Kommer inte ifatt...

Tänk att det känns som om jag aldrig kommer ifatt...  När livet börjar ordna upp sig litegrann så händer det alltid något som ändrar riktning på mina planer och tankar...  För det mesta tycker jag faktiskt att det är rätt spännande.  Jag har kommit att uppskatta hur fantastiskt livet kan te sig när man släpper kontrollen och hänger på - oftast så faller saker på sin plats på ett märkligt sätt.  Men ibland känns det jobbigt när saker inte går som man hoppats eller planerat och just nu är jag i en sån period.

lånat av: http://nykaerith.deviantart.com/

Jag avundas människor som kan sätta sig ner med en bok eller måla lite... eller kanske tar en kvällskurs i drejning.  Å vad jag skulle vilja ta en kurs i drejning!  Min mamma och jag gjorde det när jag var liten - tänk att få göra det med Skyler!  Men i dagsläget känns det bara som om det skulle generera extra stress.  När ska jag ha tid med det?
Och varje år tänker jag att NU ska jag plantera värsta trädgårdslandet!!!  Eller i alla fall några tomatplantor och fräscha örter och sånt...  - men jag lyckas aldrig få till det.  Danny bara skakar på huvudet när han ser mina frön och kärnor som jag sparar och hoppas på att plantera någon dag!  Visst förstår jag att jag är påverkad av att vi nu ska flytta igen för 6:e gången på 3 år, då huset vi hyr ska säljas (de andra 5 gångerna var från Kalifornien till Dannys föräldrar i Virginia, till annat hus i Virginia, till Mammas stuga i Hackås, till lägenhet på Frösön, till huset vi nu hyr) - och då är det svårt att få till någon grund att stå på... och svårt att så små frön...  ;)

Jag är självklart också påverkad av andra saker som pågår runt oss nu...  Dannys föräldrar med krämpor som känns lite oroväckande.  Hans pappa med ryggproblem som mer än troligt kommer att kräva en andra operation.  Och hans mamma som om 45 minuter kommer att genomgå en skiktröntgen med kontrastvätska på hjärtat, som hon haft problem med de senaste veckorna.  Det leder till mycket tankar...  Danny åker över till USA i morgon och stannar ett par veckor.

Jag bara hoppas att allt går bra och fortsätter att sortera i alla saker som vi på något sätt ändå lyckats samla på oss...