Året Runt-högtider

Det är nästan så att jag ångrar att jag försökte göra det speciellt för barnen med deras Alla hjärtansdags-luncher...  Ollie äter nu bara hjärtsmörgåsar!  "Mamma, jag vill ha en heart-smörgås... inte hard-smörgås (då jag en dag trodde att han ville ha knäckebröd) utan heart-smörgås!" säger han VARJE lunch!
Självklart gör jag ju de där hjärtsmörgåsarna, då jag samtidigt tycker att det är så himla sött.  Det blir bara så mycket svinn och jag får äta torra smörgåskanter eftersom jag inte bara vill kasta bort...

Vi får väl ha Alla hjärtansdag här varje dag - och i det här huset är det egentligen inte så konstigt.  Vi har fortfarande en stackars tunn liten mistelkvist som hänger, då Porter älskar att påpeka när någon står under misteln och glatt ger ut en stor fet puss.  Tänk att en liten kvist kan sprida så mycket glädje - jag har inte mage att ta ner den...

... Och i matrummet hänger våra juldekorationer i fönstret.  Patetisk mamma som jag är, så tycker jag de är det finaste jag har i det rummet - och de behöver väl inte nödvändigtvis vara "juliga" eller???  Nej, det är nog bäst att ni inte svarar på det... ;)

... OCH varje kväll, året runt sjunger jag lucia och julsånger för barnen när de ska sova!!!  Hahaha - jag måste jobba på min godnattsångs-repertoar!  Men hittills har Gläns över sjö och strand, Det strålar en stjärna och Stilla Natt funkat bättre än Trollmor eller Vyssan Lull...

Kram!

Lunchmacka

Mmmmm - jag är förälskad i ruccola!

Den lite peppriga smaken gör sig så mycket bättre på en smörgås än någon annan sallad.  Eller sallad ska jag väl egentligen inte säga, för ruccolan är tydligen en grönsak och tillhör broccoli, kål och blomkålsfamiljen.  Genom att byta ut sallad mot ruccola får du i dig betydligt mer näring såsom A, C och K-vitaminer samt kalcium och betakaroten.  Extra bonus är dess cancerbekämpande egenskaper!  :)
Eat up!!!

Dagens grillade lunchmacka:
Grovt bröd
Kalkon
Skinka
Getost
Toppad med:
Tomater
Örtsalt
Ruccola

Att vara stark...

Den här dikten skickade jag till en vän som har det jobbigt just nu - och igår skickade hon den tillbaks till mig... ;)

Vet ej vem som skrivit den, men jag tycker den är så fin.

ATT VARA STARK

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

Faansjävlaskitcancer!

Vet inte hur Mamma lyckas få mig att känna mig positiv när vi knäpper av Skypen...  Jag har precis tittat i hennes starka, målmedvetna ögon då hon säger att den 5:e mars kör vi igång igen (med cellgiftsbehandlingarna)... "Älskar dig!"

Nu sitter jag här själv och allt som blev sagt har börjat sjunka in.  Tumören är oförändrad...  Hon är på antibiotika mot en infektion...  Det är en lymfkörtel som har ökat från 9 mm till 16 mm (som ingen doktor tidigare har nämnt något om...)  Och det är möjliga metastaser i magen - men det är för diffust för att avläsa...

Faansjävlaskitcancer!

Mamma, jag älskar dig med hela mitt hjärta - och jag är också POSITIV!  Men jag måste bara få vara lite ledsen ibland...

Vinterdag!

Jaha, nu har vi haft vår vinterdag...

Jag blir inte klok på vädret här i Virginia!  Ena dagen är det 16-17 grader och nästa morgon får man skrapa rutorna på bilen!  Tack och lov köpte Mamma en termometer åt oss när hon var här, för innan dess skickade jag alltid barnen till skolan med "fel" kläder.  När gräsmattorna är gröna och solen skiner så ser det ju ut som om det är varmt...  Och lättare blir det ju inte att mina Kalifornien-barn fortfarande helst väljer att ta på sig shorts och sandaler.

Barnen älskar snö och har sedan vi flyttade hit i september undrat när det skulle snöa.  I söndags fick de äntligen sin önskan uppfylld.  De väntade och väntade och vid 7-tiden på kvällen började det till slut att snöa... stora, härliga, blöta kramsnöflingor!!!  Vid 9-tiden var vi alla ute och kastade snöbollar och byggde snögubbe, för jag var rädd att det skulle smälta bort alldeles för snabbt.  Alla - alltså alla i VÅR familj... Grannarna tyckte nog vi var lite knäppa...  Tack och lov fanns snön kvar igår också, så barnen fick leka av sig riktigt.  Det var President's Day och de var lediga från skolan som tur var. :)

Idag är i stort sett all snön borta...  Det står en ledsen liten snögubbe på grannens tomt och som ni kan se så är gräset fortfarande grönt på vår sida...  För mig var det här en perfekt vinter!  Haha - en dag, så att barnen fick uppleva det - och sedan är det bra!  Om jag inte är på en skidort så kan jag lika gärna vara utan snö...  På torsdag säger de att det ska bli uppåt 20 grader och det ser jag fram emot med glädje! :)

Kram!

Mamma - anti-uppdatering...

Jag har inte skrivit något om Mamma på sistone, för jag hade hoppats att jag skulle kunna komma med revolutionerande, mirakulösa nyheter...   Nu är det tyvärr så att vi inte vet någonting...

När Mamma först hade kommit tillbaks till Sverige så ville de starta nya cellgiftsbehandlingar direkt, inom en vecka.  Eftersom vi hade provat oss fram i alternativa behandlingar när hon var här så ville hon gärna ha en röntgen eller dyl. för att veta om tumören hade förändrats något.

Det tog två veckor innan hon fick komma på en datortomografi (med en kontrastvätska).  Hon har inte fått något svar på detta annat än att doktorn ringde en dag senare för att skicka henne till ett ultraljud dagen därpå.  De hade sett något på levern som de ville titta närmare på.  Hon fick träffa en ny doktor som gjorde ultraljudet och inte gav någon information annat än att det såg normalt ut.  Vaddå normalt?  Som att det inte var någon mer förändring?  Hon har ju stent:er och bypass och dränage - så det kan ju inte se helt normalt ut...  Eller är det positivt?  Om levern ser normal ut - betyder det att den högra loben som hade nedsatt förmåga funkar som vanligt igen?  Eller är det normalt som i vad man förväntar sig av en person med levercancer?

Det är så många olika doktorer med olika idéer, men jag undrar om de sitter och går igenom jornalerna innan för att se vad som har hänt?  Jag vet sedan tidigare att det har hänt att doktorer kommit in till Mamma "oförberedda" - och hur ska man då kunna prata om en behandlingsplan???

På måndag ska hon få träffa en av deltidsdoktorerna på onkologen - hoppas han har lite mer svar på hennes frågor...

Mitt nya hår! :)

Tillbaka i verkligheten från en jättekul tjejhelg i Washington DC.  Ursäkta att det tog ett par dar innan jag kunde ladda upp någon bild på mitt nya hår - det blev ju skitigt och jag måste duscha och försöka styla det själv...  Tack och lov var ett av mina krav att det skulle vara en lättskött frisyr - och det är det! :)

Jag kanske inte ser så himla glad ut över min nya frisyr, men det är inte det lättaste att ta bilder på sig själv... ;)

Jag trodde att jag skulle vara den enklaste av alla att klippa.  Som jag sa förrut så var ju alla förutsättningar väldigt goda att det skulle bli bättre än vad han hade att börja med...  Jag sa till Patrick (stylisten) att det inte spelar NÅGON ROLL vad han gör med mig, bara han gjorde sig av med mina mörka rötter... så länge han bländade in dem och inte gjorde hela håret för ljust...  och så ville jag ha en cool frisyr... bara den inte var för mycket stylad som en frisyr, för jag ville inte se alldeles nyklippt och tillfrissad ut... med mycket ettapper... fast ändå mjukt och whispy...

Haha - det tog tre olika färgningsprocedurer, klippning, torkning, mer klippning och stylning för att se ut som om jag inte lagt ner någon speciell tid och möda på mitt hår!!!  Och jag älskar det!!!!!

Kram!

Bad Hair Day - begone!!!!

Hurra, jag är så glad!  I eftermiddag åker jag och mina svägerskor (Nikki och Jessica) till Washington DC för att få håret stylat av Jessicas lillebror!!!  Han är en stylist för Redken.  Jag har väntat så länge på att den här dagen skulle komma och har inte gjort NÅGOT med håret sedan vi bestämde oss för att åka - vilket var i jultider...  Med en sån här "före" bild, så kan det nog inte bli värre...

Jaha, då var jag "arbetslös" igen...

Nu har jag avslutat mina sista klienter och fått min sista check från Gold's Gym...

Jag tänkte säga att det här är nog min kortaste anställning någonsin, men då kom jag på att jag jobbade på en restaurang i Huntington Beach EN KVÄLL en gång i tiden!  Jag blev anställd och jobbade den kvällen.  Sedan blev min chef sjuk och han som tog över visste inte ens att jag fanns och skrev aldrig in mig i schemat.  Lite snopen gick jag tillbaks efter någon vecka och undrade om jag skulle jobba något och killen hade ingen aning om vem jag var!  Haha, de hade kunnat fixa det - men då var jag sur och skaffade jobb på en annan restaurang istället.

Men hallå - vad hände med Gold's Gym, tänker väl ni...
Jo, såhär var det.  Egentligen jobbade jag inte för Gold's Gym direkt, utan för en tredje part som ansvarar för alla tränare på gymmet.  Deras kontrakt var så ensidigt så det var löjligt.  Min timlön skulle ligga på $17 dvs ca. 112kr.  Jag fick enbart betalt när jag hade en klient och alla sessioner var på 30 minuter.  Tidsfreak som jag är så var jag där 1/2 timma innan för att sätta upp och efteråt var det alltid lite pappersarbete som behövde göras.  Eftersom gymmet är sprillans nytt och klienterna skulle spridas ut jämnt över tränarna så kunde jag ibland bara ha en eller två klienter.  För mig innebar detta alltså att jag skulle fixa någon barnvakt till barnen (Danny är sällan hemma före 20-21), spendera minst en timma på gymmet med 30 min. betald tid och stressa över barnens middagar då de flesta sessioner var vid 17-18 tiden... allt för ca 55kr!!!  - För att inte tala om när folk ringde 5 minuter innan för att ställa in!!!  Det var helt enkelt inte värt stressen!

Träningen var i alla fall jättekul och det är ingen fråga om att jag vet vad jag vill hålla på med.  Jag tränar just nu några vänner privat och har varit iväg för att skaffa mig ett företags-lisence så att jag förhoppningsvis kan börja träna folk i parken när det blir lite varmare. :)  Jag ser väldigt fram emot att få göra min egen grej och just här där vi bor finns det inga "bootcamps" eller cirkelträningar för folk som föredrar att inte gå på gym.

Kram!

ÄR DET HÄR DEN ENDA SPÄNNINGEN JAG HAR I MITT LIV?

Sitter här med en sjuk lilleman bredvid mig... Ja, det är klart att nummer 3 skulle få det också!  Det här har varit en fantastisk vecka, må jag säga... ;P *suck*

Jag sitter och småler för mig själv när jag tänker tillbaks på igår kväll.  Jag tog med mig Oliver från gymnastiken medan Danny väntade med Porter på att Skyler skulle avsluta hennes klass.  Nästan direkt då vi åker därifrån så börjar bensinlampan att lysa.  Jag vet ju att man klarar sig en bit, men har ändå lite småpanik då jag efter 20 minuter på en motorväg lyckas ta mig till bensinmacken...  Då klockan närmar sig 20:00 och barnen (och maken) är vrålhungriga så stannar vi till på Arby's för att köpa med oss mat.  Oliver börjar klaga över ont i magen (vilket är vad de andra två hade innan magsjukan började) och ju ondare han fick, ju mer försökte jag planera för "operation kräkning".  Jag försökte distrahera honom så mycket som möjligt, men tänkte att om han börjar visa symptom så snor jag den tomma plastkoppen från farbrorn bredvid.  Vi tog oss ut därifrån och sedan blev det ilfart hem, då jag inte ville att han skulle kräkas i våran nydetaljerade, blänkande bil...  Det tog inte mer än 2 minuter hemma innan hans kräkningar började och jag drog en lättnandes suck över att vi i alla fall var hemma...
Men nu tänker jag... ÄR DET HÄR DEN ENDA SPÄNNINGEN JAG HAR I MITT LIV?  Haha - att köra bilen på näst-intill-tom-tank eller glida runt i en gnistrande ren bil med ett magsjukt barn...  Snacka om living on the edge!!! ;D

Magsjuka...

Kräk, klädtvätt, kräk, klädtvätt, kräk, sängklädestvätt, kräk, dusch, kräk i duschen, skura dusch....  Håller tummarna att nummer två är färdig och ber till högre makter att nummer tre inte ska börja...

Det var någon som frågade tidigare om vi har vinterkräksjuka här, precis som i Sverige.  Och egentligen har vi nog det.  Det brukar gå en omgång magsjuka här på vintrarna, men det är inte lika hispigt som i Sverige.  Den här verkar bara hålla i sig en dag eller två och barnen har inte mått så dåligt emellan uppkastningarna, men det blir ändå en ganska kass dag...