra katter i världen! :)






Men mest otrolig har hon nog varit med våra barn...  De har burit henne, hållit henne, sovit med -och på henne och hon har nästan aldrig sagt ifrån.  Om barnen satt på soffan på kvällen så var det alltid hon som hoppade upp till dem och stångade dem med sitt lilla huvud för att bli klappad...  Fina, fina K.C. - jag saknar dig sååå mycket redan...