Jag får lite ångest över Mamma...

Idag är dagen då allt måste vara utflyttat och färdigstädat på gården hon flyttar ifrån.  De nya ägarna har redan varit inflyttade i boningshuset sedan någon vecka, då de bad att få komma in tidigare, men det var så mycket mer än huset som behövde tömmas... förvaring i stallet, bageriet, häbret, cafét... en gård som har varit bosatt av 5 generationer av vår släkt!  Allt detta med avbrott för cellgiftsbehandlingar, med trötthet och illamående och allt vad det innebär...  Jag blir gråtfärdig när jag hör att hon har somnat i bilen medan de har fraktat saker till auktionister, secondhand eller förvaring...  Vilket för mig över till Maud - mammas väninna, som är med henne överallt!  Maud har packat och burit och fraktat och kört.  På morgnar före jobbet, på kvällar efter jobbet, på helger...  (jaha, då gråter jag igen...)  Hon är en sån som helst inte vill att man ska prata om vad hon gjort, då hon tycker att det är så självklart att hjälpa till.  Så därför skriver jag om henne på min blogg istället! ;D

Ni är såna fantastiska kvinnor och betyder båda så mycket för mig!  Andas ut - snart är det över!

Även fast de gör det mesta tillsammans hade jag inget
bättre kort med båda på...  Här blir de avtackade på sista
cafédagen förra sommaren. :)

Kram!