tisdag 6 september 2011

Jag väntar nervöst på Mammas samtal

 - varje morgon och undrar om det är några förändringar från dagen innan.  Hoppas, hoppas, hoppas till det bättre och är livrädd att läget ska ha försämrats...  Jag har fått samtal av båda sorterna den senaste veckan och det är så mycket galna känslor som fullständigt fyller min kropp till bristningsgränsen.  Igår när vi var vid ett köpcentra ville barnen kasta in ett mynt var i en fontän för att önska sig något.  När jag pussade på en penny och kastade i den också så sa min älskade Skyler "Jag tror jag vet vad du önskade... att Mormor ska bli bättre..."  Jaha, och då kom tårarna igen!  Stackars barn - jag försöker verkligen vara stark inför dem, men ibland funkar det inte.

Idag var känslorna lite annorlunda.  Blandat med frustration så blev jag arg - det är nästan skönt att få vara arg!  Men jag önskar att de personer jag är arg på kunde få veta.  I fredags blev Mamma utskriven och fick gå hem.  Ett dygn senare fick hon åka in på akuten pga starka kramper och blev inskriven igen.  Bilirubinet och andra värden var skyhöga och doktorn bestämde sig för att de måste gå in och sätta in ett dränage i gallblåsan.  Nu har det gått ett par dagar och ingenting har hänt!!!  De håller henne fastande så att hon ska vara beredd när de bestämmer sig för att ha tid att ta hand om henne - så både igår och idag har hon bara fått ätit nyponsoppa och någon vitamindrink sent på eftermiddagen då de insett att de inte hinner till henne!!!  Vad fasen håller de på med?  Jag förstår att doktorerna gör allt de kan och måste ta fall beroende på hur brådskande de är.  Men nu har de två gånger tagit in henne genom akuten och om hon är sjuk nog att hållas kvar på sjukhuset, så måste hon ju vara sjuk nog att få behandling!  Om jag har förstått det rätt så stiger bilirubinet om man är fastande - så om de nivåerna redan är superhöga bör väl dagarna kunna planeras så att hon kan få mat och näring i kroppen?!

Hoppas att morgondagen blir en bättre dag...

8 kommentarer:

  1. Lider med dig och din mamma.
    Det är hemskt frustrerande kan jag tänka mig att vara så långt ifrån varandra.

    Det är bra att du visar för barnen hur du känner. De förstår ändå..

    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  2. Usch, så jobbigt för dig. Barn är smarta och ser och känner, samtidigt är det bra att de får vara med och dela det jobbiga.

    Även mammor får bli ledsna ibland. Även om man är en stark person har man ju känslor.

    Styrkekram från karin

    SvaraRadera
  3. Verkar ju helt sjukt! Får hon inte dropp för att hålla vätskebalansen?
    Dropp brukar man sätta rätt fort när man vill ha patienten fastande, för att förhindra uttorkning. Det klarar man ju sig på rätt många dagar. Man blir faktiskt inte ens speciellt hungrig när man får dropp. Själv har jag klarat mig på dropp i flera dagar.

    Att bara få lite näringsdryck på eftermiddagen verkar ju märkligt! Tror inte jag varit med om att en patient varit fastande utan dropp!?

    Står patienten på flytande kost (klara drycker, te, vatten) i väntan på ev op ingrepp, så ska det ju ändå delas ut i små mängder regelbundet..inte vänta med allt till eftermiddagen! Man vill ju ha magsäcken så tom som möjligt vid op. Fastande minst 4 timmar är väl en regel.

    Sen kan ju såklart mer matiga saker ges, utöver dropp, på kvällen, om man vet säkert att op inte kommer göras under natten! Men har man dropp också, så har man ju i alla fall inte torkat ut under dagen!!

    Blir så arg! Man måste verkligen vara frisk för att vara sjuk! Ta bara allt strul med försäkringskassa, försäkringar och annat administrativt!

    Nä nu hoppas jag att din mamma fått hjälp med ett dränage idag, så bilirubinhalten sjunker igen.

    Kramar i travar Susanne

    SvaraRadera
  4. Alltså sjukvården idag... (jobbar själv inom den, men det är som anhörig man berörs av den!) man får inte vara för sjuk för att inte orka bråka - tyvärr! jag tror att det blir toppen att du kommer 'hem' och river i åt dom! var bestämd och om det behövs - arg! man får inte låta dom bestämma över ens huvud, man måste sätta press och visa att man inte accepterar att bli ignorerad!

    när min syster var som sjukast, satt läkaren och sa att dom inte hade resurser att göra mer för henne där... då gick jag i taket och sa att då får ni ju skicka henne vidare!!! tillslut fick hon komma till ett annat sjukhus.

    be att en dr ringer upp dig och förklarar hur det är och vad de planerar!
    lycka till. tänker på er.

    SvaraRadera
  5. Tack alla för stöttande kommentarer!
    Susanne - jo, hon har fått dropp! Jag har oroat mig mer över näringen. Det känns skönt att snart vara hemma. Jag har läst om så mycket antioxidanter, D-vitamin, broccoli, kål mm som ska kunna stärka immunsystemet och även fighta cancer - ser fram emot att kunna hjälpa henne på något sätt...

    SvaraRadera
  6. Glom inte alla svarta/blalila gronsaker och frukter med sina antioxidanter. Blabar, bjornbar, plommon, aubergine, lila potatis med mera med mera. Skont for dig att komma hem till din mamma snart sa du kan pyssla om henne och skalla pa doktorerna om det behovs!

    SvaraRadera
  7. Karoten ska ju vara bra just för att stärka immunförsvar, och i tillräcklig mängd, hämma cancercellers tillväxt har jag hört.
    Så köp en juicemaskin, morötter, sötpotatis mm som ska vara extra karotenrika, och gör en god jucie varje morgon. Går ju att blanda upp med lite frukt som apelsin, kiwi eller vad man nu gillar, så kanske den blir lite godare i smaken:)
    Måste nog rota fram min och börja göra egen juice jag också!

    Kram Susanne

    SvaraRadera
  8. Tack! Precis vad jag tänker göra - det kommer bli mycket smoothies för Mamma i framtiden!

    SvaraRadera