Idag var det alltså dags... Mammas möte med doktorn efter hennes 5 cellgiftsbehandlingar. Jag var så nervös i morse innan hon ringde, men tack och lov behövde jag inte vänta så länge.
Mamma lät positiv och berättade att röntgenplåtarna visade att tumören inte hade växt - utan hellre hade krympt lite grann. Doktorn var väldigt positiv till att hon skulle resa till oss och uppmuntrade Mamma till att stanna alla 7 veckor som vi hade planerat. Hon tyckte det var viktigt med livskvalitet och att stärka kroppen så mycket som möjligt inför möjliga framtida behandlingar.
Ska jag vara helt ärlig, så hade jag ju hoppats på att något helt ofattbart skulle ha hänt och att den där jäkla tumören skulle vara så när som på borta! Men jag måste inse att det här är positiva besked och jag längtar, längtar, längtar till att få hjälpa till att stärka Mammas lilla kropp och själ. :)
Kram!
Kan tänka mej att efter 7 veckor med dina nytto saker, så kommer mamma att vara som ny igen!Mys på ordentligt och sköt om er. Ser framemot ngn mer träningsutmaning, skulle behöva en spark i baken för att komma igång igen! kram Camilla
SvaraRaderaSÅ underbart! Starkt, mycket starkt. Tro kan försätta berg. Kram
SvaraRaderaSkönt att den istället hade krymt lite! Och 7 veckor hos dig blir nog toppen för er båda:)
SvaraRaderaKram på er
Susanne