Ett uttråkat barn är ett kreativt barn...

Går och tänker på vad en mamma sa till mig i söndags på födelsedagskalaset; "Jag fattar inte hur du orkar med att vara en hemmamamma, jag insåg tidigt att jag var en förskräcklig hemmamamma för jag inte orkade med att pyssla eller ta barnen till pjäser eller biblioteket..."  Och det fick mig att tänka att attans, då måste jag också vara en förskräcklig hemmamamma...  fast det tycker jag nog inte...  Jag tycker inte att man automatiskt är den bästa hemmamamman för att man har flest hemgjorda pynt på julgranen!   Okej, jag håller med henne om att visst var det bra att hon insåg att hon inte trivdes med att vara hemma med sina barn och att i deras situation det är bättre om hon jobbar och barnen går på dagis, men det betyder ju inte att hon var en dålig hemmamamma...

För mig handlar det om att kunna vara tillgänglig för mina barn, men jag föredrar att inte behöva sysselsätta dem hela tiden.  Självklart målar vi och lägger pussel och sånt.  Barnen får vara med och laga mat ibland, men också städa och vika tvätt - mitt jobb är att lära dem att ta ansvar för sina rum och andra saker som de flesta inte lär sig på dagis ( i alla fall inte här i USA) - mitt jobb är inte att vara en lektant.  Visst har vi kul och gör galna knäppa saker tillsammans - men det är för att jag vill det, inte för att jag känner ett tvång att ha variation på dagarna... :)  Jag läste någonstans att "ett uttråkat barn är ett kreativt barn" - låter kanske lite hårt - men jag tycker det är sant.  Om barnen blir underhållna hela tiden så får de ju inte tänka för sig själva...  Alla som har haft småbarn vet ju att det bästa ett litet barn kan leka med är kastruller och lock och plastlådor från köket.

Såna här kommentarer får mig också att undra över varför alla sätter sådan press på sig själva att man ska vara den perfekta mamman och att det är någon sorts invärtes tävlan mellan oss mammor... Vem tog sitt barn till en pjäs?  Vem har sina barn i simmträning eller karate?  Vilka väljer att jobba eller att stanna hemma?  Eller i Sverige - vilken väljer att börja jobba igen utan att ta ut HELA mammaledigheten???  Vilka väljer att amma - eller inte - och hur länge???  Vad spelar det för roll?  Huvudsaken är väl att man själv är nöjd med de val man gör?

Tyvärr är det nog vi kvinnor som sätter såna höga krav på oss själva och andra.  Jag undrar just om hemmapappor känner likadant? :)  Det finns inga perfekta föräldrar, men om man bara bryr sig om och finns där för sina barn, så att de kan känna sig trygga i sin tillvaro, så brukar det inte behövas så mycket mer...

Kram!