Jag är på plats, jag är jetlaggad och jag är fullbokad...

Resan till Sverige gick bra.  Det kändes riktigt lyxigt att få åka alldeles själv och inte bry sig om någon annan.  Nästa gång är det jag och barnen som åker och även om de reser bra så blir det ju lite extra stressigt attt hålla koll på allt och alla.  Jag möttes upp som vanligt på Arlanda av Mammas kusin, Bibi.  Det spelar ingen roll hur lite tid jag har mellan flygen, så kommer hon dit för att krama om och hälsa välkommen!  Det är verkligen så gulligt och det skulle inte kännas detsamma om hon inte satt där på bänken till vänster om utgången. ;)

Efter en sista timmas flyg till Östersund fick jag äntligen träffa min älskade Mamma!  Hon stod där med sitt stora leende - gul i ansiktet och ögonvitorna och med en stor mörklila blåtira över ena ögat från ett brustet blodkärl - och är ändå den finaste jag vet!  Stress och oro bara rinner ur mig när jag kramar hennes trygga famn... allt kommer att bli bra...

Vi åkte till hennes nya stuga och den är verkligen lika fantastisk som hon har förklarat!  Visst är det fortfarande mycket som behöver fixas, men läget, omgivningen och känslan av stugan är precis vad hon har önskat.

Helgen har sedan bara rullat på med spackling, slipning och målning... inlösning av lampor, brandsläckare och borrmaskin på auktion... hängning av tavlor och trossar... en liten tur på en loppmarknad... märkning av träd som ska fällas... hämtning av möbler och husgeråd ur förvaring... och hela tiden försöka hinna före Mamma när hon tänker lyfta något eller klättra på stolar och stegar!

I morgon åker vi till Sundsvall för att gå på IKEA och inhandla lite mer nödvändigheter och kanske en och annan onödvändighet.  :)

Kram!

Sverigeresan närmar sig...

Packar, packar, packar... I morgon bär det av!
Farmor och Farfar hade barnen i eftermiddag så jag lyckades ta mig iväg på gymmet en välbehövd sväng.  Det blev 5 km på löparbandet och en halvtimma av helkroppsövningar blandat med styrka såsom hopprep, burpees med hantlar, kasta tung medicinboll mot väggen, armhävningar med jack-knives på boll och situps på boll.  Avslutade med stretching och mår nu toppen! :)

Nu är det dags att laga middag och sedan packa det sista.  Vi hörs igen i Sverige!  Aaaaaahhhhhh - can't wait!!!

Kram!

Fantastiskt stöd...

Aaahhh - alla barnen på respektive skolor och jag har ett par timmar för mig själv! :)

I morse var sista morgonträningen innan jag åker till Sverige.  Det känns skönt att kunna stänga av mitt 04:20 alarm på telefonen...  Mina klienter har jobbat otroligt bra sådär tidigt på morgonen och i morse var det extra bonus att det var 19 grader varmt vid 5-tiden!  Under tidigare träningar har vi värmt upp ute med bara någon ynka plussgrad.

Annars har dagarna bara rullat iväg med tvätt och städning och shopping och mental packning av resväskan.  Den riktiga packningen får bli i morgon.  Det är svårt att packa för snöig vårvinter när vi har haft 25-30 grader den senaste veckan...  Igår var det upphandling av schampo, toapapper och mat - sånt som Danny bad mig att köpa så att han inte skulle behöva åka och handla på en gång.  Funderade sedan om han någonsin har handlat upp åt mig innan hans resor? ;)  Fast jag gör det gärna - och då har jag större chans att påverka vad som finns i kylskåpet den första tiden...

Danny kommer att vara ledig / jobba hemifrån på måndagar och fredagar och de andra dagarna hjälper Farmor, Farfar, Uncle Bill och Aunt Nikki till med hämtningar och skjutsningar.  Det är skönt att veta att vi har sånt otroligt stöd här.

Att kunna åka såhär på en månad skulle ju aldrig ha funkat om vi fortfarande bodde i Californien.  Faschinerande hur livet funkar ibland... ;)

Kram!

En befriande vårpromenad!

Tre dagar kvar av barnens påsklov och jag är så redo för dem att gå tillbaka till skolan!  Idag höll jag på att bli alldeles tokig på deras brottandes, gnällandes och allmänt bråkande.  Är det inte den ena så är det den andra och mest av allt så blir jag så trött på att höra min egen röst då jag tillrättavisar dem...

Till slut var det bara att ta på sig kläderna och gå ut och gå.  Tre timmar senare när vi kom hem igen så insåg jag hur riktigt välbehövligt det var!  Tänk att ute i skogen var barnen så uppmuntrande och hjälpsamma med varandra att man nästan kunde tro att det tycker om varann... kan det vara möjligt?
Här får ni följa med på lite av vad vi upplevde idag...

Ett träd vi gick förbi som hade klungor av hundratals
larver.  En av favoriterna hos pojkarna.  Jag antar att det
blir mycket fjärilar i år...

Vår lilla skogsväg med lianer som man kan hänga i.

Barnen turades om att gunga varandra.  Efter gungandet hittade vi en
liten död skogsmus som vi hade begravning för.  Jag frågade om det var någon
som ville säga något?  Jag! sa Porter och fortsatte... "what was it that killed you,
little mouse?"

Vidare på promenaden sniffade Zoe upp en orm!  Jag är inte så van att se
ormar ute i det fria.  Men den låg stilla medan vi gick förbi och visar sig
inte vara någon farlig orm när vi har kollat på internet efteråt.

Vattenlek down by the river side...

Mina underbara ÄNGLAR!!!
(sagt med lätt ironi i rösten...)

:)... och tänk att jag älskar dem så!!!

På tillbakavägen blev det mer lek med larver.

Kram!

Min Mamma slutar aldrig att förvåna mig!!!

... och så blir det lite mer uppdatering, då Mamma precis Skypade mig.  Imorse ringde de från röntgen och ville att hon skulle komma in omgående.  Röntgenläkaren, som känner Mamma vid det här laget, lät henne titta på bildskärmen och förklarade vad hon såg.  Han sa att det kanske finns en möjlighet att försöka öppna upp flödet mer från gallblåsan, men att det måste såklart diskuteras med kirurger och Mammas läkare.  Så nu får vi hålla alla tummar på att det går!!!

Berättade också för Mamma att jag läst om en Healingkurs som erbjuds i Östersund när jag är hemma.  Min  kusin förespråkar healing väldigt - och jag tänkte att det kunde vara intressant.  "Jamen, vad bra" säger Mamma - "då kan vi samåka, för den helgen ska jag vara på munspelskurs!"  Hahahahahaaaa - jag skrattar så jag gråter!!!  VA?  Munspelskurs?!?  Min Mamma slutar aldrig att förvåna mig!!! ;)

Kram!

Kossor på väggen!!!

Det blev ingen cellgiftsbehandling den här veckan heller...  Bilirubinet hade fortsatt att stiga.  Doktorerna kan inte räkna ut varför och Mamma fick kortison i hopp om att det ska ta hand om möjligtvis svullna, irriterade organ om jag har förstått det rätt.  NIO dagar kvar tills jag är där - Åååå vad jag längtar!!!

Stugan inreds och pysslas med hela dagarna och det här är det enda jag har sett av hennes sovrum - kossor på vårutsläpp längs en vägg!!!  Haha - ska man bli rädd?  Hon är ju på lite trotsigt fightarhumör nu för tiden! ;)  Näerå, jag är inte det minsta nervös - jag gillar hennes stil!

Marimekko kossorna

Kram!

Glad Påsk!

Glad Påsk till er alla!

Hittills har vi firat med knäckebrödsmörgåsar med ägg och kaviar - hurra! :)

Jag tror nog att barnen kommer uppskatta Farmor och Farfars påskfirande lite bättre än vad vi gör här hemma - haha.  I natt har tydligen påskharen kommit och gömd godisfyllda ägg på gräsmattan hemma hos dom och barnen ska få gå dit om en liten stund och söka efter dom.  Jag inser nu att det är såna här saker som förändras när man bor närmare familjen.  Vi har aldrig haft några speciella påsktraditioner i vår lilla familj.  I Kalifornien brukade vi vara med på Svenska Skolans påsklunch i en park, där barnen klädde upp sig till påskkärringar.  Vi lekte lekar och åt semlor.... jaja, jag vet - men det var skolans tradition okej?!? ;)  Vi har aldrig egentligen pratat om påskharen något ingående, då jag inte fattar vad som menas med den i alla fall.  Men igår kväll frågade Porter om vi inte skulle ställa ut våra korgar för påskharen?  Ja, tydligen så kommer han på natten och fyller upp dom med presenter och godis!  Detta lärde jag mig först igår eftermiddag när mina svägerskor skulle inhandla några sista minuten presenter till deras barn.  Själv tänkte jag att varför introducera en ny tradition som mina barn inte vet något om i alla fall - framför allt då jag var väldigt oförberedd...  Ända tills igår kväll då jag inser att barnen nog har lärt sig från sina kusiner vad jag lärde mig av deras mammor!  Danny gled in i konversationen lite lätt och sa att påskharen föredrar att lämna påskäggen hos Farmor och Farfar där alla barn kan leta dem tillsammans och för att Farfar har en mycket finare gräsmatta än oss! Hahaha - ja, det är ju sant.

Nu är det dags att hoppa i duschen och göra sig fin inför äggsökandet och påskmiddag!  Barnen vill klä ut sig till påskkärringar, vi får väl se om det uppskattas att vi introducerar våra svenska, häx-traditioner på denna återuppståndelsens dag... :)

... nervöst, oroligt och stressigt för mig...

Har precis pratat med Mamma som ska bo första natten i sin nya stuga!  Underbart, fantastiskt och frigörande för henne... nervöst, oroligt och stressigt för mig...

Jag vill helst att hon ska ha människor runt sig hela tiden.  Jag vet, stackars människa - det går ju inte!  Men det är vad jag önskar.  Självklart säger jag ju inte detta till Mamma (även om hon kommer att läsa det om några dagar, då hon får datorn inkopplad...) för hon måste få klara sig själv och hennes fina, underbara vänner som alltid ställer upp kan ju inte vara där dygnet runt.  Det är härligt att höra hur hon njuter när hon påtar på i stugan.  Men bara att sätta ihop ett bord innebär att hon måste bära in en bit i taget från bilen, då hon inte kan ta hela lådan på samma gång.  Min resa hem kan inte komma fort nog...

Cellgiftsbehandlingarna som hon skulle haft den här veckan blev inställda pga för höga bilirubinvärden.  Doktorn säger att hon inte kan påverka det på något sätt, men ändå sitter man ju här och söker febrilt efter bilirubinsänkande behandlingar på nätet!  Det är väl det man gör som anhörig... man söker och söker efter svar och behandlingar för att känna att man påverka på något sätt...

Nej, nu får jag tvinga migsjälv att släppa allt och förlita mig på att allt går som det ska.

Kram!

Vi har stulit en bil!!!

Maken är hemma och allt är som vanligt igen! :)  Planet var en timma försenat från New York, där han mellanlandade och han smög sig in i huset vid 1-tiden i natt.

Jag och Dannys pappa åkte och ställde bilen på parkeringen igår eftermiddag så att vi inte skulle behöva krångla med barnen för att plocka upp honom.  Jag blev så full i skratt för jag kom ihåg en händelse för ca 10 år sedan då Danny och jag stal en bil från just det där parkeringsgaraget!!!

Vi flög in från Kalifornien för att gå på en highschool återträff och hade blivit lovade att få låna en kompis bil över helgen.  Han skulle parkera sin Chevrolet Tahoe i parkeringsgaraget och lägga nycklarna innanför bensinluckan så kunde vi bara hämta upp den.  Vi gick runt, runt och kunde inte hitta bilen - men till slut hittade vi hans Chevrolet Tahoe precis utanför parkeringshuset.  Nycklarna låg precis som han sagt, innanför bensinluckan...  Vi tyckte det var lite konstigt att han hade lämnat sina golfklubbor i bilen och blev ännu mer fundersamma när det visade sig att han hade åkt upp och parkerat bilen dagen innan istället för samma dag, men ja, ja - han svarade inte i telefonen, så vi åkte vidare de 30 minutrarna hem till Dannys föräldrar.  När vi kom fram fick vi till slut tag på vår kompis och undrade varför han hade parkerat utanför garaget.  Han sa att bilen stod visst inne i garaget, men på andra våningen!  Vi sa att vi har ju hämtat upp en blå Chevy Tahoe som han sa.  Blå?  Näe, min Tahoe är röd!
               *******PANIK*******
Vi hoppade i bilen och körde tillbaks mot flygplatsen.  Jag tror aldrig vi har sett så många polisbilar ute på vägarna!  Tänk om den som äger bilen har anmält den stulen och här kör vi omkring!!!
Vi tog oss till flygplatsen utan några problem och ställde tillbaks bilen där den stod.  Eftersom bilen nu hade en ny parkeringsbiljett så gick vi in på flygplatsen och anmälde vår stöld till flygplatspolisen.  De bara skrattade, men vi fick fylla i en rapport om vad som hade hänt.  Jag kunde inte låta bli, utan bad poliserna att få en kopia av rapporten - och det gav de mig gladeligen!  Den som ägde bilen visade sig vara en kompis till Dannys storebror och han lärde sig nog att aldrig lämna nycklarna vid bilen igen.  Det var inte så originellt som han trodde... ; /

Hipp hipp hurra för Moffen ida'!!!

Idag var det min fina Moffens födelsedag.  94 år fyllde han!  Jag pratade med honom en sväng i morse men vill ändå passa på att fira honom såhär lite offentligt på bloggen och dela med mig av när jag var hos honom och Mormor i höstas.

När Moffen har någon som hälsar på, så vill han gärna komma ut och åka bil.  Han är rätt så bunden till huset då han använder rullator och är i stort sett blind.  I höstas åkte Moffen och jag ut och körde i de Härjedalska skogarna för att plocka vitmossa till adventsljusstakar och för att bara se oss omkring.  Det var ju egentligen inget extraordinärt att se, men var ändå en otrolig upplevelse och ett minne som jag kommer att bära med mig hela livet.  För där sitter Moffen bredvid mig och guidar mig i ett par timmar fram och tillbaka på små skogsvägar utan att kunna se någonting!!!  Han har ju jobbat i de där skogarna i hela sitt liv och känner till dem som insidan av sin handske - kan man säga så? - jamen, ni vet vad jag menar... :)  "Ja, här uppe på krönet brukar det finnas fin vitmossa... och tar du vänster vid storstenen... och här brukar det ligga en vedtrave..."  Ja, så höll vi på och jag tror inte jag skulle ha hittat ut ur de där skogarna om han inte visste precis var vi var.  Vilken underbar dag! :)

Jag tjyvtog det här kortet medan vi körde... :)

Härliga Härjedalen!

Kram på dig Moffen och hipp hipp hurraaa på din födelsedag!

She's my cherry pie...

Sitter i soffan med en god kopp Earl Grey och njuter av tystnaden...  Barnen är i kyrkan med Farbror Bill och Faster Nikki och jag får bara vara för mig själv.  Ahhhhh.... :)

Igår kväll var jag, Nikki, Bill och två andra vänner iväg och såg 80-talsbandet Warrant.  Eller 80-tal... de har ju aldrig slutat spela sedan dess, men det var då de var som kändast.  För mig är det nog bara två låtar som jag känner igen sedan jag var ung; "Heaven isn't too far away"


och "Cherry Pie"


Haha - jag har inte sett de här videoklippen förrut.  Det är lite roligt att se när man vet att bandmedlemmarna (de som finns kvar av originalbandet) nu är i 40-årsåldern med fru och barn hemma...  En av våra närmaste vänner i Kalifornien är kusin med gitarristen, så när jag har träffat honom - och från bilder på Facebook - så är han hemmapappan med grillen för mig.  Man glömmer bort att de var så himla stora.

Tack och lov så låter de fortfarande jättebra!  Det var ett par band som spelade före som också var bra, men man märker verkligen skillnad när Warrant kommer på scenen, som är så samspelta och tighta - Det var kul att vara där! :)

Kram!