lördag 31 december 2011

Jag fick ett epost som sa... TA DET LUGNT!...

... och nu har jag gjort det.  Nu har jag i flera dagar kopplat bort alla måsten - och inte för att bloggen är ett måste - men jag kopplade bort den också, och det har varit riktigt skönt.  Jag har övervägt om jag ska fortsätta med min blogg och kommit till slutsatsen att det ska jag nog.  I ett tag till i alla fall.  Jag tycker ju faktiskt att det är kul. Och det kanske låter knäppt, men de dagar jag inte har skrivit nu så har jag hela tiden haft en liten röst (som en berättare i bakhuvudet) som har tänkt ut allt jag skulle kunna dela med mig av till er... :)

Julen har varit okej.  Danny blev magsjuk och låg på rummet medan alla andra höll sig borta och jag fick en tredje förkylning på raken och låg däckad en hel dag. -Hurra! ; /   Tack och lov har varken Mamma eller barnen fått någon av våra krämpor.

Vårt svenska julbord i förra veckan gick jättebra.  Vi hade drygt 50 personer här i huset och de provade - och tyckte om det mesta.  Favoriterna var nog Janssons Frestelse, Gravad Lax och Köttbullarna - för att inte tala om Mammas hembakta tunnbröd med skinka, senap och hemkokt äppelmos. :)




På julaftonskväll förberedde vi väl för att Tomten skulle komma.  Porter hade fått med sig en påse "rengodis" som skulle locka renarna till vårt hus.  Barnen strödde ut det framför huset och i en lång sträng fram till dörren.  Kakor och mjölk till Tomten och morötter till renarna ställdes fram och sedan hängde de upp Tomtens magiska nyckel så att han kunde ta sig in i huset om han inte kände för att komma ner i skorstenen...





När barnen var färdiga för sängs fick de titta på ett personligt videomeddelande som de hade fått skickat från Tomten.  Det var så coolt!  De kan beställas genom http://www.portablenorthpole.tv/home och man kan ladda ner foton av barnen etc.  Detta var väldigt speciellt, framförallt för Skyler som har undrat lite om Tomten och har kompisar på skolan som inte tror på honom längre.


Juldagen började med julklappsöppning här hemma.  Tomten hade smugit in med ett spelbord till barnen som kan växlas mellan biljard, fotboll och "hockey".  Skyler var mest nöjd över att Tomtens handstil var densamma som på förra årets paket - det är tur att man kommer ihåg detaljerna!!! :)


Dagen fortsatte med mer julklappsöppning för barn, mammor, pappor, mormorsar och hundar...



...och avslutades med galet mycket julklappar med kusiner, fastrar och farbröder hemma hos svärföräldrarna...


En av mina favoriter var det "fastsättningsbara" drinkunderlägget - haha, söta va?!



Så nu, om en halvtimma är det Nyår i Sverige...  Efter ett galet år med många händelser ser vi fram emot att få börja om lite grann.  Att anta nya utmaningar med förnyad kraft!
Gott Nytt År kära ni!

Kram!


5 kommentarer:

  1. Gott Nytt År! Känner igen glasen i drinkunderläggen =) såna hade min mamma när jag var liten! Jag hoppas att du fortsätter att blogga, jag tycker att det är kul att läsa om ditt liv i USA! och samtidigt bli peppad att träna, ngt jag kommer att behöva detta året. bara bebisen har kommit så!

    SvaraRadera
  2. Jag ville bara säga hej och att det är väldigt kul att ha hittat din blogg!
    Själv heter jag Anette & bor i Maryland sedan 1991. Kul att hitta lite andra svenskar som inte bor alltför långt bort!
    Jag har också 3 barn och jag håller verkligen med dig PNP är superbra!! Tom min 9 åring tyckte att det var kul!
    Ha det så bra och jag ser fram emot att fortsätta och läsa din blogg!
    Anette
    anettetaylor@yahoo.com

    SvaraRadera
  3. Tack Mikaela!
    Jag måste börja peppa mig själv att komma igång med träningen igen. Efter alla dessa förkylningar jag har haft känns det som om jag har tappat mycket - men det är nog bara att sätta igång så kommer energin igen. Njut av graviditeten och bebisen först (även om jag uppmanar att träna så gott du kan nu också) - så får vi köra igång med nån träningsutmaning igen sen... :)

    SvaraRadera
  4. Hej Anette och tack för din kommentar!
    När vi bodde i Kalifornien så hade vi svenskar runt oss hela tiden och barnen gick i svensk skola en gång i veckan. Men sedan vi flyttade till Virginia så känns det som om jag är den enda svensken på hela östkusten - haha, det känns nästan lite skönt att veta att det finns andra här också! :)

    SvaraRadera