Husförsäljningen - Men nu ska ni få höra något knäppt...

Jag berättade ju häromdagen om hur de i Kalifornien inte godtog min signatur som var bevittnad av en Notarius Publicus här i Sverige.  De skulle alltså bara godta mina papper om de var bevittnade av Amerikanska ambassaden.

Anledningen att jag över huvudtaget behövde skriva på papper var för att vi hade huset skrivet på vår "family trust"- kan kanske heta familjefond eller stiftelse på svenska?  Detta var något vi skapade när vi skrev vårt "levande" testamente - alltså vad som händer med barnen om något händer Danny eller mig eller om vi skulle skilja oss etc.  Förlåt om jag rabblar på om detta, men jag hittar ingen motsvarighet på svenska.  Skriver man inte sånt här?

Okej, hur som haver så nämnde mäklaren att om jag klev av vår familjefond så skulle allt vara löst.  Danny skulle stå som egen ägare till huset och husförsäljningen kunde gå igenom.  Allt jag behövde göra var att skriva ett brev där jag avsäger mig rätten till familjefonden och Danny behövde skriva på också... Inga bevittnade signaturer... inga ambassader!  Allt gick igenom utan problem och nu är huset sålt!

Då jag självklart är glad att allt ordnade sig så är jag samtidigt väldigt förbryllad!  Hur vet de ens att det var min signatur?  De godtar inte en bevittnad signatur, men om jag bara skriver ett eget litet brev och skriver på så gick det bra???  Helt otroligt!

Kram!

Nej, det blev inget tidningsformat...

Tänk att jag får vara Computer Nerd också!

...för jag kunde själv inte hitta igen allt som jag brukar ha på min sida!  Jaja, lite glatt gult blev det i alla fall.  Jag tänkte att det var dags att ta bort palmerna, då vi ju inte längre bor i Kalifornien.  Ska uppdatera mina texter också någon dag...

Sån här tid har jag aldrig normalt att kunna lägga på att utforma bloggen.  Man inser verkligen hur mycket tid som läggs på barnen när man inte är med dem!  Vad gjorde jag egentligen med mina dagar innan jag fick barn?  Jag kan allvarligt inte komma ihåg - och ändå skulle jag inte byta en dag!  Mamma har kännt sig skruttig hela dagen och mest sovit och då jag inte vill vara ute och ifrån henne några längre stunder så sitter jag alltså här och meckar med datorn. :)

Kram!

Uppfräschning av bloggen

Håller på att förändra utseendet på min blogg lite.  Jag tycker om den här mallen i lite tidningsformat, men kan inte räkna ut hur jag får tillbaks min google-översättning, följare, statistiken och sånt som jag hade på sidan förrut.  Jag är ju inget datasnille precis, så det här är troligen inte den slutliga "looken".

Vad tycker ni?  Är det uppenbart att man måste trycka på texten för att se hela inlägget, eller är det bara förvirrande?

Kram!

Huset är sålt! ...trodde jag ja... :/

Jaha, det var ju klart... Tänk att ingenting kan få gå på räls någon gång!  Idag skulle allt vara klart med försäljningen av vårt hus i Kalifornien.  Jag hade fått min underskrift bekräftad av en Notarius Publicus - vilket ju ska vara internationellt accepterat.  Men inte i Kalifornien inte!!!  Jag hade redan blivit lite förvarnad av min kompis Jennie som också har haft liknande problem, men jag hade ju hoppats innerligt att jag inte skulle få följande brev i eposten:

Hi Daniel,

Unfortunately another problem. Please see the e-mail from the title company below. The county recorder’s office has pulled the recording today. The recorder’s office will only accept a notary from the US Embassy. Please let us know if Erika is able to go to the Embassy to have the grant deed and trust cert signed/notarized.

Thank you!!

Hi Danielle,

I just spoke to the recorders office and they will not accept the document you provided to us from Erika Benninghoff from a notary in Sweden. She needs to go to the US Consulate (Embassy) and they will notarize the documents correctly.

Correctly???  De hade redan sagt att mina dokument var ifyllda korrekt - men bara de såg Sverige därunder så fick de säkert lite panik.  Det irriterar mig när man har med instanser att göra som inte kan utföra något utöver det vanliga!  Om de ser något nytt så kan det inte vara rätt i deras ögon.

Jaja, lite tur i oturen måste jag i alla fall säga att jag har.  För när jag kontaktade Amerikanska ambassaden i Stockholm, så visade det sig att de kommer att finnas i Sundsvall över dagen, nu på torsdag!!!  1.5 timmas bilkörning är ju lite bättre än 7!  Hoppas nu att resten av den här knäppa historien rullar på lite bättre...

Kram!

Lucia i september...

Vad härligt att få vakna upp och ha frukost med Mamma!  Hon ser mycket piggare ut idag.  Men det är väl inte så konstigt - man blir ju nästan sjuk av att bara vara i sjukhusmiljö!  Fast jag ska inte klaga för mycket.  Även fast det har varit jobbigt så har vi faktiskt haft kul också, de nätter när jag kunde sova över hos henne.  Det har varit allt ifrån tandkrämsreklam vid kvällsborstningen och "fredagsmys på rum 18" till min favorit Mitt-i-natten-Luciatåg!  Vi hade ju båda på oss såna vita sjukhusskjortor när vi sov och mitt i natten en natt, när jag hjälpte Mamma upp till badrummet, så tyckte hon att vi såg ut som ett luciatåg.  Vi sjöng då Natten går tunga fjät och turades sedan om med solon.  För mig blev det Lusse Lelle och Mamma körde Staffan var en stalledräng - haha, jag kan bara tänka mig om det var någon som var lite halvdålig i rummet bredvid - de måste ha trott att de yrade!

Nästa kväll blev vi uppmanade av min Mormor att inte vara uppe och lussa på natten, utan att sova istället...  ;) Älskar henne!

Kram!

Motiverad av löparbyxan?

Idag har jag äntligen sprungit!  Det kändes som om det var alldeles för länge sen sedan sist.  Efter frukost och dusch så klädde jag på mig mina träningskläder.  Jag gör det ibland för att motivera mig själv - om jag har löparbyxorna på mig så kan jag ju lika gärna springa...

Ja ja, jag vet - det finns inga palmer på Frösön...
Jag hade glömt kameran och fick använda en Kalifornienbild istället... ; /

Jag åkte in till Mamma på sjukhuset först för att se om hon fick komma ut.  Hon väntade på doktorn och provresultat, så då passade jag på att ta Mitzy-hunden med mig ut i skogen på Frösön.  Jag åkte upp till Gustavsbergsbacken och förundrades över hur vi brukade dra på våra längdskidor uppför de branta backarna för att ens komma upp till skidspåret för skolgympan!  Det var så härligt att springa där på skogsstigarna igen!  Vi sprang runt berget och uppför skidbacken Ladängen, förbi utsiktstornet och tillbaks nerför Gustavsbergsbacken.  Det blev nog inte mycket mer än 3 km - men brant var det i alla fall!!! :)

Inte direkt så här kallt idag - men såhär vackert kan det vara
från Gustavsbergsbacken med Storsjön och Östersund i bakgrunden!

När jag kom tillbaks till sjukhuset fick jag veta att Mamma skulle bli utskriven och att hon inte behövde någon mer antibiotika - så skönt att höra!  Nu har vi en vecka på oss att stärka hennes kropp med promenader och näringsrik mat inför nästa omgång cellgifter på måndag och tisdag nästa vecka.  Idag när vi kom hem gick vi en tur i skogen - Mamma med sina stavar - då hon säger att om ett par dagar så springer vi nog här istället.  Om inte något annat motiverar mig så gör i alla fall Mamma det - hon ger aldrig upp!

Nu är det dax att fixa henne en kvälls-smoothie...
Kram!

Hemma en snabbis för att duscha...

Har sovit på sjukhuset i två nätter då Mamma tyckte det kändes tryggare att ha mig där.  Hon fick feber igen i onsdagskväll, men det blev inte lika allvarligt som förra gången.  Igår var hon bra nog att gå igenom en operation igen då de försökte att fixa dräneringen av gallblåsan för tredje gången.  Det blev inte vad de tänkt sig, men hon mår bättre idag i alla fall och ska om någon timma få en Porta-catch inopererad så att hon kan ta alla blodprover och få medicin genom den.  Det kommer underlätta mycket att inte behövas stickas i armarna hela tiden.

Nu måste jag fixa med lite bankärenden och få min underskrift bevittnat för att kunna sälja vårt hus i Kalifornien... sånt där som de sa inte var nödvändigt när vi var där... ;s  Tydligen måste jag gå till ett amerikanskt konsulat eller ambassad - det är bara att hoppas att Victors Advokatbyrå räcker!!!  ; /

Kram för nu!

Upp till kamp för ekologisk mat och omsorgen!!!

Igår mådde Mamma riktigt bra.  Hon är så glad när hon får komma ut och gå i friska luften, men blir samtidigt väldigt trött.  Därför såg jag fram emot att åka och hämta henne idag, då hon hade fått en lång natts sömn - trodde jag...  Tyvärr hade hon fått kramper i natt och fått både muskelavslappnande och morfin.  Så idag var hon bara mosig...

Vi åkte ut en sväng i alla fall och tog oss en tur förbi Ås Handelsträdgård för att köpa ekologiska grönsaker.  Det blev grönkål, blomkål/broccoli-mix och morötter - och lite 70% mörk choklad med chili.  Jag vet att det kanske låter mesigt, men jag tycker det är så härligt att veta var grönsakerna kommer ifrån och att de inte har 8-9 olika bekämpningsmedel sprutade på dem...  Jag tycker verkligen vi ska stötta lokalproducerat och ekologiskt så mycket man kan!

Hem och fixa till en smoothie med en massa grönsaker, frukt och bär till Mamma och sedan 2 minuters vila på soffan innan de ringer från sjukhuset och ville att Mamma ska komma in till röntgen...  De ville se hur hennes dränage ser ut och om de kan förbättra det på något sätt.  Så det var bara att åka tillbaks till sjukhuset igen.  Efter röntgen tog vi en liten promenad  och sedan lämnade jag henne på rummet för att åka hem och ta ut Mitzy.

När jag kom tillbaks till sjukhuset några timmar senare mådde Mamma riktigt tjyvens...  Hon mådde illa och vi kom på att hon inte hade fått de illamående-tabletterna som hon skulle haft igår kväll och i morse.  Anledningen till det, fick vi veta, var för att det var en annan avdelning som ordenerade dem - men de skulle genast komma med en tablett...  trettio minuter... (jag baddar mamma med kallt vatten) ...fyrtiofem minuter... (försöker få henne att tänka på friska fjällvindar, eftersom det inte går att öppna något fönster) ...en timma senare går jag ut i korridoren igen och får veta att de precis skulle komma till oss...  Hon fick pillren och kände sig ganska omgående bättre... *suck*  Jag LOVAR att jag inte skriver detta för att klaga på personalen - de är alla verkligen supergulliga med Mamma!  Men det är så frustrerande när man sitter bredvid och inte kan göra någonting!  Det är ju tyvärr så som sjukvården är i Sverige just nu.  Det är stressigt och tär både på patienter och personal!  Jag fick höra häromdagen att Jämtlands Läns Landsting har lika många administrativa tjänster för våra 127 000 invånare som de har i Stockholms Läns Landsting med över 2 miljoner invånare!  Nu vet inte jag om detta är helt rätt, men jag är säker på att det skulle kunna omorganiseras lite grann så att man skulle kunna ha lite färre förvirrande beslutstagare och istället mer vårdpersonal och bättre omsorg.

Nu hoppas jag bara att Mamma får en god natts sömn.  I morgon bitti kl. 9 ska vi få träffa läkaren, så jag ska nog gå och lägga mig jag också.
Kram!

Hahaha, när jag läser igenom detta så blev det verkligen upp till kamp för ekologiska varor och omsorgen - kanske man bör servera mer ekologisk mat i omsorgen också???  Tåls att fundera på! ;)

...jag tycker att Skyler har världens bästa pappa

Jag har precis avslutat en Skype med min fina familj...  Idag är det min älskade lilla Skylers födelsedag!  Jag kan inte fatta att hon är 7 år redan.  Det känns tråkigt att jag inte kan fira med henne.  Men hon sa att det var okej så länge jag köper med mig något åt henne från Sverige när jag kommer tillbaka.  Det här blev året när jag missade nästan allt.  Olivers födelsedag var ju när vi körde mellan Kalifornien och Virginia - Dannys födelsedag var för 3 dagar sedan - och så Skyler idag...  Jaja, ibland får det bara bli så och vi får passa på att fira när vi är tillsammans igen istället.  Vi får börja göra lite fler spontana partyn - sådär som vi gjorde för Ollie i våras när Mamma hälsade på oss i Kalifornien och Oliver önskade så att få ha ett Lejonparty...(tryck här)  

Nu är det ju så att jag tycker att Skyler har världens bästa pappa och tack och lov har han skött min frånvaro så himla galant och verkligen gjort sig för för hennes födelsedag! ;)  Skyler har önskat att få gå och få en manikyr med sin kusin Jules, så i lördags fick Danny köra tjejerna till nagelsalongen för rosa nagellack.  Sedan hade han varit och köpt danskläder till henne - vilket imponerade mig, för jag vet hur svårt han måste ha att spendera en massa pengar på små trikåer och tighta shorts, när han säkert tycker at hon lika gärna kan ha ett par gymbyxor hemifrån...  Kan hända att han hade lite coaching från min svägerska, Nikki?  Han hade även köpt en tårta med en bild av Skyler på - hon blev verkligen firad av familjen i lördags!  Idag på den riktiga födelsedagen kom Danny till skolan och åt lunch med henne och bjöd sedan hela klassen på cupcakes.  Ikväll ska de ut och äta sushi - lillfisans favorit!  Ja, what can I say?... he's the best! ;)

Idag har jag haft en lunch-date...

...med Mamma.  Hon fick permission i några timmar då vi passade på att gå och strosa i skogen och smaka på några efterlämnade blåbär - som i och för sig inte smakade mycket då det redan varit frost på nätterna här.  Lunchen bestod av kyckling, ris, rårivna morötter, tomater med kryddad olja och fetaost och färskpressad svartvinbärssaft.  Försöker se till att vi får färgstarka rätter med mycket antioxidanter, lykopen och karoten. Jag fick stoppa mig själv, för jag har så många fler grönsaker och bär och grejor som jag vill att Mamma ska äta - men kanske inte ALLT på första lunchen som jag lyckat fixa för henne...  ; /

Fyra timmar går väldigt fort när man har kul, så vi fick skynda oss tillbaks till sjukhuset så att det inte skulle vara för långt mellan hennes antibiotika behandlingar.  Hon är i isolering, men doktorn vill helst inte att hon ska vara kvar på sjukhuset mycket längre då infektionsrisken är större där än hemma.  Så nu hoppas vi att hon får komma hem igen i morgon.  Hon fick en liten ansikts och huvudmassage innan jag gick och kröp sedan ner under "fightar-filten" och myste.  Jag fick inte dra igen gardinerna och med den vyn skulle jag också bara sitta och titta ut - Östersund är så vackert!

Det var så gulligt idag när jag kom och hämtade Mamma.  Det satt ett äldre par i korridoren vid ett bord precis bredvid cafét.  Mannen var patient och kvinnan var där och hälsade på.  Hon hade dukat upp med termosen och plastkoppar och hembakta bullar i en gammal glasslåda.  Det var så himla svenskt och mysigt!  Det finns ju ett café där, men jag lovar att vad än de har att erbjuda så smakar fruns hemlagade kaffe och bullar så mycket bättre! ;)

Nu väntar en kväll på soffan med Mitzy igen!

Kram!

Raggsockorna på!

Jag är så trött, så trött, så trött - det kändes som om den här dagen aldrig skulle ta slut.  Det blev inte mer vila än de 2 timmarna på soffan i morse.
När jag kom in till Mamma vid lunchtid så satt hon uppe och åt i sitt rum.  Hon var mycket piggare och det verkar som om antibiotikan har gjort sitt jobb - så skönt!

Ikväll har jag skjutsat iväg våra fina vänner som vi bor hos till flygplatsen för en veckas semester i Turkiet. Stannade sedan för hos Mamma för att checka in och pussa henne godnatt, samt gått en långpromenad med Mitzy som har blivit lite för ignorerad idag...

Nu sitter jag med raggsockarna på med ett glas vin, kex och god ost.  Jag och Mitzy har en myskväll alldeles för oss själva.  Hon fick t.o.m. lite leverpastej på sin hundmat! :)

Kram och God natt!

Sjukhuset igen...

Har vaknat upp efter ett par timmar på soffan.  I natt blev det inte mycket sovit.  Mamma var väldigt, väldigt trött igår - vilket vi såklart relaterade till cellgiftsbehandlingarna.  Efter att ha varit upp och kollat henne i omgångar i natt så fick hon vid 3-tiden så pass hög feber att ambulansen fick komma och ta henne till sjukhuset.  Jag följde med henne in, där hon fick antibiotika och skrevs in igen på den avdelningen hon har varit på förrut.  Om jag har förstått det rätt så är det behandlingen som har påverkat de vita blodkropparna - och när hon fick feber så orkar inte immunsystemet göra sig av med det själv vid det här laget.  Något vi visste kunde hända, men som vi så innerligt hoppades inte skulle hända...  Nu gäller det att försöka stärka kroppen och immunförsvaret så mycket vi kan.

Dax för en snabbdusch och sedan in till sjukhuset för att se hur det går.
Kram!

"Hundsyrran"

Har varit på en liten kvällspromenad med Mammas hund, Mitzy.  Vi var hem till huset och hämtade henne idag så att hon skulle få lite miljöombyte. ;)  Hon är en sån gullig hund och fullständigt avgudar min Mamma.  Jag gav henne en dush när vi kom hem och sedan har hon legat på Mammas säng hela dagen.  Såhär glad blev hon när vi kom för att hämta henne!  ...och ja, jag vet att jag blir kallad "syrran" - what can I say, vi är lite patetiska med våra hundar... ;)

Heeelllooooo Swedeeeen!!!!

Jag är framme i Östersund och är sååååå glad att jag är här!!!!

Resan i förrgår och igår gick riktigt bra!  Dannys föräldrar fick ta Oliver och åkte och hämtade upp de andra barnen från skolan då Danny körde mig till flygplatsen.  Jag har en liten hatkärlek till flygplatser.  Det är så mycket känslor som pågår där... folk som tar avsked och folk som återser varandra.  Om jag någonsin skulle jobba som skådespelerska skulle jag åka till en flygplats för inspiration - för att inte tala om all "people watching" som man kan göra där!  :) 

Det tog fyra flygplan för att ta mig hit.  Från Richmond, VA till New York (älskar att flyga in till NY och se Manhattan och lilla ön med Frihetsgudinnan!), NY till Oslo, Oslo till Stockholm och Stockholm till Östersund.  På Arlanda mötte två av Mammas kusiner upp och bjöd på lunch - så mysigt!

Jag åkte från ett 30 gradigt Virginia, i sandaler och linne och kom till ett blåsigt, grått och småregnigt 10 gradigt Östersund - jag undrar hur många gånger man har klivit av planet på denna flygplats och blåsten tar tag i en när man stiger ut på trappan... ja, det känns verkligen att jag är hemma!

 Här hämtade vi Ollie från sin första dag i skolan - rödrosig av värmen... Nedan kan ni se hur folk gick klädda i Östersund en dag senare... You can see I didn't need my short shorts, honey!!!   ; /

Mamma hade varit på sin första cellgiftsbehandling och låg hemma på soffan hos våra kära vänner, där vi bor just nu, så att vi kan vara närmare sjukhuset.  Det var så underbart att få se henne igen - lilla tussen som låg under en filt.  Att krama Mamma gör mig komplett.  Det är nästan som om andetag och hjärtslag synkroniseras...  Älskade, älskade, älskade lilla Mamma.  Idag har vi varit iväg på en andra behandling.  Den var lite kortare idag 1.5 timma jämfört med 3 timmar igår.  Mamma låg i sjukhussängen inlindad i sin nya "fightar-filt" som jag hade med mig till henne och jag satt längst upp ovanför hennes huvud och gav henne en ansiktsmassage.  Nu gör de uppehåll i två veckor innan nästa två-dagars behandling.  De första dagarna har gått bra, men gör henne såklart illamående och trött - sådant som är förväntat.

Vilandes under "fightar-filten" med henne och barnbarnen på

Medan Mamma låg och vilade på eftermiddagen fick jag skjuts till mataffären.  Jag hade med mig en ryggsäck att stoppa maten i och promenerade de 15 minuterna tillbaks.  Något som är så självklart för oss svenskar, men som är nästan aldrig händer i USA.  Jag köpte fisk och spenat och lite smågodis förståss!  Sedan lagade jag fisk i ugnen på en bädd av spenat med dill, lite citron, skivade tomater, fiskbuljong och grädde.  Det blev riktigt gott och faktiskt enkelt att tillaga - med lite coaching från Mamma på soffan...

Kram!

Ber om ursäkt...

...att det har blivit lite dåligt med skrivandet.  Vi har jobbat intensivt med att försöka få huset i ordning innan jag åker till Sverige i morgon eftermiddag.  Barnens rum är i stort sett färdiga och likaså är kök och vardagsrum så klar som de kommer bli.  Vårt rum och lekrummet måste fortfarande fixas och sedan bör hela huset städas!  Jag hade tänkt att städa idag, men så började vi jobba på framsidan med att trimma buskar, träd och en helt galen överväxt murgröna som har tagit över hela gräsmattan - jag kände mig som om jag försökte ta mig fram i Amazonas där ett tag!  Vi jobbade i säkert 4 timmar och jag tvivlar på att någon som åker förbi kan se någon skillnad...  Jaja, det var kul att få såga och köra lite elektrisk häcksax istället för att skrubba toalettgolv för en dag!

Snyggaste trädgårdsmästaren!!!

Zoe är den enda som uppskattar murgrönan...

Försöker även att underlätta lite för Danny och försöka förbereda saker för barnen.  Jag har skrivit en lista med förslag till luncher och snacks till barnen och hoppas att jag hinner med att baka mina energy bars - så att de har så det räcker ett tag.  Danny är en superpappa och jag tvivlar inte en sekund på att han klarar av allt vad det innebär att ha barnen själv i 5 veckor - men om jag kan förenkla det för honom på något sätt så vill jag ju göra det.

Ja... FEM veckor!  Det känns lite kluvet, så klart att vara borta från familjen så länge - även om jag inte har den minsta tvekan att jag gör rätt.  Barnen klarar sig och med det otroliga stöd vi har från familjen här så hade vi inte kunnat vara i en bättre situation inför vad vi har framför oss...

Kram för nu - får se om jag hinner med någon rad i morgon, annars hörs vi i Sverige!

Motivationsbehov...

Ja, tydligen behöver jag nog lite motivation...
Fick detta email idag från websidan där man kan registrera hur långt man springer, cyklar etc.  Jag har ju bara gått på gymmet här i VA och har inte registrerat mig sedan vi åkte från Kalifornien första gången...  Rätt så coolt tycker jag!  Där de skriver hur mycket alla andra har tränat medan jag inte har... hmmm - jag måste nästan ut och springa idag....

Looking for motivation?

Show Details

Message body

Hey Erika,

Don't lose miles, calories or reps!

Your last workout was logged on 2011-06-30. Log your workout and keep your training schedule on track.

Log your workout > http://www.mapmyrun.com/workout/create/

See what the MapMyRUN Community has been up to since you last logged a workout:
Total Miles: 225, 441

Workouts Logged 19, 059

Calories Burned: 6, 722, 100

Total Routes: 29, 874


Stay Fit,
The MapMyRUN Team

Mycket bättre dag idag!

Igår gick jag och väntade och väntade på mammas samtal.  När jag till slut fick tag på henne hade hon precis vaknat upp från operation.  Hon sa att allt de hade tänkt att genomföra blev gjort, så det var ju bra.  Har också pratat med henne nu på morgonen och då lät hon så mycket piggare och bättre på rösten - och då lättas min sten i bröstet litegrann.  ; /

Igår fick vi också ett telefonsamtal från vår mäklare i Kalifornien.  Det var några som kom in med ett väldigt starkt bud och tänker betala cash för hela huset! :D  De vill ha allt inspekterat, färdigt och köpt inom 3 veckor - wow, säger jag bara och hoppas verkligen att detta går igenom!  Det skulle underlätta så mycket för oss just nu då vi hade börjat tänka på att kanske behålla huset och hyra ut det istället.  Det är ju självklart mer fördelaktigt att få det sålt.

Håller tummarna! ;)

Jag väntar nervöst på Mammas samtal

 - varje morgon och undrar om det är några förändringar från dagen innan.  Hoppas, hoppas, hoppas till det bättre och är livrädd att läget ska ha försämrats...  Jag har fått samtal av båda sorterna den senaste veckan och det är så mycket galna känslor som fullständigt fyller min kropp till bristningsgränsen.  Igår när vi var vid ett köpcentra ville barnen kasta in ett mynt var i en fontän för att önska sig något.  När jag pussade på en penny och kastade i den också så sa min älskade Skyler "Jag tror jag vet vad du önskade... att Mormor ska bli bättre..."  Jaha, och då kom tårarna igen!  Stackars barn - jag försöker verkligen vara stark inför dem, men ibland funkar det inte.

Idag var känslorna lite annorlunda.  Blandat med frustration så blev jag arg - det är nästan skönt att få vara arg!  Men jag önskar att de personer jag är arg på kunde få veta.  I fredags blev Mamma utskriven och fick gå hem.  Ett dygn senare fick hon åka in på akuten pga starka kramper och blev inskriven igen.  Bilirubinet och andra värden var skyhöga och doktorn bestämde sig för att de måste gå in och sätta in ett dränage i gallblåsan.  Nu har det gått ett par dagar och ingenting har hänt!!!  De håller henne fastande så att hon ska vara beredd när de bestämmer sig för att ha tid att ta hand om henne - så både igår och idag har hon bara fått ätit nyponsoppa och någon vitamindrink sent på eftermiddagen då de insett att de inte hinner till henne!!!  Vad fasen håller de på med?  Jag förstår att doktorerna gör allt de kan och måste ta fall beroende på hur brådskande de är.  Men nu har de två gånger tagit in henne genom akuten och om hon är sjuk nog att hållas kvar på sjukhuset, så måste hon ju vara sjuk nog att få behandling!  Om jag har förstått det rätt så stiger bilirubinet om man är fastande - så om de nivåerna redan är superhöga bör väl dagarna kunna planeras så att hon kan få mat och näring i kroppen?!

Hoppas att morgondagen blir en bättre dag...

Hemläxa för föräldrar...

Nu har jag suttit med en timmas hemläxa - och skolan har inte ens börjat!
Jag har fyllt en påse var till Skyler och Porter med förnödenheter (okej, skratta inte - jag hittade ingen bättre översättning av "supplies"...) som deras lärare vill att alla elever ska ha med sig vid skolstarten.  Allt från pennor och suddgummin till pappersnäsdukar och desinfektionsmedel (!) Vi har blivit uppmanade att skriva barnens namn på varje sak som vi har med oss, inklusive individuella kritor, lim, tuschpennor och locken till tuschpennorna...  Jag antar att de vill undvika det minsta missförstånd om vems krita som är vems?

I morgon är alltså stora dagen!  Skyler och Porter är så redo - och Oliver började gråta ikväll när han insåg att han inte börjar förrän om en vecka.  ; s  Vi är så förberedda som vi kan vara.  I onsdags morse ringde Skylers fröken till henne för att hälsa henne välkommen till klassen och ett par timmar senare kom Porters fröken körandes på uppfarten till vårt hus för att träffa honom och överlämna lite informationspapper till oss.  Snacka om att känna sig välkomna!

Nu ligger pressen på mig med att förbereda en uppskattad lunch...  Smörgåsen som jag hade tänkt skicka med var inte alls vad Skyler hade tänkt sig sin första dag, så jag får väl lyxa till det och göra en wrap till henne istället.  Jag passar på att skämma bort henne nu, för Danny sa att när jag är i Sverige så kommer det inte bli någon speciell variation i lunchväskan! ;)

Kram!

Cancer är väl inget man delar med sig av till allmänheten?

Vissa av er undrar säkert varför jag har valt att skriva om min Mammas sjukdom.

Ja, först och främst är ju bloggen lite av en dagbok för mig och det skulle kännas oäkta att sitta och skriva nästan dagligen utan att prata om en av de mest traumatiska upplevelserna i mitt liv.  Men det handlar ju inte bara om mig.  Självklart har jag frågat Mamma om det är okej att jag skriver om henne.  Det sista jag skulle vilja är att hon känner sig utelämnad.

Jag tror säkert att det är folk som tycker 'att vara sjuk och ha cancer är väl inget man delar med sig av till allmänheten?'  Min åsikt och upplevelse är att när man öppnar upp sig till andra så är det naturligt att de öppnar upp sig tillbaks.  Både med tankar och stöd (vilket jag har sagt förrut, är otroligt stärkande!) men också med information, tips och erfarenheter.  Jag har fått reda på mer information om cancer och celler och kroppens PH-värden och mat och viktig näring de senaste veckorna än jag någonsin har i mitt 38-åriga liv - saker som jag aldrig skulle ha fått ta del av om jag inte yttrat mig först.  Och jag önskar och hoppas att även bara den minsta av information ska kunna göra någon skillnad för oss eller någon annan som läser det...

Jag vet inte när du läser min blogg nästa gång, Mamma - men den här bilden är till dig.  Jag såg det här trädet i Yosemite National Park.  Det visar sån otrolig styrka och motståndskraft och får mig att tänka på dig!

Kram!

Hej å Hå!

Det är nästan löjligt hur mycket jag tycker om att använda min egen dator igen!
Vi är över hos Dannys föräldrar på middag och kan använda deras internet och den här laptopen må vara tappad i golvet, utbytt glas och kissad på av Ollie - men den är så skön att skriva på!!! :D

Livet i vårt nya hus visade sig vara lite krångligare än vi hade hoppats.  Först och främst har det varit massor att städa, sedan tog varmvattnet slut, spisen funkade inte och diskmaskinen hade ingen värme...  Vi har haft ett par elektriker hos oss igår och idag och för hoppningsvis kan de fixa panelen med säkringar, där det verkar vara något som inte är anslutet, till veckan.  För nu ville de stänga av en av panelerna ifall det är en lös vajer eller nåt - så nu har vi varken lampor eller fläktar på övervåningen...

Jaja, alla dessa saker känns i alla fall som trivialiteter som kommer fixa sig tids nog.  Jag har äntligen bokat min resa hem till Sverige för att vara med Mamma.  Det ska bli så skönt att snart få komma hem.  Jag åker härifrån den 13:e och landar på Arlanda den 14:e mitt på dagen.  Detta betyder också att jag kan vara med när barnen startar skolan, vilket känslomässigt underlättar för mig - det är ju viktiga dagar för barnen och speciellt nu i en ny stad.

Här kommer lite bilder från vår resa hem till Kalifornien och tillbaks till Virginia som jag till slut lyckat ladda ner i datorn...

Fantastiska vänner (Heather) som hjälper att packa

Heather och Ehab fick ta våra växter från bakgården

 Fina vänner från Svenska Skolan bjöd på en härlig "hej-då-middag"

Fler toppenpolare med starka muskler! :)

Vår vän Ehab tog ett liknande kort på oss för 7 1/2 år sedan då vi precis hade köpt det här huset - nu fick han ta ett när vi lämnar det...

Min egen lille lastbilschaffis!

Vår första, efterlängtade statsgräns...

Genom New Mexico...

Passerar Oklahoma City

En vacker himmel som jag verkligen behövde se vid det tillfället...

Passerar Nashville, Tennesee

Glada killar testar lastbilen när vi kom fram

Gullfisan

Påbörjad urpackning vid vårt nya hus...

Kram!

Ar framme i Virginia. allt har gatt bra. Dannys foraldrar fick tillbaka strommen men har fortfarande ingen telefon eller internet anslutning. Jag har fatt lana min svagerskas I-pad for nu, men hoppas att snart kunna vara tillbaka med bloggen som vanligt igen.
Vi borjade flytta in i vart hus som vi ska hyra igar. Det har statt tomt i 2 ar, sa det ar mycket att stada innan vi kan satta in saker i koksskap och dyligt.

Doktorerna lyckades till slut fa till ett dranage pa Mamma och bilirubin vardet har borjat sjunka. Jag har kannt mig lite kluven om nar jag ska aka hem. Sjalvklart vill jag se Mamma sa fort som mojligt, men jag vill acksa garna vara har for barnens forsta dag i deras nya skola, da jag har en kansla av att jag kommer att vara borta ett tag nar jag val aker till Sverige. Barnen borjar pa tisdag och jag ska kolla mojliga flyg i mitten av nasta vecka. Jag hoppas att jag gor ratt val.

Kram