Mamma-känslospröt på högvarv...

Idag var det den 50:e dagen på barnens skola och de uppmanades att klä ut sig i 50-talskläder.  Jag borde ha lärt mig vid det här laget men... det värsta man kan göra är att be mig att klä upp mina barn för något speciellt.  Jag har en viss tendens att gå fullt ut...  Jag kan ju inte låta bli - ska det va, så ska det!

Vi tittade på några youtube videos av Grease igår kväll, så att de skulle förstå vad det handlade om och i morse var de båda så nöjda när de fick göra sig i ordning som sina karaktärer för dagen...

Nöjda och glada ända tills vi kom till skolan...  Först såg jag inte en enda elev som var utklädd.  Sedan noterade jag en liten scarf i en hög hästsvans hos någon tjej, eller bakåtslickat hår på en kille.  Jag ser mer och mer hur Skyler korsar sina armar och försöker gömma sig och när hon kommer in i sitt klassrum är hon, så klart, den enda som har någon sorts 50-tals stil över huvud taget...  Hon sa ingenting, men mina Mamma-känslospröt jobbade på högvarv!  Vi pussade på henne och gick därifrån.  I Porters klass var det några fler som var utklädda, då de kunde ägna mer tid till hela 50-tals grejen.

När vi gick ut från skolan hade jag en tung sten i bröstet.  Jag kan precis känna vad Skyler kände - och även om jag vill stärka henne och stötta henne i att vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker, så vet jag hur viktigt det är för en 7-åring att få känna sig som alla andra.  Jag vill jättegärna att hon uttrycker sig med sin egen stil - men det kanske går bättre när det är hennes stil och inte någon remake av Grease...  Så vad gör jag?  Jag åkte hem och hämtade en tröja.  Jag hittade Skyler i ett närliggande klassrum, där de tittade på en film.  Hon hade fortfarande jackan på sig, då hon inte hade vågat ta av sig den - min lilla plutta!  Hon såg lättad ut när jag kom med tröjan.  Resten av dagen hade gått som smort och hennes hår var en hit!
Påminn mig, någon, om att det kanske bara räcker med håret nästa gång...   ; s

Kram!