Färgning och stylning men ingen kärlek... ;)

Imorse hade jag lite extra tid över och bestämde mig för att färga håret.  Min bena var inte längre som en liten mysig skogsstig utan såg ut som värsta motorvägen rätt över skallen!  Och det är inte bara mörka rötter... av någon anledning börjar det nu mixas in lite gråa hår här och var också!  Såhär på våren tänkte jag att jag skulle ljusa upp kalufsen lite, så jag varvade med blonda slingor och ljusbruna slingor så att det inte skulle bli så hårda kontraster.

Jag klipper och färgar mitt hår själv för det mesta.  Och varje gång som färgen sitter i och jag ser hur håret drastiskt ändrar färg får jag en sån där isklump i magen och tänker att den här gången har jag verkligen totalsabbat håret!  Jag spelar upp skräckscenarior i mitt huvud medan jag sköljer ur håret och ser mig själv smyga in hos en av mina vänner som är hårfrisörskor med allt hår instoppat i en mössa för att fixa vad jag har förorsakat...  Haha - men än så länge har det gått rätt så bra!  Jag har inte ställt till något som jag hittills inte kunnat fixa själv!  :)  Väl färdig och rätt så nöjd lät jag håret självtorka.  Jag kramade i lite spray-in-balsam och tyckte att det var riktigt snyggt när mitt vanligtvis spikraka hår fick lite självfall.

Danny Facetimade från USA och jag svarade med ett leende... det första jag får höra är - "vad är det med där galna håret, håller du på att träna Sh'bam?!?"  Mmmhmm - NICE - så var man tillbaka till verkligheten igen!

What does a girl have to do to get some love around here???

Kommer inte ifatt...

Tänk att det känns som om jag aldrig kommer ifatt...  När livet börjar ordna upp sig litegrann så händer det alltid något som ändrar riktning på mina planer och tankar...  För det mesta tycker jag faktiskt att det är rätt spännande.  Jag har kommit att uppskatta hur fantastiskt livet kan te sig när man släpper kontrollen och hänger på - oftast så faller saker på sin plats på ett märkligt sätt.  Men ibland känns det jobbigt när saker inte går som man hoppats eller planerat och just nu är jag i en sån period.

lånat av: http://nykaerith.deviantart.com/

Jag avundas människor som kan sätta sig ner med en bok eller måla lite... eller kanske tar en kvällskurs i drejning.  Å vad jag skulle vilja ta en kurs i drejning!  Min mamma och jag gjorde det när jag var liten - tänk att få göra det med Skyler!  Men i dagsläget känns det bara som om det skulle generera extra stress.  När ska jag ha tid med det?
Och varje år tänker jag att NU ska jag plantera värsta trädgårdslandet!!!  Eller i alla fall några tomatplantor och fräscha örter och sånt...  - men jag lyckas aldrig få till det.  Danny bara skakar på huvudet när han ser mina frön och kärnor som jag sparar och hoppas på att plantera någon dag!  Visst förstår jag att jag är påverkad av att vi nu ska flytta igen för 6:e gången på 3 år, då huset vi hyr ska säljas (de andra 5 gångerna var från Kalifornien till Dannys föräldrar i Virginia, till annat hus i Virginia, till Mammas stuga i Hackås, till lägenhet på Frösön, till huset vi nu hyr) - och då är det svårt att få till någon grund att stå på... och svårt att så små frön...  ;)

Jag är självklart också påverkad av andra saker som pågår runt oss nu...  Dannys föräldrar med krämpor som känns lite oroväckande.  Hans pappa med ryggproblem som mer än troligt kommer att kräva en andra operation.  Och hans mamma som om 45 minuter kommer att genomgå en skiktröntgen med kontrastvätska på hjärtat, som hon haft problem med de senaste veckorna.  Det leder till mycket tankar...  Danny åker över till USA i morgon och stannar ett par veckor.

Jag bara hoppas att allt går bra och fortsätter att sortera i alla saker som vi på något sätt ändå lyckats samla på oss...

Var försiktig... var väldigt, väldigt försiktig...

... med vad du önskar dig - det kan bli verklighet!


Andningen är tung och skälvande.  Jag känner svettdroppar tränga fram och sakta rinna ner längs bröstet och där innanför bultar hjärtat med hårda snabba slag...  Det bränner i musklerna.  Rumpan... magen... ryggen... armar... axlar...  Hela kroppen har fått jobbat... njutit... ansträngt sig till total utmattning.  Jag är alldeles slut i kroppen...  sådär underbart skönt avslappnad som man bara kan bli efter... -snöskottning!!!

Aaaahhhh - jag önskade ju igår att vi skulle få ha vinter ett tag till och här är vi nu med ett nytt härligt snöfall och mer i prognosen!!!  Tänk att man kan bli så glad över lite mer snö.  Jag hoppas verkligen att det ligger kvar ett tag.  Vi Jämtar vet ju inte riktigt hur vi ska spendera påsklovet om det inte finns någon snö?!?

OCH jag har faktiskt njutit!  Jag och min granne pratade precis om vilken fantastisk helkroppsträning det är att skotta och hur knäppa vi är som njuter av det!  :)  Likaså pratade vi om pressen man kan känna om skottningen...  Ni som missade mitt inlägg om det från tidigare i vinter kan läsa det HÄR!

Försökte göra inlägget lite mer lockande då snöskottning inte direkt är det mest upphetsande som finns.  Men jag tror nog att jag lämnar sensuella romanskrivandet till de som kan!  Jag försökte t.o.m. göra googlesökningar på tung andning för att använda lite mer målande ord i språket, men det enda googleresultat jag fick var astmabesvär och krupp i spädbarn, och det lät ju inte speciellt sexigt!  ;)  - Å ni ser ju... jag hade inte ens en isbit för mitt foto utan fick ta en halvskitig istapp som hängde under bilen!  Hahaha!
Tar mig lite tillbaka till 80-talsplanscherna man hade på rummet med putiga läppar och isbitar!  :)  Hittade ingen sån på google heller, så det får bli vatten istället för is... -Men ni fattar?!

Cramming choreography into my distracted brain...

Every three months there is a new release for the different Les Mills classes that we offer at one of the gyms where I teach, and that time has arrived...  I am desperately trying to memorize 12 dances and 45 minutes of choreography before my class on Tuesday.  Things like this seemed to be a lot easier when I was a bit younger and didn't have kids literally hanging on me while trying to study the moves!!!

Yesterday, the weather wasn't all that great and I didn't mind spending the day dancing around in our living room.  Today, however, was a gorgeous day for outdoor activities and when Danny decided to take the kids downhill skiing, I couldn't not go!  We are so fortunate to have the local ski slopes not even a 10 minute drive from the city.  Just look at the view from the top of one of the slopes - with the lake, the islands and the mountains in the background!

Unfortunately spring has come about a whole month too early and the amazing skating trails that we normally have on the lake had to be closed down.  It is too long until summer and we are still hoping to enjoy some more winter activities before we pack away our equipment for this season.

For now, though - it's back to some more Sh'bam memorizing!!!

Att ligga sådär nära så man nästan flyter ihop...

Ibland slår det mig lite sådär extra vad fantastiskt det är att vara mamma!  Självklart är jag alltid tacksam över mina fina barn, men ofta blir dagarna så fyllda av viktiga och uppfostrande uppmaningar och diskussioner att jag blir trött på mig själv...  Inte så konstigt att de inte orkar lyssna!
Och så kommer en kväll som i kväll där jag blir påmind om att ibland behöver barnen bara hållas och kramas och ligga sådär nära så man nästan flyter ihop.
Alla tre hade tagit över vår säng ikväll.  Porter kände sig mörkrädd, vilket gjorde Oliver otrygg och så "partyprinsessan" som vi har kallat Skyler sen födseln, som skulle kunna vara uppe hela natten!  Efter flera uppmaningar att "nu måste ni verkligen vara tysta och sova" så gick jag in och la mig i sängen med dem.  Porter somnade på två röda... Oliver ville att jag skulle sjunga och tog sig igenom en vers av Visa i Midsommartid men snarkade redan vid första versen av Balladen om Fredrik Åkare.  Dessa har varit barnens godnattsånger sen de var nyfödda och jag börjar undra om det är lämpligt att sjunga om en äldre man som förför en 16-åring medan barnen vaggas till sömns?  Men jaja, värre saker hör de redan på skolgården, så... Och så har den sån bra tonart för mig.  Vaggvisor funkar bäst om de får något melankoliskt över sig tycker jag.  Vi skippade den vanliga uppföljaren, Summertime och gick direkt på Trollmors Vaggsång.  Kan kanske tyckas lite infantil jämfört med de andra sångerna i repertoaren, men min mamma sjöng alltid den för barnen... om och om och om igen...  Och den blev långsammare och tystare för varje vers -och barnen somnade alltid!  Inte ens en partyprinsessa kan kämpa emot de blytunga ögonlocken som följer "ho aj aj aj aj buff..."  -Ikväll var inget undantag!
Från vad som såg ut att bli en lång, utdragen nattning till alla tre änglar sovandes på bara några minuter - aahhhhh, underbart!

Det är såna gånger det slår mig att tänk att JAG är deras trygghet!  Jag vet ju känslan själv... att t.o.m. som vuxen, när jag och mamma hade varit ifrån varandra en längre tid, stå och krama varandra tills våra andetag och hjärtan synkroniserades.  Att bara stå... länge... och känna sig så trygg...  Det är så viktigt att få ha den känslan tycker jag.

Även fast ett av mina favoritmotiv är när barnen sover, så lyckas jag inte hitta någon bild på dem alla tre, just nu - jag får göra ett kollage senare...
Därför får det bli en bild med lite mer action från en annan dag då vi också bara var... åt glass till lunch och hade skoj med photo booth på datorn...  :)

Upphetsande vardag?!?

Ahhhhhh, härliga vardag!!!
Tänk när jag var yngre, så var det här det värsta man skulle kunna tänka sig... struktur... schema... ordning...  Bara ordet vardag var ju lika upphetsande som beige och lagom!
Nu känns det helt underbart att ha lämnat av barnen på skolan och kunna ägna mig åt det jag brinner för!  Idag ska jag finslipa de sista detaljerna på ett träningsprogram för ett par PT-kunder som jag möter upp med på Star Gym ikväll samt börja träna in nya releasen för Sh'bam-klassen som jag leder på Fristilen.

Jag är så nöjd att jag ändå till slut valde att vara min egen företagare och kunna jobba på olika ställen.  Kanske inte lika tryggt som att vara anställd, men jag gillar variationen i vardagen.  ... Inser nu att jag kanske inte har ändrat mig så himla mycket sen jag var ung...  ;)

De sista dagarna på lovet tillbringade vi i stan.  Jag fick in en kort löparrunda i lördags på 4.4 km.  Det var sånt härligt väder, men det blåste rätt kraftigt.

Det kändes som om jag tryckte på rejält och fick upp ett bra tempo... tills jag kollade min app när jag kom hem!  Haha - kilometertiden låg typ 4 sekunder lägre än när jag sprang en mil!  Jag måste nog ha varit rätt stum i benen från förra rundan.

... Och DÅ kommer jag nu till mitt tips för dagen!  :)  För trötta stumma ben och fötter så kan jag verkligen rekommendera att lägga lite extra fokus på fötterna!  Det händer lätt att man stretchar vader, lår och kanske nån höftböjare, men glömmer fötterna.

Jag brukar stå på en hård gummiboll, men det går bra med en tennisboll.  Stå upp och börja med bollen längst fram under tårna.  För över vikten på bollen så mycket du kan och stå där ett tag.  Flytta sedan bollen bakåt i omgångar under trampdynan och se till att ta dig tiden att stå still ett tag på varje punkt så att musklerna i foten verkligen slappnar av. Avsluta med hälen och byt sedan fot.  Det är en fantastisk känsla när man sedan kliver ner med foten på golvet!  Jag har märkt att detta även underlättar min smärta som jag ibland får i hälsenorna, när inte stretching av vadmuskeln räcker.

Egentid med 10-kilometersrunda

Det är lika skönt att springa här som i Kalifornien... det är lika skönt att springa här som i Kalifornien... det är lika skönt...
... och om jag kisar med ögonen lite lätt, så att det blir lite suddigt så påminner ju vägen mot Lugnvik boardwalken i Huntington Beach...  Isbeklädda Storsjön... Stilla Havet... Isbeklädda Storsjön... Sti...

-Neeej, det här går inte längre... - okej, jag saknar mina löpturer i HB lite grann.  MEN jag tog mig i alla fall runt på ännu en 10 km runda och är sjukt nöjd över det!!!  Idag blev det inga broddar, vilket kändes bra för det mesta.  Det var några gator som jag fick springa mitt i vägen på eller småtrippa på isen längsmed trottoaren, men det var värt den resterande biten där det fanns barmark och inte behöva tänka på var och hur man ska springa pga broddarna.

Kom hem och försökte lossa lite muskler med rullen, men hade snart tre trollungar som hoppade häck över mig... lite egentid fick jag, men nu tillbaka till sportlovsaktiviteter!  ;)

Se upp i backen - tusen hål i nacken!

Andra dagen med skollov och barn som ska aktiveras.  Istället för att åka till fjällen valde vi idag att åka till Persåsenbacken och åka snowracer.  Det är en fantastisk liten anläggning som drivs av familjerna i den lilla byn i Oviken.

Det finns en lift som leder till flera nedfarter.  På ena sidan får man åka skidor och på andra sidan finns banorna för snowraceråkning.  Det finns massor med kälkar av olika modeller och storlekar och de ingår i priset av liftkortet.

Det är så himla kul och jag rekommenderar till alla som har möjlighet att åka dit och testa!  Jag uppskattar verkligen människor som mitt i ingenstans kämpar för sin bygd med innovativa idéer - det ska stödjas!  :)

För er som vill veta mer om Persåsenbacken tryck HÄR!  Personligen tycker jag att det skulle vara kul med information om hur allt startade och om familjerna som faktiskt driver det här på hemsidan.  Och en vägbeskrivning för dom som inte vet...  :)

Härlig skiddag i Klövsjö!

Då vädret har varit väldigt fram och tillbaka den sista veckan så hade vi inte planerat mycket inför barnens sportlov.  Men i en såndär sista minuten surprise, så kunde Danny ta ut lite tid från jobbet och vi passade på att åka till Vemdalsfjällen!  :)  Vi åkte hela vägen fram till Vemdalsskalet, men bestämde oss för att vända vid den fullpackade parkeringsplatsen och åka tillbaka till Klövsjö, där det var betydligt glesare med folk.  Färre backar och liftsystem, men alldeles perfekt för vår lilla familj!

Vi hade några härliga timmar i backen och jag bara älskar att vi har kommit till den här punkten i vår familjs utveckling där vi kan alla åka skidor tillsammans.

Efter några åk tog lilleman ankarliften själv och jag behövde inte längre stå med liften i knävecken - ännu en milstolpe!  ;)

Min mamma berättade om en gång när jag var 4-5 år och jag bara skulle åka i hoppen och skogen och lyssnade inte ett dyft på henne.  Till slut blev hon så frustrerad att hon puttade omkull mig mitt i backen, sa till hennes kompis att ta hand om mig och åkte därifrån!  Haha - inte något hon var speciellt stolt över, men jag kan precis förstå henne!  Idag har jag sicksackat mellan granar och hoppat över jättehopp... allt bara för att försöka hinna ifatt min lille 5-åring!  Har en känsla av att detta kommer att bli ett dilemma inom en ganska snar framtid...

Mys på Afterski!

"Glöm inte mig!"

Idag har varit en sån där lite halvtuff dag...  Min mammas födelsedag.  Hon skulle ha fyllt 69 år och jag kan inte fatta att det nu är andra året som jag inte kunnat ringa och sjunga för henne.  Som tur är har jag haft fullt upp med en gymnastikutbildning hela helgen.  Det är bra med lite distraktion ibland.  Jag pratade med min mormor ikväll och hon sa likadant.  Det har hänt saker hela dagen och det underlättar.

Jag hittade ett kort på Mamma häromdagen.

 Ett kort som jag kommer ihåg att hon tyckte så mycket om - när de var och plockade hjortron och det var så mycket bär runt henne!  Och i sann Nordenström-anda ser hon till att muskla upp sig lite också!  -haha!  Det är ett härligt kort, men det var när jag vände på det som det knöt åt i hjärtat...

"Glöm inte mig!  Och hur jag ser ut.  Pusssss"

Det här skrev ju hon med lite humor '94 när hon skickade kortet till mig i USA, men såhär 20 år senare så har det ju tyvärr fått en helt annan mening.
Jag är tacksam att jag har så många handskrivna brev och foton som vi skickade varandra fram och tillbaka över Atlanten.  Bara att ha kvar hennes kludd och listor i kollegieblocken som jag använder dagligen gör henne så mycket mer närvarande.

Grattis min fina, fina mamma på 69-årsdagen.  Jag kommer aldrig glömma hur du ser ut!  <3