Faansjävlaskitcancer!

Vet inte hur Mamma lyckas få mig att känna mig positiv när vi knäpper av Skypen...  Jag har precis tittat i hennes starka, målmedvetna ögon då hon säger att den 5:e mars kör vi igång igen (med cellgiftsbehandlingarna)... "Älskar dig!"

Nu sitter jag här själv och allt som blev sagt har börjat sjunka in.  Tumören är oförändrad...  Hon är på antibiotika mot en infektion...  Det är en lymfkörtel som har ökat från 9 mm till 16 mm (som ingen doktor tidigare har nämnt något om...)  Och det är möjliga metastaser i magen - men det är för diffust för att avläsa...

Faansjävlaskitcancer!

Mamma, jag älskar dig med hela mitt hjärta - och jag är också POSITIV!  Men jag måste bara få vara lite ledsen ibland...