onsdag 19 oktober 2011

Jag - en lillasyster...


Idag har vi varit och rensat på Mammas gård igen.  Både Mamma och jag har undvikit en låda med skolböcker som var min systers, men idag tog vi tag i den.  Det är 32 år sedan min syster Andrea dog och det är fortfarande så himla känsloladdat att gå igenom hennes saker.  Matte och skrivböckerna gick bra att rensa bort, men det var när jag kom till små böcker och teckningar som hon gjort som det brast för mig.  I en bok berättar hon om sig själv och på nästa sida har hon ritat mig - sin lillasyster.  


Det kändes bara så himla stort för mig att jag faktiskt har varit någons lillasyster och att det var viktigt för henne att skriva om mig i sin bok.  Det kanske låter löjligt, men det betyder så mycket för mig!

Kram!

6 kommentarer:

  1. Helt underbart Erika! Jag forstar precis varfor det fortfarande ar kansoladdat efter sa manga ar. Inte for att jag har gatt igenom samma sak men darfor att jag inte kan tanka mig hur livet skulle vara utan mina tva underbara broder:) Kram pa dig och halsa din mamma sa gott!

    SvaraRadera
  2. Jobbig! Men sammtidigt måste det kännas bra, att se allt hon gjort. Saker hon skrev och ritade. Som en bekräftelse på att hon faktiskt funnits:)
    Spara den där texten och bilder. Rama in och sätt på väggen. Tycker det var jättefint:)

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  3. du ÄR någons lillasyster. Fast den personen finns inte längre kvar i denna fysiska världen... Men hon finns i minnen, saker och tankar. tycker också att du ska göra ngt av minnena och ta med dig...

    SvaraRadera
  4. Jag grät några tårar när jag läste inlägget, så laddat och fint.

    Nä, nu kommer det igen. Måste sluta.

    Kram och tack för fint inlägg

    SvaraRadera
  5. Absolut inte löjligt!
    Kan förstå att det var känsloladdat, även om hon är i dina tankar most of the time, så blir det så påtagligt och alla minnen kommer upp till ytan igen.
    Men tror att det kan vara "skönt" för dig att veta att du var viktig och betydde mycket för henne.

    Take care!

    SvaraRadera
  6. Tårar strömmar - klart det inte är löjligt! Långt ifrån. Du besitter en värme som jag önskar att alla ville sträva efter. Håll hårt i den du är och din syster finns kvar i ditt hjärta.
    Kram

    SvaraRadera