Kan det vara möjligt? Är det en liten solbränna jag skymtar på kinderna? Vi har haft ännu en underbar dag på stranden. Jag börjar äntligen uppskatta strandlivet igen. Jag har undvikit stranden så mycket jag kunnat med barnen. Det känns som om jag alltid har haft ett barn som kryper, äter sand eller haft noll respekt för vattnet. Eller är det kanske all sand som lyckas dras med in i huset??? Jag kommer nog fortfarande inte att ta barnen dit själv på ett tag, det skulle vara allt för stressigt med vågorna och försöka ha koll på alla, men det känns kul att i alla fall gå dit med vänner eller med Danny. Vi flyttade ju faktiskt till Huntington Beach för att vi tyckte att ska man bo i Kalifornien, så ska man bo vid stranden. Fast då var det ju bara vi två och två vattenälskande hundar...
Efter stranden blev det en lunch på The Sugar Shack, downtown.
Underbart vacker dag! :)
 |
| Mina pojkar |
 |
| Barnen och en översvämmad borg... |
 |
| Okej, kom ihåg att vi har ett rent hus därhemma... :/ |
 |
| Jag och mina hjärtan! |
 |
| Lunch i downtown Huntington Beach |
Kram!
Visst var det en underbar dag idag! Sa fina bilder och mysigt ner ser ut att ha haft pa stranden :)
SvaraRaderaJättefina bilder Erika!
SvaraRaderaMen vilket jobb du har med de tre. Jag skulle inte orka. Jag behöver min tid för mig själv. Hur mycket jag än älskar mina barn. Beundrar dig mycket. Hoppas bara att du ine bränner ut dig!
Hälsa hela fina familjen.
Tack Ann - och bränner jag ut mig får jag väl börja meditera eller yoga eller nåt... :)
SvaraRadera