Elektriska skalbaggar

Det regnar här idag, men det har varit fantastiska varma, soliga dagar de senaste veckorna.  Vi löste en månads medlemskort för poolen i området och försöker passa på att få lite färg på kroppen innan vi åker till Sverige.  Vi har ju inte riktigt samma garantier på soliga somrar som här.

Något som jag fortfarande faschineras över här i södern är alla "lightning bugs" som kommer ut på varma sommarkvällar.  Vissa kvällar kan det fullkomligt spraka av blinkande flygfän!  Och till barnens förtjusning är de relativt lätta att fånga...

Svenskar kanske är mest bekanta med Ray från Prinsessan och Grodan

... men såhär ser de ut på riktigt...

Det finns inga genvägar!

Sitter och laddar för att gå till gymmet.  Danny är där nu och sedan blir det min tur...

Det har varit en jäktig vecka med mycket på gång och jag har inte tagit mig iväg för att träna alls sedan jag kom hem.  Det är inte så att jag får panik över att inte träna, men jag känner det i kroppen när jag har tagit en liten paus.  Jag får ont i vekryggen och energinivån tryter...

Jag tänkte just härom dagen på hur svårt det är för oss människor att göra saker i förebyggande syfte.  Man tänker inte på vad man äter förrän badsäsongen närmar sig och det är några kilon som man vill bli av med... Man börjar inte träna förrän man får någon krämpa eller känner sig överviktig...  Man tar sig inte tid för sig själv förrän man känner sig urless och utbränd...  Och väntar man så länge så blir det ju så mycket jobbigare!

Jag brukar informera mina klienter (och ni har säkert hört det förrut) att det handlar om att göra val för livet.  Börjar man ett träningsprogram så ska man snabbt se till att anpassa det till sitt veckoschema.  Vare sig det är att gå på gymmet eller ta en promenad efter middagen så ska det vara lika självklart som att gå på jobbet eller ta barnen till skolan.  Genom att göra val för livet måste man också inse att det finns inga genvägar!  Dieter funkar inte i längden eftersom de inte ger kroppen nog med näring.  Jag läste härom dagen att de som byter ut ett mål mat mot en näringsdryck eller dyligt i slutändan äter 40% mer kalorier då kroppen inte får en mättnadskänsla.  Packa med nötter, frukt eller något annat nyttigt mellanmål i väskan så att du inte tillåter blodsockernivån att sjunka vilket ofta leder till att man äter för fort och för mycket.

Och viktigast av allt - rör på kroppen!  Promenera, spring, hoppa hopprep, cykla eller sätt på radion och dansa omkring som en galning!!!  Låt hjärtat få göra sitt... som den otroliga, livgivande, förevigt pumpande muskeln den är designad till att vara.

Nu är Danny hemma... KULL - nu är det min tur!

Ovärderliga ögonblick...

Det positiva med att vara jetlaggad och uppe ett par timmar före alla andra är den härliga stunden jag får med en kopp te alldeles för mig själv samt möjligheten att fånga såna här ögonblick...

Såhär såg det ut i Skylers säng i morse.  Mitzy sov också till en början, men vaknade såklart när jag pep iväg efter kameran.  Tack och lov låg de kvar precis som jag hade hittat dem!  Så, för någon som undrar hur det går för Mammas hund så kan jag säga att hon har anpassat sig...

Kram!

Bråda dagar...

Jag går fortfarande omkring som en zombie och känner mig som i en annan värld.  Inte nog med att jag är jetlaggad och har lock för ett öra efter flygningen, så var vi i en vattenpark i helgen där jag fick vatten i samma öra... Haha - hur patetiskt låter inte det!!! :D

Jo, just det - jag kom hem i fredags kväll och fick underbara kramar av barnen som hoppade ut ur bilen och kom springande emot mig.  Vi var nog inte så snabba som förväntas av en när man bara ska hämtas upp sådär vid trottoarkanten.  Men som tur var så var det inte så jäktigt på flygplatsen och till skillnad från Los Angeles flygplats, som vi är vana vid, är vakterna lite vänligare här i Virginia.

Väl hemma stupade jag i säng på en gång och tidigt lördag morgon mötte vi upp med Dannys bröder och familjer för att fira Porter och hans kusin Landon som båda fyller 6 nu i slutet av maj.  Vi har planerat en längre tid att åka till en vattenpark / hotell som heter Great Wolf Lodge och med Porter som har gips över hela armen så fick vi improvisera lite - eller snarare vara fullt ut "white-trash" med plastpåsar och duct-tape!

Great Wolf Lodge visade sig vara ett fantastiskt ställe för barnen - och även oss vuxna.  Jag är inte så mycket för karuseller och sånt... och kombinera det med vatten så blir det ännu värre!  Men tyvärr är min stolthet och tävlingslystenhet starkare än min skräck och jag tvingade mig själv nedför "The Howling Tornado"- baklänges!

Den här bilden från deras websida visar inte ens hur högt
upp efter kanterna man far...

Alla tre barnen lekte som galna.  Oliver var jättetuff när det visade sig att vi inte kunde åka en snirklande vattenrutschbana tillsammans och satte sig och åkte ner alldeles själv - sen fick jag inte stopp på honom.  Skyler åkte allt som hon kunde förutom Howling Tornado, som hon var för kort för.  Och Porter var inte det minsta hämmad av sitt gips även om jag sprang omkring och ropade åt honom att inte dränka armen totalt...

Lek i vågpoolen

Skyler på surfarvågen

Porter på surfarvågen

Ollie fightar vattenstrålar

Jag och Skyler sprutar vatten

Min kära make, som alltid brukar lyckas vara den som får varningar för att han gör dubbelvolter från trampoliner etc. svek inte den här gången heller, utan fick hela vågmaskinen avstängd då han fortsatte att göra trix efter att han ramlat av brädan...  Hahaha - han impar ändå på mig! ;)

That's My Man!

Uh oh...

Vakten håller i sin visselpipa och närmar sig
avstängningsknappen...

En sista snurr...

... och så var det roliga över...  Hahaha!

Kram!

Säg inte det här till min Man....

... men jag tror jag börjar få dålig syn på höger öga!!!  JAG?!?  Som alltid har haft värsta höksynen och alltid varit lite extra stolt (...kanske t.o.m. lite stöddig...) över min fantastiska syn.  Det kan hända att jag kanske också påpekat att jag önskar att barnen får syngenerna från mig...

När jag insåg härom dagen att det var suddigt när jag försökte läsa med höger öga så sa Mamma att "Jaa, det är sådär det börjar!  Helt plötsligt bara..."  Nu har ju jag svårt att tro att det verkligen kan vara sant, för det är ju helt omöjligt att jag är som alla andra...  Ögat kanske bara är lite trött och förslappat och behöver tränas upp litegrann.  Så nu ska jag börja träna ögonmusklerna också!

Mvh. Erika Nordenström
Personlig Tränare och Ögonspecialist  ;)

Hotell-lyx!

Här ligger jag och latar mig...

Min resa hemåt har påbörjats med flyg till Stockholm och övernattning på Hotell Arlandia.  I morgon bitti åker jag vidare till USA.  Jag ser såååå fram emot att få se min familj igen!!!  En hel månad utan dem är inte lätt, men det har gått bra.  Det är nu på slutet som det känts extra mycket, men det är väl för att jag vågat tillåta mig själv att känna efter när det bara är någon dag kvar.  Det har varit lika för barnen.  Tidigare när vi har skypat så har det inte varit några problem, men de två sista gångerna har de verkligen uttryckt sig hur mycket de saknar mig.  Och Porter sa att han ska ha första kramen på fredag!  Vi får väl se vem som springer snabbast... ;)

Det känns riktigt lyxigt att få bo på hotell en natt efter en månad i stugan.  Till veckan ska snickaren börja jobba på ett riktigt badrum, men hittills har det varit ganska sporadiskt med duschningen då man måste vicka ett tvättställe åt sidan för att ens få plats...  Några gånger har jag passat på att duscha hemma hos Maud och Anders i stan.  Det är som när jag var liten och älskade att bada badkar.  Vi hade inget badkar hemma, men när vi kom hem till någon som hade det så frågade jag alltid om jag fick bada.  Här på hotellet har jag både dusch och badkar, så jag lär väl se ut som ett russin innan jag är klar...

Mamma mådde mycket bättre idag, efter några dagar av trötthet och mycket sömn.  Det underlättar ju att hon mår bättre när jag ska åka.  Nu är det bara några veckor kvar av barnens skola och sedan kommer jag och barnen tillbaka till Sverige i slutet av juni.  Det känns fantastiskt skönt!!!

Näe, nu ska jag gå och lyxa till det med ett bubbelbad!
Kram!

Träning i snålblåst...

Idag har jag varit ute och sprungit.  Det regnade lite lätt, det var kallt och blåste ibland så att man inte kunde andas.  Det var väldigt lite av den springturen som var kul...

Jag saknade mina löparrundor längs boardwalken i Huntington Beach och efter att ha tittat igenom bilder från den tiden så måste jag ju säga att det var lite lättare att skriva motiverande träningsinlägg när vädret var toppen och kroppen lite brunare...

Bara palmer gör en glad - eller hur? :)

Det är inte så konstigt att Los Angeles (LA) kallas för "lala-land".  Det är liksom inte så mycket att bekymra sig över där. :)

MEN även om det kändes motigt så gjorde jag det i alla fall!  Och jag inser ju nu att det nästan är ännu viktigare att peppa till träning när det är dåligt väder!  Försök att inte tänka så mycket utan bara gör det.  Ta på träningskläderna så fort ni vaknar eller byt om direkt efter jobbet för att mentalt ställa in er på att träna.  Det behöver inte vara personbästa varje gång - det viktiga är att komma ut och röra på kroppen!

Kram!

Substitut-Mammor

Idag är det Morsdag i USA och barnen har skickat kort på datorn och Skypat med mig för att önska mig "Happy Mother's Day".

I veckan har de yngre barnen haft speciella dagar på skolorna för att hedra sina mammor och jag vill bara uttrycka mig hur fantastiskt tacksam jag är till den underbara familj jag har som har ställt upp och varit där för mina barn då jag själv inte kunnat medverka.

I onsdags var Porters Farmor med och gjorde "Milkshakes with Mom" i hans klass.  Och jag och Mamma fick också vara med på ett hörn då vi lyckades logga in och Skypa i klassrummet!  Snacka om att han har en lärare som går det där extra lilla steget!

Jag älskar den här bilden som en mamma i klassen tog då vi Skypade!
Den är så kärleksfull...

I torsdags var det dags för Olivers morsdagsfirande och då hoppade Faster Nikki in i mitt ställe och gjorde  min frånvaro mindre uppenbar för Ollie.  - Underbart!

Kram!

Min första utmaning avklarad! :)

Härom dagen sa jag ju att jag ska utmana mig själv lite oftare att prova på nya saker.  Jag hade en väldigt speciell sak i åtanke när jag skrev och idag fick jag min önskan uppfylld!  Jag fick köra grävmaskin!!!  :D Hahaha - jag har gått här och tittat på när det har grävts och lyfts träd och byggts en hel väg upp till vårt hus och jag tycker det är så himla faschinerande att man kan kontrollera en sån där stor mäktig maskin med bara ett par joy-sticks.  Jag insåg att jag måste ju bara få prova... när kommer man någonsin att få chansen att göra det igen?!?

Efter instruktion av Björn om hur man hanterar skopan fick jag lyfta bort en jordhög där vår vändplan ska vara.  Det var så himla kul!!!  Och får jag säga det själv så tyckte jag nog att jag var riktigt duktig... även om Björn fick komma dit och jämna till lite efteråt...  ;)  Ni ska tro att jag kommer att berätta för mina barn att den här vägen har Mamma varit med och byggt!!!

När jag tackade Björn för att han lät mig prova sa han att han bara tyckte det var roligt att någon hans egen ålder var intresserad - för normalt brukar de vara så här hög... ( och måttade med handen i lårhöjd!)  Haha - lite barnasinne är väl bara bra att ha, eller är det inte så?

Kram!

Bilder till barnen - och ni också förståss...

Jag har lovat barnen att skicka lite bilder.  Och nu när vi äntligen har okej internetanslutning ( - tack Net 1) så kan jag ju till slut dela med mig av lite av mina bilder...

Huset på höjden...

Min nya fritidssysselsättning...

En underbar dag med Mormor och Moffen

Sjön Näkten efter isen hade brutit

Grannens katt, Cosmo som kom och hälsade på

Pop-Mormor på väg till behandling

Spenderade några härliga timmar med min Pappa och hans fru
när de var i Östersund på visit

Hackås kyrka med snötäckta fjäll i bakgrunden - vackert!

Barnen hade kunnat suttit i timmar och tittat på avverkningen! ... det kunde jag ockå, förresten... ;)

... Och jag avslutar med min fantastiska Skype med Porter och hans skolklass då de firade en tidig Morsdag med lekar och Milkshakes.  Tacksam för min svärmor som var med "in person" och så glad att jag också fick vara med på ett hörn!!!

Vad har vi egentligen att förlora?

Okej, så det var det här jag ville skriva om igår kväll, men inte fick till det...

Jag kan ju inte sticka under stol med att det har varit jobbigt och frustrerande när Mamma har varit dålig.  Självklart blir man orolig när blod- och levervärderna inte har gått ner men det går ju inte att gräma ner sig över det, för då blir man ju tokig.  Visst har jag stunder då jag blir förbannad eller behöver gråta ut, men tack och lov har jag ärvt en positiv insikt till livet och känner att man måste kunna ha kul och fortsätta leva fullt ut!

Den här helgen som var så upplevde både jag och Mamma på olika håll något nytt som tvingade oss att tänja på ramarna...

Som ni kanske har läst tidigare så hade ju Mamma anmält sig till en munspelskurs (!)  Nu var det inte nog med folk anmälda så att kursen blev inställd, men Mammas barndomskamrat som är vän med instruktören anordnade istället en 2 timmars privatlektion med denne riksspelmannen, John Erik Hammarberg (!!!)  Hahaha - helt fantastiskt!  Mamma meddelade den stackars spelmannen, som själv inte använder några noter, att hon inte har ett musikaliskt öra och inte kan spela på gehör, utan att han måste lära henne att spela rent tekniskt.  De satt och spelade och klurade i ett par timmar och till slut hade Mamma skrivit ner "Blinka lilla stjärna" och "Ja, må han leva" med nummer, tecken och om det skulle blåsas in eller ut.  När hon satt där och tragglade så funderade jag på om jag själv skulle ha gjort detsamma (troligtvis inte) och insåg vad mycket man går miste om bara för att det ligger utanför ens normala gränser.  Vad har vi egentligen att förlora?
Mamma hade jättekul och övar nu flitigt på sitt munspelande.

Jag, å andra sidan gick en kurs i något som heter Quantum Touch.  Det är en healingform som baseras på att allt och alla består av energi och kan därför påverkas av varandras energi.  Jag tyckte att allt detta lät väldigt intressant, men var samtidigt skeptisk till hur mycket man verkligen kan påverka varandra genom intuition, tanke och kroppskontakt.  -Det visade sig, väldigt mycket!  Efter första dagen var jag helt slut.  Mina muskler i nacken och ryggen kändes som om jag hade fått en riktig djupmassage, vilket var helt ofattbart då de andra deltagarna bara hade lagt sina händer på mig och förflyttat energi mellan oss.  Det var många oförklarliga, stärkande upplevelser och jag är motiverad att fortsätta praktisera och fördjupa mig i detta.  Om ni tycker att jag har flummat till fullständigt så behöver ni inte vara alltför oroliga.  Om man genom tankar eller kroppskontakt försöker att få en annan människa att må bättre - vare sig det funkar eller inte - vad har vi egentligen att förlora?

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att utmana mig själv lite mer och jag uppmanar er att göra detsamma!  Att kanske en gång i veckan eller månaden uppleva något nytt.  Jag vet redan vad min nästa grej ska vara, men det berättar jag inte ännu för jag måste fråga någon om hjälp först... ;)

Kram!

Cellgiftsbehandlingarna återupptas!

Jag har gått och planerat för ett speciellt inlägg hela dagen idag och så har jag datakrångel igen och lyckas inte använda de bilder jag behövde...

Därför skriver jag bara lite snabbt för att äntligen ge er lite positiva besked för Mamma.  Idag var hon in till sjukhuset för att ta prover och bilirubinet hade sjunkit rejält och levervärderna var mycket bättre.  Detta innebär alltså att hon ska få fortsätta sina cellgiftsbehandlingar efter 6-7 veckors uppehåll.  Behandlingarna är ju tuffa i sig, men det känns ändå skönt att någonting kommer att göras för att hämma den där jäkla tumören.

Hemma vid stugan är det mycket på gång...  Vi håller på att avverka träd och har under dagen fått mer och mer av en sjöutsikt - underbart!  När avvekningen är gjord ska det byggas en väg upp till stugan.  Det ska bli skönt att inte behöva bära alla tunga möbler och lådor uppför den lilla branta skogsstigen.  Fast å andra sidan är vi så otåliga, så när vägen väl blir klar så är nog det mesta uppburet redan! ;)

For my Husband Danny...

För första gången blir mitt inlägg på engelska...  Idag firar jag och Danny vår 13 åriga bröllopsdag - på olika sidor av Atlanten - men närmare än någonsin...



My Love, My Husband and My Very Best Friend,

Happy THIRTEEN years!!!  Haha - who would have known, thirteen years ago... dressed in jeans, hair in a pony tail and no wedding rings in that little office at the City Hall?!  Actually that day I had no doubts.  It may have been spontaneous but it had no less meaning...

As any couple we've had our ups and downs and thank goodness we both know the importance of a simple "I'm sorry"... ;)

I still find you extremely handsome and looking into your eyes just warms my heart, but even more so I love the person that you are... honest, caring and confident.

The last year sure has tested our vows. "For better or worse" has never been so tangible as in the fight my mother is going through and the need for me to be here in Sweden with her.  There was never a question in your mind that I had to leave for extended periods of time and for you to adjust your schedule in order to take care of the kids the best way.  There are no words that can express my gratitude for this and I feel like we have grown even closer in these emotional times.

I loved our time on Skype this morning and I must admit that I'm a bit jealous of the calm morning ritual you and the kids seem to have.  Why is it that I run around in circles trying to get everything done?!  ;)  Those kids are very lucky to have you - and by the way, so am I!!!

~ Älskar dig!

Livet i Norrland...

Jag håller på att bli alldeles galen på internetservicen!!! ... eller bristen på internetservice ska jag väl säga... Nu har jag försökt att söka efter något bättre, men hur fasen gör man det när all info är på websidor som nuvarande servicen tar flera minuter att ladda ner - arrrggghhh!

Jag har försökt att skriva flera inlägg den senaste veckan, men har inte lyckats ladda upp dem. Kanske för att jag har velat lägga till några foton? Och då har datorn flippat ur direkt och kickat av mig från internet. Sånt är livet i ute i skogen i norrlands inland! ; / Jaja, jag testar väl igen - utan foton så får vi se hur det går...

Mamma var på sjukhuset torsdag och fredag för hennes operation. Läkarna lyckades utföra vad de hade hoppats och placerade ett plaströr inuti en tidigare inopererad stänt som öppnar upp flödet i en gallgång. De bytte även ut hennes galldrän så nu hoppas vi på sänkta bilirubinvärden så att hon kan fortsätta med cellgiftsbehandlingarna den här veckan. Mamma är så lycklig och lättad över att detta funkade den här gången och fick förnyade krafter att kämpa vidare. Var hon än låg så kände sköterskorna igen hennes "kämparfilt" som vi gav henne i höstas med bild av alla tre barnen med mormor. (Här får ni tänka er att jag har en bild... ;P)

Igår åkte vi 10 mil till Ytterhogdal för att byta till sommardäck på bilen, då vi hade dem hemma hos Momma och Moffen. Tre av däcken var bra, men ett fjärde fick vi köpa av en mekaniker för 100 kr (!) och sedan bytte han alla åt oss för 150 kr (!!!) - En fördel med att bo i norrlands inland... Det är ju typ $20!!! Han fick 50 kr i dricks. :)
JÄKLAR - nu kickade internetservicen av mig igen... Den här gången ska jag kopiera allt och spara det i alla fall så får vi se om ni får läsa det någon gång...

I vilket fall så fick vi ett par härliga dagar med Momma och Moffen med riktigt varmt väder så vi kunde vara ute och plantera blommor. (här hade jag andra fina bilder...)

Näe, nu tänker jag inte skriva mycket mer - det blev bara en liten uppdatering. Om det är någon med rekommendationer för ett vältäckande mobilt internet så tar jag gärna emot tips.